ÄGER DEN, SOM FÅTT ANNANS FORDRAN Å SIG ÖVERLÅTEN FÖR INKASSO, INFÖR DOMSTOL ANHÄNGIGGÖRA OCH UTFÖRA TALAN OM FORDRINGSANSPRÅKET?
Den här angivna frågan synes fortfarande vara i svensk rättspraxis föremål för olika meningar varför en undersökning av densamma torde kunna påräkna intresse.
WETTER har i sin akademiska avhandling »Om trolöshet mot huvudman» behandlat densamma samt uttalar som sin åsikt, att en å en räkning eller å ett till viss man utfärdat skuldebrev av fordringsägaren tecknad överlåtelse till inkasso legitimerar »mellanmannen att med för ägaren bindande verkan rättshandla, och på det processuella området ger sig hans maktställning på det sätt tillkänna, att han såsom processuell part kan uppträda i rättegång mot gäldenären, i eget namn processa om huvudmannens rätt» (sid. 191).
Sedan Wetter med citat ur en av Tysklands Reichsgericht avkunnad dom visat, att den av honom uttalade åsikten till resultatet överensstämmer med tysk rätt, uppger han, att vår Högsta domstol skulle efter att tidigare hava varit av annan mening anslutit sig till den av Wetter företrädda uppfattningen.
De av Wetter åberopade rättsfallen, refererade i Nytt juridiskt arkiv 1892 s. 257 och 1896 s. 306, synas mig emellertid icke utgöra något stöd för Wetters mening. I det första rättsfallet fastställde Högsta domstolen med sex röster Hovrättens dom,