Utom äktenskap födda barn. Statistiska centralbyrån har i två delar, intagna i Statistiska meddelanden ser. A band I : 4 1914 och band I : 5 1916, offentliggjort en synnerligen intressant utredning angående utom äktenskap födda barn. Utredningen har tillkommit efter framställning av lagberedningen för att tjäna såsom sakligt underlag för det av beredningen nyligen framlagda lagförslaget i detta ämne men har givetvis i och för sig ett stort värde såsom belysande samhällsförhållandena. Den förra delen av arbetet behandlar vissa allmänna principer angående den utomäktenskapliga födelsefrekvensen och metoder för dess mätande samt lämnar översikt över de utomäktenskapliga födelsernas antal i vårt land under olika tider, delvis under jämförelse med andra länder, över deras fördelning å landsbygden och dess olika delar samt å städerna, över mödrarnas civilstånd, ålder och yrke, över dödlighetsförhållandena m. m. Den senare delen avser en årskull barn utom äktenskap, nämligen dem, som fötts år 1889. Deras växlande öden hava följts, till dess de vid 1910 års folkräkning uppnått myndig ålder eller dessförinnan avlidit eller legitimerats. Framdeles är att emotse en ytterligare avdelning, innefattande redogörelse för mål om barnuppfostringsbidrag. Vissa viktigare partier av det omfattande arbetet må här i korthet återgivas.
    Att de utomäktenskapliga födelserna ur social synpunkt äro en ogynnsam företeelse, därom råder, heter det i utredningen, knappast mer än en mening. Föräldrarna till dessa barn tillhöra i stor utsträckning de fattigare klasserna, fädernas barnuppfostringsbidrag, där sådana förekomma, äro ofta otillräckliga, och mödrarna, som ej sällan sakna nödiga förutsättningar för modersplikternas fyllande, äro ej i stånd att ensamma bära det moraliska och ekonomiska ansvar, som ett barns uppfostran medför. Samhället löper härigenom fara att tillföras ett genom olämplig föda, armod, bristande uppfostran och dåligt exempel fysiskt och moraliskt mindervärdigt element. Däremot råder ej samma enighet om huru dessa födelser böra bedömas från moralens synpunkt. Härvid är att märka, att de utomäktenskapliga förbindelserna sinsemellan äro av vitt skilda slag, från mera fasta, ofta till äktenskap ledande, till sådana av den mest lösa art. Allt efter som den ena eller andra kategorien är starkare eller svagare representerad, bör omdömet om dessa

börder från moralens synpunkt modifieras. I hög grad bestämmande för de utomäktenskapliga. födelsernas antal äro även sådana faktorer som prostitutionen, preventiva medel och fosterfördrivning. Statistikens siffror äro därför allenast en ofullkomlig mätare för sedlighetstillståndet.
    Den utomäktenskapliga födelsefrekvensen i vårt land har undergått en oerhörd stegring under de senaste 150 åren. Under årtiondet 1751—1760 föddes 15,766 levande barn utom äktenskap; deras antal under årtiondet 1901—1910 utgjorde 174,039 och har sålunda mer än elvadubblats. Förstnämnda siffra motsvarar 0.85 på 1,000 av medelfolkmängden årligen och 2.4 % av samtliga levande födda; motsvarande tal under årtiondet 1901—1910 äro 3.28 och 12.72. År 1911, det sista år redogörelsen avser, gestalta sig siffrorna ännu ogynnsammare; antalet levande födda utom äktenskap utgör omkring 20,000, motsvarande 3.56 på tusen av medelfolkmängden och nära 15 % av samtliga levande födda. Det utomäktenskapliga fruktsamhetstalet eller antalet utom äktenskap födda barn på 1,000 ogifta kvinnor i fruktsamhetsåldern, i svensk befolkningsstatistik beräknad från 20—45 år, är år 1911 43.8. Den höga utomäktenskapliga födelsefrekvensen sammanhänger med en mycket låg äkta födelsefrekvens, i följd varav antalet ogifta kvinnor i fruktsamhetsåldern är synnerligen stort. Ej mindre än 45 % av kvinnorna i åldern 20—45 år äro sålunda ogifta. Antalet utomäktenskapliga födelser i procent av samtliga levande födda överträffas icke av något annat land i Europa med undantag möjligen av Sachsen. Antalet utom äktenskap födda på 1,000 ej gifta kvinnor i konceptionsåldern 15—50 år har i vårt land under perioden 1876—1905 konstant utgjort 22. Motsvarande siffra vid periodens slut är för Tyska riket 26, för Österrike 42, för Frankrike 18, för Storbritannien 8, för Danmark 23 och för Norge 16. Den svenska siffran anser centralbyrån ej vara synnerligen hög, helst om vederbörlig hänsyn tages därtill att i ett land med låg äktenskapsfrekvens det bland de ogifta kvinnorna i åldern 15—50 år sannolikt befinner sig ett relativt stort antal med synnerligen stora förutsättningar för moderskapet, medan i ett land med hög äktenskapsfrekvens vanligen endast kvinnor med föga eller ingen sådan förutsättning förbliva ogifta.
    I absoluta tal föddes under årtiondet 1901— 1910 å landsbygden 108,415 och i städerna 65,624 levande barn utom äktenskapet. Födelsefrekvensen är i relation till folkmängd och samtliga levande födda omkring dubbelt så hög i städerna som å landsbygden. Orsakerna härtill torde vara att finna i städernas tätare befolkning, den stora inflyttningen, talrikheten av unga ogifta personer, inneboendesystemet, rikare tillgång på kontanta penningar, större alkoholkonsumtion, nöjen, frestelser m. m.

 

Svensk Juristtidning 1916. 6

    Landsbygdens olika delar förete inbördes stora skiljaktigheter. I trakter med stark emigration eller inrikes utflyttning, såsom i Smålandslänen, synnerligast på Öland, och i Älvsborgs län, särskilt inom Dalsland, är födelsefrekvensen låg, beroende närmast på att de ogiftas antal, framför allt de ogifta unga männens, starkt decimeras. Däremot råder ett motsatt förhållande i trakter, där inflyttningen och till följd därav de ogiftas numerär är stor. Härtill lärer medverka jämväl den omständigheten, att de ogifta, så länge de stanna inom hemsocknen, ofta genom det moraliska skydd och stöd de åtnjuta i hemmet eller av fruktan för anhörigas och bekantas omdöme avhålla sig från förbindelser av lösare natur, medan de borta från hemsocknen ej längre äga detta stöd eller hindras av dylika betänkligheter.
    Bland de sociala och ekonomiska faktorer, som hava inflytande på den utomäktenskapliga födelsefrekvensen, torde måhända den förnämsta vara jordfördelningen och huruvida jorden i allmänhet brukas av ägarna själva eller av arrendatorer. Det beror säkerligen ej på tillfälligheter, att de utomäktenskapliga födelserna äro långt mindre talrika i trakter, där brukningsdelarna äro små, i trakter, rika på självägande småbönder, än vad fallet är i trakter med övervägande större egendomar med talrika underhavande och en talrik arrendators- och torparklass.
    De utomäktenskapliga födelsernas antal röna även stor inverkan av rådande folkseder och folkuppfattning angående för äktenskapligt umgänge. Den höga frekvensen inom Härjedalen och Jämtland samt delar av Hälsingland och Dalarna får man sålunda till ej ringa del tillskriva hithörande förhållanden. I nämnda landsändar och för övrigt bland de jordbruksidkande klasserna inom hela den svenska landsbygden anses samlag mellan blivande makar ofta som en rent av självfallen sak. Blir kvinnan efter dylikt föräktenskapligt umgänge havande, gifta sig i vanliga fall kontrahenterna före barnets födelse, men av många orsaker kan det tilltänkta äktenskapet komma att uppskjutas, så att barnet dessförinnan hinner födas. Hur vanligt sådant umgänge är, framgår bäst därav att mer än två tredjedelar av de barn, som födas under första äktenskapsåret, avlats före detsamma och mer än var tredje kvinna, som ingår äktenskap, är havande vid dess ingående.
    I nära sammanhang med nämnda folksed står omfattningen av föräldrars trolovning och barns legitimering genom efterföljande äktenskap. Barn av trolovade föräldrar äro i juridisk mening äkta men hänföras i statistiken till barn utom äktenskap. Omkring 10—12 % av barnaföderskorna äro trolovade; trolovningsinstitutet har väsentligt större utbredning å landsbygden än i städerna. Det ojämförligt största antalet trolovade mödrar ingå äktenskap med barnafadern. Detta var fallet med inemot 85 % av de 1,171 trolovade mödrar, som år 1889 fött barn utom äktenskap. Vanligen ingicks äktenskapet under barnets första

levnadsår. Uppgifter om barns legitimering genom efterföljande äktenskap föreligga allenast ifråga om de barn, som fötts år 1889. Av dessa, som utgjorde 12,100, blev drygt en femtedel legitimerad; medräknas jämväl trolovningsbarnen, blir legitimeringsprocenten 25. Legitimering av barn är mera vanlig å landsbygden än i städerna och förekommer talrikast i trakter,där ovannämnda folksed är förhärskande. Landsbygdens utomäktenskapliga barn kunna med andra ord i större utsträckning rubriceras såsom »föräktenskapliga», städernas däremot i större omfattning såsom »utomäktenskapliga». Stockholm och Göteborg utgöra emellertid undantag; där legitimeras 20—25 % av barnen. Detta förhållande, som till en början är ägnat att väcka förvåning, då väl de lösa förbindelserna torde vara vanligare i storstäderna än annorstädes, får, enligt centralbyråns mening, i viss mån sin förklaring därav, att de lösa förbindelserna här mera sällan resultera i ett barns födelse, detta till följd av större utbredning av offentlig och hemlig prostitution samt preventiva medel och fosterfördrivning. De s. k. Stockholmsäktenskapen spela härvid även en roll. Dessa sluta nämligen ofta i verkliga äktenskap. Man gifter sig för barnens skull, om ej efter det förstas eller andras födelse, så när barnskaran ytterligare växer eller barnen komma i skolåldern. Mer än en tredjedel av alla legitimeringar infalla förr än barnet fyllt 1 år; medelåldern är dock 3.64 år; över 90 % inträffa före skolåldern d. v. s. före sjuårsåldern. Sveriges legitimeringssiffror äro näst Sachsens de gynnsammaste i Europa.
    Ganska vanligt är, att den ogifta barnaföderskan ingår äktenskap med annan än barnafadern. Upptages barnet i styvfaderns familj, vilket är regeln, förbättras därigenom barnets ställning högst avsevärt. Antalet av de 1889 födda barn, som erhöllo styvfader, var fullt så stort som antalet legitimerade barn d. v. s. något mer än en femtedel. Härvid råder en mycket stor skillnad mellan land och stad, i det att å landsbygden antalet styvbarn i procent av samtliga utom äktenskapet födda är två till tre gånger så högt som motsvarande procenttal i städerna. Denna olikhet mellan land och stad anser centralbyrån i främsta rummet bero därpå att man i allmänhet på landsbygden ser mera fördomsfritt på födelser utom äktenskap och mindre strängt bedömer de ogifta mödrarna samt den därmed sammanhängande omständigheten, att en mycket stor del av de kvinnor, som i städerna, synnerligast de större, nedkomma med barn utom äktenskap, äro verkligt lösaktiga, saknande både vilja att ingå äktenskap och förmåga att fylla en hustrus familjeplikter.
    De yngre åldersklasserna äro talrikast representerade bland barnaföderskorna; över en fjärdedel befinna sig i åldern 20—23 år, över hälften i åldern 19 — 26 år. Särskilt för de yngsta åldersklasserna under 21 år är en stark stegring märkbar.

    Mödrarna tillhöra till allra största delen den fattigare samhällsklassen; tjänarinnor, hemmadöttrar bland jordbrukare och fabriksarbeterskor komma i främsta rummet.
    Fullständigt statistiskt material saknas för bedömande av de utomäktenskapliga fädernas levnadsställning. I Norge gjorda undersökningar giva vid handen, att även fäderna till huvudsakligaste delen tillhöra arbetarklassen eller med densamma i socialt och ekonomiskt avseende jämnställda klasser. Det är att antaga, alt förhållandena i Sverige ej allt för mycket skilja sig från dem i Norge, och detta bestyrkes även i viss mån av tillgängligt material.
    Vad dödlighetsförhållandena angår, har antalet av såväl dödfödda barn som barn, avlidna i det första levnadsåret, befunnit sig i ständigt sjunkande beträffande både barn inom och barn utom äktenskapet. En avsevärd skillnad föreligger dock mellan de båda klasserna av barn. Dödfödselprocenten är nära en halvgång högre bland barn utom äktenskap än bland barn i äktenskap; den är dock bland de förra relativt låg, omkring 33 på tusendet. Under åren 1906—1910 avledo i första levnadsåret av 1,000 levande födda inom äktenskap 71.51 och av 1,000 levande födda utom äktenskap 120.48. Orsaken till den högre dödligheten för barn utom äktenskap är i främsta rummet att söka i det förhållande, att dessa barn i stor utsträckning tillhöra den fattigare samhällsklassen, där dödligheten i följd av ogynnsamma hygieniska förhållanden och bristande vård är betydligt högre än bland den mera bemedlade klassen. Bidragande orsaker till den högre utomäktenskapliga barnadödligheten äro den vanligare artificiella uppfödningen och utackorderingen av barnen. I fråga om barnadödligheten företer vårt land en ljusbild. Dödlighetssiffran för samtliga barn är lägre hos oss än i något annat land, förutom möjligen i Norge, och dödligheten för de utom äktenskap födda barnen är ej oväsentligt lägre än Norges, som näst efter Sveriges är den lägsta.
    Den utförda specialundersökningen angående år 1889 födda barn utom äktenskap ger otvetydiga bevis på dessa barns sämre ställning i olika avseenden. Emigrationen är högre bland dessa barn; fattigvårdsunderstöd är minst fyra gånger så allmänt bland dem som bland övriga barn och, om man tar hänsyn allenast till direkt fattigunderstöd, åtta gånger så allmänt; brottsligheten, i synnerhet den grövre, är högre än bland personer i allmänhet; utom äktenskap födda kvinnor bliva i sin tur mödrar till barn utom äktenskap i vida större omfattning än andra kvinnor. Däremot synas ej i vårt land de utom äktenskap födda kvinnorna vara i högre grad hemfallna åt prostitutionen än kvinnor i allmänhet. Den utomäktenskapliga börden och de därmed sammanhängande ogynnsamma uppfostringsförhållandena beröva ifrågavarande barn förutsättningarna för att kunna kämpa sig upp på den sociala skalan. Det ej alltför

ovanliga förhållandet, att barn av arbetarklass förskaffa sig bättre social ställning än den föräldrarna innehaft, gäller således icke eller åtminstone i ytterst ringa grad för de utom äktenskapet födda. Av de år 1889 utom äktenskap födda, som uppnått myndig ålder, tillhöra nära 89 % arbetarklassen.
    En särskild undersökning är ägnad åt barn av okända mödrar, d. v. s. sådana mödrar, som begagnat sig av den genom kungl. brevet den 17 okt. 1778 givna rätten att hemlighålla namn och hemvist. Antalet sådana mödrar synes under de tre senaste årtiondena tämligen konstant hava uppgått till omkring 900 årligen. Legitimeringsfrekvensen bland dessa barn är blott hälften så stor som för övriga barn av utomäktenskaplig börd, medan dödfödselfrekvensen är avsevärt högre och dödligheten under första levnadsåret mer än 4 gånger så hög som bland andra barn utom äktenskap. Dessa dödstal äro så mycket mera oroväckande, som de okända mödrarna ingalunda äro att finna bland de ekonomiskt och socialt sämst ställda. Till följd av mödrarnas anonymitet blir flertalet av dessa barn utackorderade mot en fosterlega en gång för alla. Denna uppfostringsform, som redan i och för sig ej sällan leder till vanvård, gör det än mera beträffande barn av okända mödrar, i det att dessa mödrar på grund av omständigheternas makt i högre grad än andra mödrar sakna möjlighet och vilja att kontrollera fosterföräldrarna och det sätt, varpå de handhava barnens skötsel. De anförda förhållandena anser centralbyrån utgöra vägande skäl för upphävande av 1778 års brev.

 

Holdo Edling.