Tvångsförvaltning under kriget av handelsrörelse. (S. o. H.;U. f. R. 1916:230). En firma i Paris hade en filialaffär i Mannheim, som till en dansk köpman lämnat varor både i kommission och i fast räkning. Sedan affären i Mannheim med stöd av en d. 26 nov. 1914 i anledning av kriget utfärdad tysk författning ställts under tvångsförvaltning, erhöll den danske köpmannen meddelande från firman, att redovisning skulle avgivas och betalning erläggas direkt till firman i Paris. Vid sådant förhållande ansågs han berättigad att vägra efterkomma den tyska tvångsförvaltningens begäran om redovisning och betalning

    Avtal slutet för icke uppgiven huvudman. (S. o. H.; U. f. R. 1916:237). En dansk firma sålde ett parti fisk till en firma i Spanien. Vid försäljningen tillkännagavs, att den danska firman uppträdde såsom mellanhand (»som Mellemmænd»). Köparen anhängiggjorde sedermera rättegång mot den danska firman med yrkande om skadestånd för det han icke utfått varan. Vid det förhållande att sistnämnda firma icke uppgivit någon annan som säljare, bifölls köparens talan.

    Agentprovision. (S. o. H.; D. J. T. 1916 : 138). En agent, som av en grosshandlare tillförsäkrats 10 proc. provision å sådana order, för vilka likvid komme att ingå, hade insänt åtskilliga order till denne. Emellertid tillskrev grosshandlaren ordergivarne, att deras order icke komme att effektueras, med mindre betalning insändes på förhand, och orderna blevo aldrig effektuerade. Domstolen fann väl, att ett handelshus i allmänhet måste anses berättigat att avgöra, om det ville effektuera inkomna order eller icke, men ansåg det icke kunna tillåtas den, som antagit en agent, att utan att framställa någon invändningmot de särskilda ordergivarnes soliditet uppställa osedvanliga betalningsvillkor och därigenom undandraga agenten hans rätt till provision.
    Jfr N. J. A. avd. II 1914 s. 300.

    Administration; skadeståndsskyldighet för administratorerna. (D. H.; U. f. R. 1916 : 34). Sedan en köpman satts under privat administration, vägrade utredningsmännen i boet att utlämna ett parti mjöl, som köpmannen mottagit till försäljning i kommission. Då utredningsmännen icke haft skäl för sin vägran, ansågos de skyldiga att personligen svara för den skada, som genom deras förfarande tillskyndats kommittenten.
    Jfr N. J. A. 1915 A 498.

R. E.