KAN AV KRIG VÅLLAD PRISSTEGRING ENLIGTSVENSK RÄTT UTGÖRA GILTIGT SKÄL FÖRDRÖJSMÅL MED FULLGÖRANDE AVLEVERANSAVTAL?

 

AV

 

GUSTAF SANDSTRÖM.

 

Det pågående världskriget har av kända skäl föranlett en betydande stegring av priserna på de flesta produktionsmedel, halvfabrikat och färdiga varor, en stegring, som successivt fortgått allt ifrån krigets utbrott och numera i många fall nått en exceptionell höjd, understundom flerdubbelt överstigande före kriget rådande normala priser. För säljare, som före kriget ingått leveransavtal, varigenom de åtagit sig successiv leverans för en längre tid framåt, hava härigenom givetvis uppstått förluster och svårigheter. Detta har i sin tur föranlett talrika tvister mellan säljare och köpare om de förres skyldighet att under rådande abnorma förhållanden fullgöra leveranserna. I de flesta fall torde dessa tvister hänfört sig till tolkningen av de s. k. force-majeure-klausuler, som vanligen förekomma i leveranskontrakten. Men i de talrika fall, då kontraktet antingen icke innehållit någon dylik klausul eller denna blott inneburit allmänt förbehåll för force majeure eller eljest varit av det innehåll, att ingen ledning därav kunnat hämtas för bedömande av kontrahenternas avsikt vid avtalets ingående ifråga om verkan av en genom krigsutbrott och därmed jämförliga förhållanden vållad konjunkturomkastning, har tvisten gällt den svenska rättens ståndpunkt i denna fråga. Dylika tvister hava i mycket stor omfattning uppgjorts i godo genom medgivande av pristillägg från köparens sida, vilket i regel berott därpå, att köparen haft oundgängligt och omedelbart behov av varan för att kunna utnyttja den fördelaktiga och till sin varaktighet ovissa krigskonjunkturen samt därför föredragit en uppgörelse framför den tidsutdräkt, som tvistens utagerande skulle föranleda. Men i många fall har tvisten

 

Svensk Juristtidning 1917. 12

178 GUSTAF SANDSTRÖM.hänskjutits till domstols eller skiljemäns avgörande. Av domstolarna hava, såvitt jag känner, dylika tvister hittills avgjorts så, att säljaren förklarats leveransskyldig utan avseende på denav kriget föranledda prisstegringen, huru betydande denna än varit. Något avgörande av dylik tvist i högsta instans torde emellertid ännu ej föreligga. I de fall åter, då frågan hänskjutits till skiljemän, har utgången varit växlande. Och det har ej sällan förekommit, att skiljedomar givits, i vilka kan spåras en bestämd tendens att betrakta den av kriget vållade stegringen av produktionskostnader och varupriser, när denna stegring nått en relativt betydande höjd, såsom giltig orsak till dröjsmål med leveransavtalets fullgörande. Bland affärsjuristerna äro meningarna delade, och de besked i frågan, som lämnas vid konsultationer och i juridiska utlåtanden, gå, med varje handaskiftningar, än i den ena än i den andra riktningen.
    Med hänsyn till frågans aktualitet och stora betydelse för affärslivet är det givetvis i hög grad angeläget, att den rådande osäkerheten om svenska rättens ståndpunkt till densamma varder snarast undanröjd. Slutgiltigt lärer detta svårligen kunna ske på annat sätt än genom ett vägledande prejudikat. Men i avbidan härpå torde det hava sin nytta, att frågan upptages till klargörande diskussion. Att väcka och inleda en sådan är syftet med dessa rader.
    Bestämmelsen om säljarens skadeståndsskyldighet i följd av utebliven eller försenad leverans återfinnes i 24 § av gällande lag om köp och byte av lös egendom. Stadgandet innehåller, att säljaren, även om dröjsmålet icke kan tillräknas honom som försummelse, är skyldig att ersätta köparen den skada, som därigenom vållas, »utan så är att han på grund av förbehåll vid köpet är från ersättningsskyldighet befriad, eller ock möjligheten att fullgöra avtalet må anses utesluten i följd av omständighet, som ej bort av säljaren vid köpet tagas i beräkning, såsom förstörelse av allt gods av det slag eller det parti köpet avser, eller krig, införselförbud eller därmed jämförlig händelse». I 30 § av samma lag gives motsvarande stadgande om köpares ersättningsskyldighet, när köpet häves av säljaren i följd av dröjsmål med köpeskillingens erläggande eller med åtgärd, varav dess utbekommande må bero.
    I lagens fordran, att i följd av den inträffade händelsen »avtalets fullgörande må anses uteslutet», ligger givetvis ett

 

UTGÖR AV KRIG VÅLLAD PRISSTEGRING »FORCE MAJEURE»? 179krav på att händelsen skall på något sätt hava utgjort hinder för leveransens fullgörande. På vad sätt fullgörandet skall hava hindrats, angives däremot icke. Samtliga de angivna exemplen på dylika händelser äro emellertid av beskaffenhet att kunna verka direkt och absolut hindrande på leveransens avtalsenliga fullgörande. Så är förhållandet med förstörelse av allt gods av det slag eller det parti köpet avser och med införselförbud. På samma sätt kunna krigsåtgärder och krigshändelser direkt hindra avtalets fullgörande genom att omöjliggöra godsets tillverkning, avlastning eller transport. I justitierådet ALMÉNS kommentar till lagen framhålles, att de åsyftade händelsernas inverkan skall bestå däri, att de göra avtalets fullgörande praktiskt omöjligt eller rättsligt otillåtet. Vidare betonas i kommentaren med mycken styrka, att den inträdda omöjligheten måste vara objektiv, d. v. s. att det icke är nog, att avtalets fullgörande är omöjligt försäljaren i det särskilda fallet, utan att leveranshindret måste vara sådant, att det för alla och en var är omöjligt att fullgöra ett leveransavtal av den beskaffenhet, som är i fråga.
    Det kan emellertid tänkas, att genom krigsåtgärd eller annat i lagrummet avsett förhållande säljaren visserligen icke blir absolut förhindrad att fullgöra leveransen men väl att fullgöra densamma på det sätt, som i avtalet angivits eller uppenbarligen förutsatts. Detta är exempelvis förhållandet, när den transportväg för leveransens fullgörande, som i avtalet bestämts eller förutsatts, blivit genom den inträffade händelsen stängd och leveransens fullgörande sålunda skulle kräva anlitande av andraoch betydligt dyrare vägar eller transportmedel än de normala och i avtalet avsedda. Jämväl dylika fall torde, att döma av ALMÉNS kommentar, vara i 24 § köplagen åsyftade. Detta har ju ock sin naturliga förklaring däri, att det även här är fråga om verkliga hinder för avtalets fullgörande på avsett sätt och att det knappast kan anses ligga i säljarens åtagande att medavsevärd ekonomisk uppoffring undanrödja det uppkomnahindret genom att fullgöra leveransen på väsentligen annat sätt, än som i avtalet avsetts.
    Kriget kan emellertid även medelbart inverka på möjlighetenatt fullgöra därförut ingångna leveransavtal, nämligen genom sin verkan på prisbildning och konjunkturer. Den stegring av varupriserna inom krigförande stater och deras grannländer,som regelmässigt åtföljer den av kriget framkallade inskränkningen

180 GUSTAF SANDSTRÖM.av den internationella samfärdseln, utgör i och för sig icke något hinder i vanlig mening för fullgörandet av åtagna leveranser. Dessa kunna allt fortfarande fullgöras, i den mån de icke möta direkt hinder i krigsåtgärderna. Prisstegringens verkan består blott däri, att den för säljaren fördyrar avtalets fullgörande, stundom i mycket betydande grad. Och med hänsyn till därav vållade ekonomiska svårigheter för säljare att fullgöra sina leveranser till överenskommet pris, kan man ju, om man så vill, med ett visst fog betrakta även prisstegringen såsom ett slags leveranshinder.
    Frågan är nu, om även de leveranssvårigheter, som sålunda indirekt kunna föranledas av kriget genom dettas inverkan på varupriserna, kunna anses vara i 24 § köplagen åsyftade. För min del tvekar jag icke att besvara denna fråga nekande.
    Det i nämnda stadgande begagnade uttrycket, att i följd av däri avsedda händelser »möjligheten att fullgöra avtalet må anses utesluten», är visserligen till sin avfattning så allmänt och obestämt, att det icke i och för sig utesluter tillämpning även på av kriget framkallad abnorm prisstegring. Men å andra sidan finnes intet i stadgandets lydelse, som tyder på att denna verkan av kriget är åsyftad. Detta är desto mera anmärkningsvärt, som krigets stegrande inverkan på varupriserna är en vanlig företeelse, som är av betydelse för all varuomsättning, den inom landet lika väl som den internationella, medan krigets egenskap av direkt leveranshinder endast framträder undantagsvis och företrädesvis berör leveranser till eller från utlandet. Vad angår leveranserna inom det egna landet, så kunna dessa i regel fullgöras utan hinder av kriget, men de äro däremot i hög grad ekonomiskt påverkade av krigskonjunkturerna. Det skulle därför legat synnerligen nära till hands att antyda, att jämvälen abnorm prisstegring, framkallad av krig eller annan därmed jämförlig händelse, utgör giltig orsak till uppskov med leverans, därest sådant varit åsyftat.
    Då vidare i stadgandet särskilt nämnes förstörelse av allt gods av det slag eller det parti köpet avser såsom exempel på sådan händelse, som berättigar säljare till uppskov med leveransen, lärer man vara berättigad att därav draga den slutsatsen, att en förstörelse, som icke innefattar allt gods men större delen därav, icke ger sådant berättigande — naturligtvis under förutsättning, att återstoden är tillräcklig för leveransens

UTGÖR AV KRIG VÅLLAD PRISSTEGRING »FORCE MAJEURE»? 181fullgörande. Men att påföljden av en dylik partiell förstörelse måste bliva en fullständigt abnorm prisstegring å godset i fråga, lärer icke kunna förnekas. Om sålunda en orimlig prisstegring såsom följd av godsförstörelse icke berättigar säljare att uppskjuta leverans, lärer anledning saknas att antaga, att sådan rätt skall tillkomma honom, när prisstegringen orsakats av krig.
    Härtill kommer ytterligare det förhållandet, att prisstegring betraktad såsom leveranshinder väl kan, under givna förhållanden, konstituera subjektiv omöjlighet att fullgöra avtalet men icke den objektiva omöjlighet, som, enligt vad ovan framhållits fordras för tillämpning av 24 § köplagen. De däri anförda exemplen, förstörelse av allt gods av det slag eller det partiköpet avser samt införselförbud liksom av kriget föranledda direkta hinder såsom blockad, transporthinder o. d., hava alla det gemensamt, att de konstituera objektiv omöjlighet att fullgöra avtalet, d. v. s. äro oberoende av säljarens ekonomi och andra individuella förhållanden. De hava samma hindrande verkan för den förmögne som för den mindre förmögne säljaren och hindra en mindre leverans lika väl som en större. Med prisstegring som leveranshinder äger ett rakt motsatt förhållande rum. Är leveransen stor i förhållande till säljarens resurser och prisstegringen betydande, kan den verka som verkligt leveranshinder. Har säljaren till rimligt pris inköpt varan, är förhållandet ett annat och den därefter inträdda prisstegringen utan betydelse för hans leveransförmåga. För en säljare med stark ekonomi är givetvis även en abnorm prisstegring intet leveranshinder, om leveransen är relativt obetydlig. För de flesta industriella verk i Sverige har som bekant krigskonjunkturen medfört rekordvinster, beroende på att den färdiga varans pris stigit långt högre än produktionskostnaden. Om ett dylikt verk har att fullgöra ett eller annat äldre leveransavtal av mindre omfattning, vilket i och för sig, med hänsyn till produktionskostnadens abnorma stegring, medför en betydande förlust, uppgående kanske ända till 100 procent eller därutöver i förhållande till försäljningspriset, så lärer man icke därför kunna säga, att krigskonjunkturerna, som för verksamheten i dess helhet varit synnerligen fördelaktiga, utgjort ett hinder för fullgörandet av de äldre leveransavtalen. Det visar sig sålunda, att den av kriget föranledda konjunkturförändringen verkar högst olika på leveransförmågan i olika fall, beroende på leveransavtalets

182 GUSTAF SANDSTRÖM.relativa betydenhet och säljarens individuella förhållanden, och att den allt efter omständigheterna stundom kan föranleda ekonomisk omöjlighet att fullgöra avtalet men å andra sidan ofta kan i hög grad stärka säljarens leveransförmåga.
    Söker man åter frånse säljarens individuella förhållanden och fästa sig uteslutande vid det objektiva momentet, prisstegringens orsak och relativa storlek i förhållande till den avtalade köpeskillingen, så innebär detta ett uppgivande av kravet på leveranshinder och omöjlighet. Därav skulle följa bland annat, att även en säljare, som vid krigsutbrottet har lager inne, inköpt till förut gällande pris, varmed han kan med beräknad vinst fullgöra sina åtagna leveranser, skulle vara berättigad att, på grund av den inträdda stegringen av varans marknadspris, inställa leveranserna och i stället för egen del utnyttja krigskonjunkturen. Detta har emellertid även från säljaresynpunkt funnits alltför orimligt, och man har i allmänhet erkänt skyldigheten att fullgöra leveranserna, så långt före kriget inköpta varor därtill förslagit, och påfordrat leveransfrihet eller prisförhöjning först i den mån säljaren drabbats av den inträdda prisstegringen. Men därmed är man ock inne på den subjektiva omöjlighetens område.
    Riktigheten av den ovan gjorda tolkningen av 24 § köplagen synes mig vinna ytterligare bekräftelse av ALMÉNS kommentar till nämnda lag. Däri framhålles, att undantagsbestämmelsen i sagda lagrum bör tolkas restriktivt och att syftet med däri anförda exempel mindre varit att klargöra, att de särskilt nämnda omständigheterna i regel medföra objektiv omöjlighet än att förebygga en extensiv tolkning av undantagsbestämmelsen i fråga. Och vad särskilt angår krigskonjunkturernas inverkan på skyldigheten att fullgöra leveransavtal göres följande uttalande:
    »För att de i lagen nämnda eller med dem likställda omständigheterna skola fritaga från ersättningsskyldighet, förutsättes naturligen, att de i det särskilda fallet gjort leveransen otillåten eller praktiskt omöjlig, och det är icke nog, att tillföljd av kriget produktions- eller fraktkostnader stigit.»
    Om man sålunda kan antaga som visst, att undantagsbestämmelsen i 24 § köplagen icke innehåller något stöd för uppfattningen, att säljaren är berättigad att med anledning av den av kriget föranledda prisstegringen få ansvarsfritt inställa fullgörandet av åtagna leveranser, återstår att undersöka, huruvida

UTGÖR AV KRIG VÅLLAD PRISSTEGRING »FORCE MAJEURE»? 183en dylik ståndpunkt kan, ur allmänna rättsgrundsatser och med hänsyn till den ställning parterna i ett leveransavtal intaga tillvarandra, anses vara billig och rimlig samt i övrigt principiellt riktig och praktiskt ändamålsenlig. Vid en sådan undersökning torde ytterligare skäl vinnas för den ovan uttalade uppfattningen om innebörden av bestämmelsen i 24 § köplagen.
    I den överenskommelse om priset, som leveransavtalet innehåller, ligger en ömsesidig garanti mot konjunkturförändring. Säljaren garanterar köparen varan till det överenskomna priset, även om priset på varan under leveranstiden skulle stiga, och köparen garanterar att betala överenskommen köpeskilling, även om varupriset skulle sjunka. Denna ömsesidiga garanti mot konjunkturväxling framträder särskilt vid längre avtal om successiv leverans såsom avtalets huvudmoment. Både säljare och köpare hava under leveranstiden att räkna med det överenskomna priset, och köparen är berättigad att lägga detsamma till grund för sina återförsäljningar av varan eller för försäljningen av de varor, för vilka den inköpta varan är avsedd som produktionsmedel. Redan med hänsyn till prisöverenskommelsens innebörd av garanti mot konjunkturväxling lärer det vara uppenbart, att en konjunkturförändring icke bör under något förhållande — så vida förbehåll härom ej gjorts, i vilket fall någon garanti ju ej lämnats — kunna utgöra giltig ursäkt för prestationens inställande. Men vidare måste av prisgarantiens ömsesidighet följa, att det vore orättvist och orimligt, om lagen skulle intaga den ståndpunkt, att köparen vore skyldig att stå fast vid sin garanti, huru lågt än priset på varan komme att under leveranstiden genom oförutsedda händelser sjunka och huru oskäligt betungande affären än för honom skulle visa sig, medan säljaren vore berättigad att ansvarsfritt inställa leveransen, om varans anskaffningspris stege i motsvarande grad. Parterna i leveransavtalet skulle då ej längre vara likaberättigade. Det är en sak att befria säljaren från skadeståndsskyldighet, när avtalets fullgörande genom omständigheter, som han ej haft att taga i beräkning, blivit praktiskt omöjligt. Häremot svarar köparens rätt att ansvarsfritt uppskjuta varans avhämtande eller köpeskillingens erläggande, när motsvarande omöjlighet förhonom föreligger. Men något helt annat är, att ena kontrahenten skall vara fri från avtalets fullgörande, när detta i följd av konjunkturväxling blir oskäligt betungande, medan den andre

 

184 GUSTAF SANDSTRÖM.icke äger motsvarande rätt. Det torde icke behöva erinras, att en konjunkturförändring å den sålda varan kan för köparen genom omständigheter, som han icke varit skyldig att taga i beräkning, exempelvis en ny uppfinning, borttagande av en skyddstull, fastställande av exportpremier i utlandet, den utländska marknadens borteliminerande för en exportvara genom krig eller exportförbud och dylikt, bliva fullt lika oskäligt betungande som en av krig vållad prisstegring kan bliva för säljaren. Vill man giva säljaren rätt att inställa leverans på grund av konjunkturförändring i visst fall, blir konsekvensen alltså, att köparen måste tillerkännas motsvarande rätt att utan skadeståndspåföljd uppskjuta varans mottagande och likviderande. Den s. k. ekonomiska omöjligheten kan inträffa för den enelika väl som för den andre och bör i båda fallen hava sammaverkan. Till erkännandet av en dylik rätt åt köparen torde emellertid vara för vår rättsuppfattning ganska främmande och skulle för övrigt medföra samma betänkligheter och leda tillsamma orimliga konsekvenser som säljarens rätt att rygga avtalets fullgörande på grund av konjunkturväxling.
    Denna säljares och köpares likaberättigade ställning i förevarande avseende är också, såsom ovan erinrats, erkänd genom den i 30 § köplagen intagna hänvisning till 24 §. Även för köparen gäller sålunda, att han icke är skadeståndsskyldig för dröjsmål med likviden eller med åtgärd, varav köpeskillingens utbekommande må bero, så snart avtalets fullgörande å hans sida i följd av någon av de i 24 § avsedda händelser »må anses uteslutet». Anser man nu sagda uttryck avse jämväldylik händelses inverkan på konjunkturerna, som skulle göra avtalets fullgörande oskäligt betungande, måste detta givetvis gälla jämväl till förmån för köparen. Men att så ingalunda är lagens mening, framgår oförtydbart av ALMÉNS kommentar till 30 §. Däri framhålles, huru som tillämpningen av den ifrågavarande undantagsbestämmelsen, så vitt fråga är om dröjsmål med köpeskillingens erläggande, har en försvinnande liten betydelse, i det verklig objektiv omöjlighet för fullgörande av en betalningsskyldighet i penningar under nutida förhållanden knappast är tänkbar. Den inträffade händelsens inverkan på konjunkturerna med därav föranledd s. k. ekonomisk omöjlighet lämnas sålunda helt och hållet utan avseende och är uppenbarligen icke i någon mån åsyftad. Häri ligger följaktligen ett

UTGÖR AV KRIG VÅLLAD PRISSTEGRING »FORCE MAJEURE»? 185ytterligare skäl för riktigheten av den tolkning av 24 § köplagen, som här ovan framställts.
    Ytterligare är att märka, att om man befriar säljaren från leveransskyldighet, när i följd av krig varans tillverkningskostnad eller marknadspris stigit i abnorm grad — huruvida orsaken är stegring av produktionskostnaden eller av marknadspriset, torde vara likgiltigt, då det senare praktiskt taget stiger med det förra — så innebär detta icke något annat, än att man överflyttar bördan av den abnorma prisstegringen från säljaren till köparen. Ty får icke köparen varan från säljaren, måste han i regel för att fullgöra sina förbindelser skaffa den från annat håll till gällande marknadspris. Man finner det sålunda å ena sidan obilligt, att säljaren, som dock åtagit sig risken för prisstegringar, skall bära förlusten, när den blir abnormt betungande, men å andra sidan billigt och riktigt, att den då i stället övertages av köparen, som fritagits från risken för prisstegringar under leveranstiden. Man tänker icke på att man undanröjer en obillighet blott genom att skapa en annan och större.
    Orimligheten härav framstår ännu bjärtare, om man betänker, att säljaren kan och, om han vill vara försiktig, bör genom täckningsköp — inköp av den försålda varan eller av produktionsmedel för densamma — åtminstone i betydande mån skydda sig mot verkningarna av en oförutsedd prisstegring under leveranstiden, medan köparen icke har någon liknande utväg. Den abnorma prisstegringen träffar i säljaren en person, som haft anledning att på förhand trygga sig mot en dylik eventualitet, medan den träffar köparen fullständigt oförberedd. Denna synpunkt är av särskilt påfallande betydelse i de många fall, då leveransavtalet ingåtts före krigsutbrottet och avser successiv leverans under ett flertal år. Säljaren har då ofta gjort sina täckningsköp endast för en kortare del av leveranstiden, i hopp att framdeles erhålla billigare priser. När krigsutbrottet föranlett en mindre prisstegring, har säljaren i regel fortfarande uppskjutit att täcka sig för hela leveranstiden, i hopp att kriget snart skall upphöra och prisen falla. Med andra ord, han spekulerar i prisfall. Och detta må vara honom tillåtet. Men när kriget och prisstegringen mot förmodan fortsätta och spekulationen misslyckas, bör det vara säljarens sak att bära följderna härav och icke köparens. Det torde vara en genomgående princip i lagen om köp och byte att i görligaste mån söka före-

186 GUSTAF SANDSTRÖM.komma, att ena parten i köpeavtalet beredes möjlighet att spekulera på den andres risk. Det vore givetvis fullständigt stridande mot denna princip, om en säljare, som efter krigsutbrottet fortfarit att fullgöra sina leveranser och haft möjlighet att till i krigets början rådande, relativt låga priser täcka sig för hela leveransen men i spekulationssyfte urakt låtit detta, skulle äga rätt att inställa leveranserna, om spekulationen misslyckats, och överflytta förlusten på köparen.
    Följden av en dylik rätt för säljaren blir också den, att han, sedan prisstegringen nått en viss höjd, ej längre har något intresse att göra täckningsköp för leveransens fullgörande utan kan lägga armarna i kors i avbidan på situationens utveckling. Inträffar beräknat prisfall eller åtminstone ingen prisförhöjning, fortsätter han att fullgöra avtalet, men stiger priset fortfarande, blir detta köparens risk, och leveransen stoppas.
    Att betrakta den av krigsläget framkallade prisstegringen såsom giltigt leveranshinder, när den nått en abnorm höjd, skulle även i andra avseenden medföra orimliga och betänkliga konsekvenser. Det skulle bland annat medföra, att ju längre tid under den fortgående prisstegringen efter krigsutbrottet en säljare, som åtagit sig successiv leverans, fortfore att lojalt fullgöra sina leveranser, desto större förlust skulle åsamkas köparen, när säljaren omsider funne prisstegringen hava nått en sådan höjd, att han funne sig föranlåten att inställa leveranserna. Om man antager, att med anledning av krigsutbrottet priset eller produktionskostnaden för den sålda varan stiger med t. ex. 10 procent av försäljningspriset och att därefter, på grund av ökade importhinder och därav följande varuknapphet, prisstegringen fortgår, så att den efter första krigsåret utgör 50 procent och efter andra krigsåret 100 procent och därutöver, så skulle uppenbarligen en köpare, som förekriget betingat sig fortgående leverans under nämnda år, komma i bättre ställning, ju förr leveranserna inställdes. Skedde detta omedelbart efter krigsutbrottet, kunde han till rimligt pris täcka sitt behov från annat håll, och ju längre säljaren dröjer med att inställa leveransen, desto dyrare blir det för köparen att från annat håll anskaffa varan. En lagbestämmelse, enligt vilken säljaren är berättigad att inställa leveransen först efter det varans pris i anledning av kriget stigit i orimlig grad, är sålunda liktydig med att leveranserna få stoppas först i det

UTGÖR AV KRIG VÅLLAD PRISSTEGRING »FORCE MAJEURE»? 187ögonblick, då köparens därigenom vållade förlust blir orimligt stor.
    Häremot må icke invändas, att det är köparens sak att i sin tur inställa leveranserna till sina köpare, så att den av kriget vållade prisstegringen i sista hand kommer att drabba konsumenterna. För det första är att märka, att köparen kan hava gjort sina försäljningar på basis av leveranskontraktet först efter krigsutbrottet, i vilket fall han i regel icke lär hava någon rättatt åberopa 24 § köplagen som skäl för leveransernas inställande. Och för det andra har erfarenheten under kriget visat, att lagstiftningsåtgärder måst vidtagas till konsumenternas skydd motprisstegringar genom fastställande av maximipris. Köparens möjlighet att på nästa man överflytta den förlust, som tillskyndats honom genom säljarens uraktlåtenhet att leverera, måste följaktligen i många fall bliva fullständigt illusorisk.
    Det bör ej heller förbises, vilka praktiska svårigheter det skulle medföra att i varje fall avgöra, huruvida en prisstegring är sådan, att säljaren är berättigad att inställa leverans. För det första undandrar det sig i regel säkert bedömande, i vad mån prisstegringen beror på kriget eller på andra förhållanden, såsom trustverksamhet, arbetsinställelser och dylikt. Och för det andra finnes ingen objektiv norm, efter vilken man kan fastställa,när prisstegringen nått den höjd, att den får betraktas som leveranshinder. När leveransen möter direkt hinder i de i 24 § köplagen angivna eller därmed likställda omständigheter, är det i regel ingen svårighet att konstatera, att och när hindret inträtt. Men när det gäller frågan, huruvida en prisstegring nått den punkt, då ekonomisk omöjlighet kan anses föreligga, är fältet fritt för parternas subjektiva bedömande med alla därav följande tvister och risker av ett möjligen förhastat handlingssätt. Och även för den domstol eller skiljenämnd, till vars avgörande tvisten hänskötes, måste det bliva ganska vanskligt att få fasta hållpunkter för denna frågas avgörande. I dylika svårigheter får man finna sig, när de efter sakens natur ej kunna undvikas. Men när det som här gäller tillämpning av en rättsprincip av mycket tvivelaktigt och omtvistat värde, lärer svårigheten i dess praktiska tillämpning utgöra ett ytterligare skäl mot dess godkännande. Även ur denna synpunkt har frågan om prisstegring såsom giltigt leveranshinder — den må vara än så betydande och föranledd av än så oberäkneliga förhållanden —

188 GUSTAF SANDSTRÖM.icke sin plats i lagstiftningen utan bör hänvisas till avgörande genom förbehåll i köpeavtalet, därvid tillfälle finnes att genom närmare bestämmelser trygga förbehållets praktiska tillämpning.
    Slutligen må framhållas, att en lagstiftningsprincip, som medger säljare rätt att ansvarsfritt inställa fullgörandet av sina förpliktelser enligt avtalet på grund av abnorma krigskonjunkturer, icke lärer kunna undgå att medföra liknande konsekvenser förbesläktade rättsinstitut såsom arbetsavtal, hyresavtal, transportavtal m. fl. Att verkningarna härav skulle bli ganska betänkliga, lärer ej kunna förnekas. Ett krig av något större omfattning skulle på detta sätt medföra ett tillstånd av anarki inom det ekonomiska livet och allmän osäkerhet rörande verkan av äldre avtal med därav följande tvister och svårigheter av alla slag. Och det torde med skäl kunna sägas, att en dylik lagstiftningsprincip skulle vara föga ägnad att bidraga till upprätthållande av den respekt för helg den av ingångna avtal, som utgör ett av grundvillkoren för all samhällelig verksamhet.