Sveriges Advokatsamfund sammanträdde till årsmöte å Grand Hotell i Stockholm d. 3 juni 1916. Till styrelse omvaldes hr O. Mannheimer, ordf., hr G. Sandström, v. ordf., hrr E. Berglund, G. Huselius, O. Hedenskog, B. Drakenberg och A. Kôersner, med hrr O. Fürstenberg, J. Lodén, E. Löfgren, W. Hjelmqvist, G. Stjernstedt, H. Almstrand, M. Waldenström och S. Themptander såsom suppleanter. Samfundets sekreterare är hr J. Tjerneld.
    F. d. justitierådet Joh. Hellner höll föredrag över ämnet: »Tredskodom i modern process». Efter en redogörelse för gällande svensk och utländsk rätt uppställde talaren följande principer för ett kommande lagförslag i ämnet: 1:o. Förfallolöst uteblivande av part medför på vilket som helst stadium av rättegången rätt för motparten att erhålla tredskodom. 2:o. Parts uteblivande medför, om motparten begär tredskodom, den påföljd, att motpartens framställning av de faktiska omständigheterna i målet, så vitt denna framställning förut i målet blivit bragt till den uteblivnes kännedom, lägges till grund för avgörandet. 3:o. Tredskodom må dock ej meddelas i mål, som icke kan genom förlikning mellan parterna avslutas. 4:o. Mot tredskodom bör endast ett (ordinarie) rättsmedel givas. Detta rättsmedel bör stå till buds, utan att laga förfall behöver ådagaläggas, samt bör medföra den verkan, att rättegången fortsättes i samma instans och försättes i samma läge som före försummelsen. Mot upprepad tredskodom emot samma part i samma målgives intet (ordinarie) rättsmedel.
    I den följande diskussionen, som väsentligen kom att röra sig om hr Hellners i första häftet av denna tidskrift publicerade grundlinjer till en rättegångsreform, yttrade sig hrr G. Fahlcrantz, E. Berglund, J. Tjerneld, A. Kôersner och O. Hedenskog. I väsentliga delar anslöto sig talarna till hr Hellners uttalanden rörande förfarandet. Några talare hyste dock betänkligheter mot de stränga fordringarna på stämningens innehåll. Beträffande domstolsorganisationen vidhöllo hrr Fahlcrantz och Kôersner sina tidigare framställda förslag, hr F. om jury i viktigare civilmål och hr K. om s. k. förstärkta häradsrätter. Mot dessa senare talade hr Tjerneld och mot jury hr Berglund, vilken däremot var varm vän av lekmän såsom bisittare i domstolen. Hr Berglund ansåg, att endast genom lekmäns deltagande i rättsskipningen det skadliga kompromissväsendet kunde motverkas; för åstadkommande av den snabbhet, man önskar uppnå genom skiljedomsvägens anlitande, rekommenderade tal. rätt för parter att vid avtals ingående överenskomma

att tvister i anledning av avtalet ej skulle få fullföljas till högre rätt utan stanna i första instans.
    Hr Almstrand inledde härefter i anslutning till av honom utdelade tryckta grundlinjer en överläggning över ämnet: »Synpunkter i fråga om advokatväsendets ordnande i sammanhang med rättegångsreformen». Inledarens önskemål kunna i korthet sammanfattas sålunda: Part bör vara berättigad att personligen föra sin talan, åtminstone inför alla domstolar av första instans, med rätt att med de särskilda undantag, som i lagkunna varda bestämda, på varje stadium av rättegången företrädas av rättegångsombud. Åt legitimerad advokat förbehålles uteslutande rätt att yrkesmässigt föra andras talan inför rätta samt att med särskilt angivna undantag i övrigt yrkesmässigt tillhandagå allmänheten i rättsliga angelägenheter. Varje advokat bör berättigas att företräda part inför alla rikets domstolar. För legitimation som advokat bör förutsättas domarekompetens samt vissa års tjänstgöring som advokatassistent. Legitimation bör meddelas antingen av justitieministern eller av för ändamålet föreskrivna advokatkamrar, i bådafallen åt var och en, som fyller föreskrivna kompetensvillkor. I förra fallet skulle advokaterna ställas under 25 kapitlet strafflagen, i senare fallet skulle åt advokatkamrarna uppdragas bestraffningsrätt för yrkesförbrytelser. I den mån advokattvång ej införes, torde ej heller vara lämpligt att införa advokattaxa, åtminstone icke innan erfarenhet vunnits om utsikterna för rekrytering av advokatkåren i den omfattning, som kräves för rättsskipningens goda gång enligt en ny rättegångsordnings grundsatser.
    Under diskussionen yttrade sig hrr Berglund och Tjerneld, av vilka den förre fullt anslöt sig till inledarens synpunkter, den senare åter yttrade sympatier dels för uppdelningen av advokaterna i två grupper, sådana som uteslutande skulle plädera inför högsta domstolen, och sådana som uteslutande skulle plädera inför övriga domstolar, dels ock för vissa lokala begränsningar i varje advokats verksamhetsområde. Dessutom talade hr Tjerneld för införande av advokattaxa.