Borgensförbindelse ändrad. Bevisbördan? (F. J. F. T. 1915:369). I en borgensförbindelse, i vilken löftesmannen borgade för utfäst arrendeavgifts gäldande, hade efter förbindelsens undertecknande införts ett tillägg, genom vilket löftesmannens ansvarighet utsträcktes även till den åt arrendatorn överlämnade lösa egendomens värde. Enär borgenären icke förmått styrka, att tillägget tillkommit med löftesmannens samtycke, ogillades borgenärens mot löftesmannen väckta talan om ersättning för av arrendatorn icke redovisad lös egendom.
    Jfr N. J. A. 1905:309.

    Handelskommission. (F. J. F. T. 1915:382). Sedan från ett kommissionslager, bestående av champagne, vissa lådor stulits, uppstod tvist mellan kommittenten och kommissionären om ersättning för det stulna. Som kommissionären enligt utredningen i målet haft fullt skäl att antaga, det ifrågakomna lådor borde hållas försäkrade mot stöld, men uraktlåtit att härom förskaffa sig visshet och i antytt avseende försäkra varan samt därigenom brustit i den omvårdnad om godset, vartill han varit skyldig, förpliktades kommissionären att ersätta det stulna.

    Växels betalningsort. (F. J. F. T. 1915:310). Å en av L. å J. dragen och av den sistnämnda accepterad växel hade indossament tecknats dels av L. in blanco och dels av en handelsfirma i Köpenhamn å en bank därstädes. Vid trassentens namn fanns å växeln tecknat »Betalbar i Stockholm» och därunder »Betalbar ved endossenterne i København». Växeln blev för bristande betalning protesterad i Köpenhamn, varefter firman inlöste växeln hos banken. I rättegång mellan firman och L. om betalning för växeln uppstod sedermera fråga, huruvida växelrätten vore förvarad mot L., då protest icke ägt rum i Stockholm. F. S. ansåg växeln hava blivit behörigen protesterad och dömde därför L. att betala växelbeloppet. Hovrätten och en senator voro av motsatt mening.

    Ansvarstalan väckt av prokurist. (F. J. F. T. 1915:366). Enligt finsk lag medför skriftlig prokura samma behörighet att föra talan för huvudmannen som enligt 25 § i svenska lagen om handelsregister m. m. den 13 juli 1887. I ett fall, där ett par personer i egenskap av prokurister för firmor, som bevakat fordringar i en konkurs, anhängiggjort talan mot konkursgäldenären om ansvar för konkursförbrytelse, förklarades samma personer icke vara berättigade att å sina huvudmäns vägnar väcka åtalet.
 

A. L.