Tingssammanträden med tremansnämnd. Det år 1915 uppgjorda utkastet till lag om särskilda sammanträden i häradsrätt för handläggning av vissa mål och ärenden har efter fortsatt behandling inom justitiedepartementet utformats till ett i lagrådet nu granskat förslag till lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning av vissa mål och ärenden. Såsom av den nu föreslagna lagens förändrade benämning antydes, har en omläggning skett så till vida, att de i förslaget upptagna kompetensreglerna, enligt vilka häradsrätt i vissa fall är domför med minskat antal nämndemän, icke,såsom i utkastet var fallet, hänföra sig till arten av det sammanträde, varå handläggningen äger rum, utan till målets eller ärendets beskaffenhet. Förslaget upptager nämligen (i 1 §) en förteckning över mål och ärenden, som må handläggas av häradsrätt med tre nämndemän, eller vad man med en benämning, som ej är lagförslagets, skulle kunna kalla bagatellsaker. Stadgandet får emellertid sin egentliga betydelse genom bestämmelsen (i 3 §), att i tingslag, där Konungen så prövar nödigt, häradsrätten skall under eller mellan de lagtima tingen hålla sammanträden med tremansnämnd för handläggning av mål och ärenden, som omförmälas i 1 §. För

 

Svensk Juristtidning 1917. 21

teckningen kommer sålunda att bestämma vilka kategorier av domstolssaker som falla under kompetensen för de nytillkommande sammanträdena, här nedan med en visserligen något oegentlig benämning kallade tremansting. Om mot förbud i lagen till tremansting instämts mål, som ej är bagatell sak, avvisas ej målet, utan utsättes till handläggning med fulltalig nämnd (4 §). Göres i sådant mål jäv mot domare eller ock invändning mot domstolsbehörighet eller mot stämnings delgivning, skall tremanstinget ej medräknas vid bedömande av frågan huruvida jävet eller invändningen framställts vid sådant rättegångstillfälle, att tiden ej försuttits.
    Vid bestämmande av vilka mål och ärenden som skola hänföras till bagatellsaker har man givetvis haft att utsöndra sådana mål och ärenden, i vilka behovet av lekmanna elementet i domstolen icke kan anses tillgodosett med mindre än fulltalig nämnd, men här förutom har även den synpunkten gjort sig gällande, att tremansting böra kunna hållas av unga domarevikarier och att följaktligen till bagatellsaker icke må hänföras andra mål och ärenden än de, vilkas handläggning lämpligen kan anförtros dylika vikarier. Den omförmälda förteckningen över bagatellsaker upptager sålunda av åklagare anhängiggjorda brottmål med böter såsom straffmaximum, växel- och checkmål — enligt ett särskilt, av lagrådet utan anmärkning lämnat lagförslag skola dylika mål jämväl kunna instämmas till häradsrätt, med valfrihet för käranden mellan häradsrätten och närmaste rådhusrätt — mål om gäldenärs försättande i konkurs, mål om boskillnad, små protokollsärenden och andra ärenden, som höra till jurisdictio voluntaria, dock med uteslutande av förmynderskapsärenden och vissa andra ärenden, som angå omyndiges eller frånvarandes intressen. Här förutom upptagas i förteckningen vanliga kravmål under angivna förutsättningar, vilka innebära att målen äro så att säga presumtiva tredskomål. I fråga om dessa kravmål uppställas särskilda regler för domstolsförfarandet vid handläggning med tremansnämnd (således även vid allmänt tingssammanträde). Vittnesförhör får sålunda ej äga rum, och verkliga tvister må endast i angivna undantagsfall avgöras vid sådan handläggning och skola alltså i regel utställas till fortsatt handläggning med fulltalig nämnd. För andra bagatellsaker uppställas ej dylika inskränkningar. Vittnesförhör äro således här tillåtna, och sakerna kunna slutbehandlas av häradsrätt med tremansnämnd. I de fall, då dom må meddelas avhäradsrätt med tremansnämnd (således jämväl i kravmålen), skall domen, sedan målet slutförts, avkunnas före sammanträdets slut eller, i undantagsfall, inom angiven tid därefter. För den senare händelsen bör (enligt 6 §) nämndeman, som tjänstgjort vid den sista handläggningen av saken, deltaga i avgörandet, om han ej är hindrad av laga förfall. Enligt förslaget kunna tremansting hållas även å annan ort än tingsstället. En i 10 § intagen bestämmelse, att Konungen må förordna angående reseersättning till domare och nämnd vid tremansting, förutsätter ändring i resereglementet i angiven riktning.

    De av lagrådet vid granskningen av förslaget framställda anmärkningarna rikta sig icke mot de bärande grundtankarna däri utan åsyfta mestadels tillrättaläggande och kompletterande bestämmelser. Den väsentligaste anmärkningen gäller de för kravmålen föreslagna bestämmelserna i fråga om domstolsförfarandet vid handläggning med tremansnämnd. Utöver förbudet mot anställande av vittnesförhör hemställer lagrådet, att allenast den inskränkning måtte göras i häradsrättens befogenhet att med nämnda sammansättning handlägga dylika mål, att där någondera parten begär uppskov, dom ej må meddelas vid handläggning med tremansnämnd, utan så är att rätten finner käromålet icke kunna upptagas till prövning.
    I sammanhang med ifrågavarande lagförslag har av lagrådet granskats — förutom nyss berörda förslag till ändrad lydelse av växellagens promulgationsförordning — jämväl ett förslag till lag omändrad lydelse av 1872 års förordning om häradsting, innebärande dels borttagande av nuvarande bestämmelse om ett maximiantal av tio allmänna sammanträden om året, dels ock att häradsrätt — utom i vissa undantagsfall — skulle hava att redan å det sammanträde, varå ett mål slutförts, avkunna dom i målet. Med hänsyn till de anmärkningar, som lagrådet framställt mot den sista av de föreslagna bestämmelserna, torde dess bättre faran för en lagändring i angiven riktning, vilken säkerligen skulle hava menligt inverkat på utslagens kvalitet, vara undanröjd. Förslaget om borttagande av maximigränsen för antalet allmänna tingssammanträden har av lagrådet lämnats utan anmärkning.
    De till sitt yttre omfång oansenliga lagförslagen äro i själva verket av genomgripande betydelse i flerahanda hänseenden. De åsyfta att bereda möjlighet till snabbare och lättare tillgänglig rättsskipning i städer under landsrätt och andra orter med mera sammanträngd befolkning; att även annorstädes tillgodose behovet av tätare handläggning särskilt av småprotokolls- och andra ärenden, tillhörande jurisdictio voluntaria; alt härigenom minska de mindre städernas obenägenhet att avstå från egen jurisdiktion; att genomföra förutsättningen för en omläggning av domarens arbetsbörda sålunda, att han i avsevärd utsträckning befrias från tidsödande göromål, vilkas utförande kräver mindre kvalificerade arbetskrafter, och sålunda kan ägna sin huvudsakliga arbetstid åt mera krävande uppgifter, varigenom skulle tillgodoses önskemålet, att ordinarie ting endast i undantagsfall hållas av vikarier; samt att härigenom bidraga till lösning av den s. k. domarbiträdesfrågan.
    Vilken betydelse en blivande lagstiftning i ämnet kommer att erhålla blir i främsta rummet beroende av den utsträckning, i vilken sammanträden med tremansnämnd komma att införas i rikets domsagor. Även i andra domsagor än sådana, där detta kan förväntas bliva fallet, torde emellertid den föreslagna lagstiftningen kunna få praktisk betydelse, för den händelse hinder ej anses möta att meddela förordnande för vikarie att å ting, som hålles av ordinarie domaren, handlägga å tinget förekommande bagatellsaker.
C. H. G. Cederschiöld.