Köp efter prov; bevisbördan. (N. H.; N. R. 1917 : 59). Mot krav å köpeskillingen för en vara (lerjord), som sålts efter prov, invände köparen, att det levererade icke överensstämde med det prov, som tillsänts honom. Häremot gjorde säljaren gällande, att det av köparen åberopade provet icke vore identiskt med det, som legat till grund för köpet. Då köparen icke förebragt tillräcklig bevisning om provets identitet, förpliktades han att gälda köpeskillingen.
    Jfr ALMÉN: Köp och byte tillägg till § 51 vid not 75—78.
R. E.

 

    Inverkan å fraktavtal av engelskt utförselförbud å kol. S. o. H.;U. f. R 1916 : 935). Enligt certeparti mellan en dansk fabrik och ett danskt ångfartygsaktiebolag skulle bolagets fartyg i fortlöpande resor ("consecutive voyages") hämta ett stort parti kol från England. Innan hela partiet avhämtats, utfärdade engelska regeringen förbud mot utförsel av kol å fartyg, som ginge tillbaka till Englandi bar last. Fabriken förmenade, att vid sådant förhållande bolaget vore skyldigt att skaffa sig last till England för att möjliggöra kolens utförande. Då bolaget vägrade detta, lät fabriken med annat fartyg avhämta kolen och avfordrade bolaget skillnaden i fraktkostnaden. Fabrikens härom anhängiggjorda krav ogillades, då bolaget enligt certepartiet ej varit pliktigt gå med annat än barlast till England, samt följderna av utförselförbudet vid sådant förhållande borde drabba fabriken.

 

    Myntkurs. (S. o. H.; U. f. R. 1916 : 917). En fartygsbefraktare, som enligt avtalet skulle erlägga frakt i sterling, hade under den tid lossningen pågick i olika poster betalat frakt i danska kronor efter å betalningsdagarna gällande kurs. Redarens vid slutuppgörelse om frakten framställda anspråk, att denna skulle i sin helhet beräknas efter den högre kurs å sterling, som gällde den dag lossningen avslutades, blev av domstolen ogillat.

 

    Försäkringsgivares regressrätt. (D. H.; U. f. R. 1916 : 561).Ett försäkringsbolag, som till däri olycksfallsförsäkrad person utbetalat ersättning under den tid han på grund av skada vid järn

134 RÄTTSFALL.vägsolycka varit oförmögen till arbete, ansågs härigenom hava förvärvat rätt att för vad sålunda utbetalats erhålla gottgörelse av järnvägen ur det belopp järnvägen hade att till den skadade utgiva. Den omständigheten, att järnvägen efter det försäkringsbolaget anmält,att ersättning av bolaget utbetalats till den skadade, träffat uppgörelse med denne om ersättning i anledning av olycksfallet, ansågs ej fritaga järnvägen från betalningsskyldighet gent emot försäkringsbolaget.