Beslag å fartygs last. (S. o. H.; U. f. R. 1916:269 och D. J. T. 1916:87). Mellan engelska regeringen och Det Forene de Dampskibsselskab har träffats avtal, enligt vilket bolagets fartyg tilllåtas att utan lossning av i England beslagtagna varor fortsätta sin resa till Danmark mot villkor, att varorna senare föras till engelsk hamn och ställas till engelsk prisrätts förfogande. Sedan ett bolagets fartyg på resa från Nordamerika till Danmark införts till Kirkwall och ett därå befraktat parti fläsk tagits i beslag, men fartyget enligt avtalet tillåtits att med fläsket fortsätta resan och ankommit till Köpenhamn, vägrade bolaget att utlämna fläsket till lastemottagaren. Konossementet innehöll bl. a. bestämmelse, att bolaget icke vore ansvarigt för följderna av beslag eller ingrepp av någon statsmakt. Lastemottagaren väckte talan om skadestånd och gjorde därvid gällande, att det engelska beslagtagandet av födoämnen borde betraktas som stridande mot allmänt antagna folkrättsliga regler, att en dansk domstol icke kunde taga hänsyn till sådant beslag samt att beslaget borde betraktas som förfallet, när varan kommit utom engelskt maktområde. Skadeståndsyrkandet ogillades.

    Krigstidstillägg till sjömanshyra. (S. o. H.; D. J. T. 1916:134). I avtal mellan ett eldarefackförbund och ett rederi tillerkändes eldarna visst krigstillägg och skulle avtalet gälla, så länge nuvarande krigstillstånd i Europa gåve anledning till dess bestånd. En eldare, vilken enligt detta avtal förhyrts å fartyg, som först gått i Nordsjöfart men därefter gjort en resa till Nord- och Sydamerika, ansågs ej berättigad till krigstillägg under den tid fartyget ej gått i Nordsjöfart.

    Rymning. (S. o. H.; D. J. T. 1916: 137). En sjöman, som erfarit, att hans fartyg skulle från Cardiff gå till Barcelona och därifrån till London, och som med anledning därav flera gånger förgäves begärt avmönstring, lämnade å förstnämnda ort fartyget. Mot honom anställt åtal för rymning ogillades, enär resan till London på grund av de i Engelska kanalen och Nordsjön utlagda minor måste anses såsom farligare än de resor, fartyget tidigare gjort, och i allt fall innebure en fara, som ingen av kontrahenterna räknat med vid förhyrandet.

B. H.

    Försäljning av makar tillhörig fastighet.^* (F. J. F. T. 1915:336). Genom köpebrev den 13 januari 1911 försålde en person P.

 

^* I finska lagen om makars egendoms- och gäldsförhållanden d. 15 april 1889 är i 2 kap. 2 § stadgat: »Utan hustruns frivilliga ja och underskrift i tvenne vittnens närvaro have mannen ej makt att sälja, skifta, bortgiva eller förpanta fast egendom, däri hustrun äger giftorätt — —. Sker annorledes, vare ogillt, om hustrun därå talar inom natt och år, sedan hon det veta fick.»

för egen del och i uppgiven egenskap av befullmäktigat ombud för sin hustru en fastighet till F. Sedermera yrkade F., att köpet måtte förklaras ogiltigt, och åberopade till stöd för sin talan, att P. varken vid köpet eller sedermera tillhandahållit F. någon fullmakt av hustrun, att F. förty icke kunnat erhålla lagfart eller ordna inteckningslånen samt att i följd härav fastigheten i okt. 1911 sålts å exekutiv auktion såsom makarna P. tillhörig. Då hustru P. icke klandrat köpet utan detta tvärtom jämväl å hennes vägnar d. 11 okt. 1911 i behörig ordning godkänts och därigenom blivit beståndande, ogillades F:s talan.