De nya barnlagarna. Under den 14 juni detta år har utfärdats en komplex av lagar, med ikraftträdande den 1 januari 1918, vilka samtliga utgöra resultat av lagberedningens fortsatta arbete på revision av giftermåls- och ärvdabalkarna och reglera rättsförhållandena mellan föräldrar och barn. De två huvudförfattningarna äro lag om barn utom äktenskap och lag om adoption.
    Den nya lagstiftningen rörande barn utom äktenskap, vilket begrepp medelbart får sin bestämning genom en särskild lag om äktenskaplig börd och har något större omfång än det nuvarande "oäkta barn", innefattar betydande ändringar i gällande rätt, allt i syfte att förbättra de utomäktenskapliga barnens och deras mödrars ställning.Väl blev det inom vida kretsar varmt omfattade reformkravet om arvsrätt för dessa barn efter fadern ej genomfört (jfr innevarande årgång av denna tidskrift s. 141 f.); sådan arvsrätt skall blott tillkomma den kategori av utomäktenskapliga barn, som i lagen benämnes trolovningsbarn och enligt nu gällande rätt är att hänföra till äkta barn. Men även den, som härutinnan ej känner sig tillfredsställd, torde kunna med en meningsfrände inom första kammaren vitsorda, att "knappast någon av de länders lagstiftningar, vilka vi åberopat som föredöme, tagit lika stora steg på en gång, som denna lagstiftning innebär".
    Främst må nämnas den omgestaltning, som givits reglerna angående föräldrarnas underhållsskyldighet mot deras utom äktenskapfödda barn. I stället för blott nödtorvtigt uppehälle tillförsäkras barnet underhåll efter ty med avseende å båda föräldrarnas villkor må anses skäligt. Den hittills vedertagna maximigränsen för underhållsrättens fortvaro, 15 år, har förvandlats till en minimigräns, och den nya maximigränsen, 18 år, kan överskridas, om barnet med hänsyn till anlag och övriga omständigheter bör erhålla fortsatt utbildning.
    Mellan föräldrarna delas underhållsskyldigheten ej lika, utan efter deras förmåga. Då tillika stadgas, att underhållsbidrag kan bestämmas till olika belopp för särskilda delar av underhållstiden, torde ej sällan modern komma att för tiden närmast efter barnets födelse helt befrias från att deltaga i underhållskostnaden. Men ej nog med att fadern sålunda kan bliva skyldig att ensam underhålla barnet, han är även pliktig att bidraga till moderns eget underhåll. Sådant bidrag, som utmätes med hänsyn till såväl faderns som moderns vill-

kor och bör inbegripa ersättning även för förlossningskostnaden, skall utgå för en tid av minst 6 veckor före och 6 veckor efter nedkomsten. Tiden kan förlängas till högst 4 månader före och 9 månader efter nedkomsten, om barnsbörden ådragit modern sjukdom eller hennes förvärvsverksamhet avsevärt hindras genom havandeskapet eller amning eller annan vård om barnet.
    Ett allmänt överklagat förhållande har varit, att fäderna ofta, tack vare utsökningslagens förbud mot utmätning av icke förfallen avlöning för allmän eller enskild tjänst, kunnat undandraga sig underhållsskyldighetens fullgörande. Det nya institutet införsel, varom särskild lag givits, avser att härför råda bot. Införsel, som kan beviljas till säkerhet för fullgörande ej blott av fädernas försörjningsplikt mot de utomäktenskapliga barnen och deras mödrar utan ock av annan lagstadgad underhållsskyldighet, har till föremål den underhållsskyldiges avlöning — likgiltigt om den härflyter av tjänst eller annan arbetsanställning — och är tillämplig såväl beträffande icke förfallna avlöningsmedel som till förmån för icke förfallna underhållsbidrag. Då dylika bidrag regelmässigt skola utgöras periodiskt med små belopp för varje gång, skulle ett upprätthållande av den för utmätning gällande grundsatsen, att borgenärens fordran skall vara förfallen, nödvändiggjort ständigt upprepade förrättningar. Ett villkor för införsels erhållande är väl, att något förfallet bidragsbelopp ej blivit guldet, men införsel gives till säkerhet även för alla framtida bidragsbelopp. Formerna för det nya exekutionsinstitutets handhavande äro synnerligen enkla; omgång och tidsutdräkt har man sökt så vitt möjligt undvika. Behörig att besluta om införsel är sålunda utmätningsmannen, vilken i fråga om nödigpersonal- och ortskännedom ansetts äga företräde framför överexekutor; när ärendet väl blivit hos utmätningsmannen anhängigt, har han att i flera avseenden ingripa även oberoende av därom gjord begäran; och lagen ålägger honom uttryckligen skyndsamhet i frågaom vidtagande av de åtgärder, som ankomma på honom. Införsel sökes med företeende av dom eller annan handling, t. ex. avtal, varigenom bidraget blivit bestämt, och utmätningsmannen förelägger den underhållsskyldige att inom viss kort tid yttra sig över ansökningen. Vill denne undgå införsel, är ej nog, att han betalar det förfallna beloppet — han måste tillika antingen ställa säkerhet för underhållsskyldighetens fullgörande under minst ett år eller visa sannolika skäl, att försummelse ej vidare skall komma honom till last. Beviljas införsel, har utmätningsmannen att, med ledning av de upplysningar han kunnat inhämta hos arbetsgivare eller eljest, bestämma huru stort belopp som skall, allt efter som avlöningen förfaller, av densamma innehållas till gäldande av underhållsbidraget. Beloppet må ej sättas så högt, att den underhållsskyldige komme att sakna medel till underhåll för sig själv eller för make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta underhållsbidrag. Upplyses, efter det införsel meddelats, att den underhållsskyldige ombytt anställning, skall utmätningsmannen giva in-

försel i avlöningen för den nya anställningen eller, om denna tagit så ort utom hans tjänstgöringsområde, överlämna ärendet till behörig utmätningsman. I ett tidigare beslut kan utmätningsmannen meddela jämkning, när anledning därtill yppas, och han äger jämväl upphäva beslutet, därest situationen så ändrats, att införsel dåmera ej skulle kunna beviljas. Skriftlig underrättelse om sina åtgärder skall utmätningsmannen med posten skicka till den underhållsberättigade och den underhållspliktige och även bevisligen tillställa arbetsgivaren. Denne har att, om utmätningsmannen så föreskrivit, till honom med posten översända innehållet belopp, dock högst en gång i månaden. Utbetalar arbetsgivaren avlöning i uppenbar strid mot införselbeslutet, är han underkastad omedelbar utmätning av det belopp, som skolat innehållas. Till utmätningsmannen influtna medel, som den underhållsberättigade ej själv lyfter, skola med posten tillhandahållas honom. Varken den underhållsberättigade eller den underhållsskyldige må betungas med några kostnader i ärendet. — Är den underhållsskyldige anställd hos staten eller kommun, skall den, som har att utbetala avlöningen, fullgöra vad eljest ålagts arbetsgivaren. Jämställda med avlöning i fråga om införsel äro pension och livränta, även om utmätning därav ej må ske. Någon rangordning mellan olika kategorier införselberättigade förekommer ej, utan vidbristande tillgång konkurrera de alla med lika rätt.
    Man har befarat, att de skärpta bestämmelserna om underhållsskyldigheten och dess utkrävande skulle öka frestelsen för bidragspliktiga att genom bosättning utomlands förhindra underhållsanspråkets realisation. Tillfyllestgörande skydd häremot har ansetts ej innefattas i möjligheten att jämlikt utsökningslagen erhålla reseförbud, som ju, med giltighet för högst sex veckor, huvudsakligen avser att bereda borgenären rådrum för fordringens indrivande, innan gäldenären hinner föra sin egendom ur landet, och alltså gagnar föga, när fordringen, i likhet med periodiskt utgående underhållsbidrag, först efter hand förfaller och gäldenären, såsom med bidragspliktige ofta är händelsen, saknar utmätningsbar egendom. Genom särskild lag har därför beträffande vissa underhållsskyldiga — dem, som enligt ett i rättegångsväg meddelat beslut eller skriftligt, bevittnat avtal äro pliktiga att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva bidrag till barn eller adoptivbarn under femton år — stadgats förbud att avflytta från riket, så framt ej hos överexekutor ställts pant eller borgen för skyldighetens fullgörande, tills barnet nått nämnda ålder. Överexekutor kan emellertid befria frånsäkerhets ställande, om avflyttningen kan antagas bliva utan menför den underhållsberättigade eller ömmande omständigheter förekomma. Är fara för handen, att underhållsskyldig avflyttar från riket utan att hava ställt vederbörlig säkerhet, ger lagen den underhållsberättigade en dubbel möjlighet att trygga sitt anspråk: han kan utverka avflyttningsförbud hos utmätningsmannen, och överexekutor kan, på den underhållsberättigades yrkande, förplikta den underhållsskyldige att genast hos överexekutor nedsätta kapitalvärdet

av den ännu ej förfallna delen utav underhållsbidraget. Samma åläggande kan även givas, om det lyckats den underhållspliktige att avflytta i strid mot lagen. Utmätningsmannens avflyttningsförbud skall genast underställas överexekutors prövning, men går dock i verkställighet, om ej inhibition sker. Meddelat avflyttningsförbud skall kungöras polismyndigheterna i riket, vilka det åligger att hindra den underhållsskyldiges avflyttningsförsök. Förbudet är ej till sin giltighetstid begränsat, men skall av överexekutor upphävas, om den underhållsskyldige visar, att de omständigheter, som föranlett förbudet, ej vidare äro för handen. Lagen innehåller slutligen, att utvandraragent eller annan, som i strid mot lagen befordrar underhållsskyldig till främmande land, skall själv svara för underhållsskyldighetens fullgörande.
    Om processen i barnuppfostringsmål meddelas ingående bestämmelser. Principen i fråga om faderskapets fastställande genom rättegång — angående dess fastställande genom erkännande givas särskilda föreskrifter — blir densamma som hittills. "Varder utrett", heter det, "att svaranden haft samlag med modern å tid, då barnet kan hava avlats, skall han anses såsom fader, där ej uppenbart är, att barnet ej avlats vid det samlag". Exceptio plurium skall således fortfarande vara otillåten, och från den osmakliga anordningen med "flera fäder" har vår svenska rätt förskonats. En viktig nyhet är, att domstolen, då edgång erfordras, kan välja mellan fyllnads- och värjemålsed; eden bör anförtros modern, så snart detta erbjuder större trygghet än att låta svaranden svärja. I varje fall skall eden, såsom i de senare årens praxis ock varit fallet, avse viss, i edgångsbeslutet utsatt tid. Lagen anbefaller domstolen att sörja för fullständig utredning, särskilt beträffande den tid, då uppgivet samlag ägt rum, och de omständigheter, som kunna vara av betydelse för bedömande, om barnet därvid kan vara avlat, men den ger självingen anvisning om konceptionstidens längd. Som bekant finnes dock förhoppning, att våra domstolar ej länge skola behöva sakna auktoritativ ledning i den på sista tiden livligt diskuterade frågan härom, i det att Kungl. Maj:t, på framställning av justitieombudsmannen, i december 1916 uppdragit åt medicinalstyrelsen att verkställa, bl. a., statistisk utredning rörande svenska fosters utvecklingsgrader, avseende att möjliggöra bestämmande av konceptionstiden för moget foster. — Flerfaldiga stadganden äro givna till främjande av ett snabbt avgörande. Talan om faderskap och underhållsskyldighet må sålunda väckas redan före barnets födelse, ehuru väl slutlig prövning först därefter må ske. Interimistiskt förordnande om utgörande av underhållsbidrag kan under vissa förhållanden givas, på landet av domaren redan innan målet förevarit vid rätten. Dylikt förordnande går i verkställighet lika som lagakraftägandedom, och detsamma gäller slutliga utslaget, såvida ej rätten annorlunda förordnar. Finnes svaranden till sist genom lagakraftägandedom icke vara underhållsskyldig, äger han av allmänna medel återbekomma bidragsbelopp, som han enligt tidigare beslut må hava

guldit. Men emottagaren av bidragsbeloppen har ingen återbäringsskyldighet mot svaranden och kommer i regeln ej heller att få ersätta statsverket vad av allmänna medel utgivits till denne.
    En central ställning i den nya lagstiftningen intar barnavårdsmannen. Det är han, som skall föra lagbuden ut i livet och sörjaför att den hjälp, lagen vill giva de utomäktenskapliga barnen och deras mödrar, ej kommer att stanna på papperet.
    För varje barn utom äktenskap skall barnavårdsnämnden förordna lämplig man eller kvinna till barnavårdsman. Förordnandet meddelas, så snart nämnden mottagit anmälan om den blivande modernshavandeskap — lagen inskärper, att hon bör göra sådan anmälan senast tre månader före den väntade nedkomsten — eller erhållit kännedom om barnets födelse. Barnavårdsmannens allmänna uppgift angives i lagen vara "att bistå modern med råd och upplysningar samt tillse, att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratagas". Särskilt åligger honom, bl. a., att sörja för att barnets börd fastställes och att barnet tillförsäkras underhåll; han skall biträda med indrivande och tillhandahållande av underhållsbidrag; avtal om periodiskt utgörande av framtida underhållsbidrag är ej giltigt utan hans godkännande. Han är ej barnets förmyndare och har ej heller vårdnaden om barnet, men är dock behörig att, även utan moderns samtycke eller rent av med henne som motpart, själv eller genom ombud föra barnets talan i rättegång rörande de ämnen, som falla inom ramen för hans åligganden. Ehuru barnavårdsmannaskapet närmast är tänkt som ett oavlönat förtroendeuppdrag, åtaget av personligt intresse för modern och barnet, har lagen räknat med nödvändigheten att anställa kommunalt avlönade män eller kvinnor, vilka, efter barnavårdsnämndens för varje särskilt fall meddelade uppdrag, fungera som barnavårdsmän. Att befattningen får en sådan mera yrkesmässig karaktär, kan tydligen i större samhällen, särskilt Stockholm med dess flera tusen utomäktenskapliga födelser årligen, ej undvikas. Inom riksdagen väcktes förslag, att barnavårdsmannaskapet skulle kunna uppdragas åt förening eller stiftelse, varvid man särskilt hade i tankarna de flerstädes arbetande barnavårdsbyråerna. Utan tvivel hade en sådan anordning ur flera synpunkter varit önsklig. Lagutskottet avvisade den dock, under uttalande, bl. a., att förslagets syfte torde kunna tillgodoses därigenom, att till barnavårdsmän utses styrelseledamöter i föreningen eller stiftelsen och att dessa bemyndiga andra i föreningens eller stiftelsens tjänst stående personer att fullgöra viss eller vissa av de med barnavårdsmannaskapet förknippade uppgifterna.
    Över barnavårdsmannens verksamhet skall tillsyn övas av barnavårdsnämnden. Denna har även att pröva avtal, som innefattar åtagande att till barnets underhåll utgiva visst belopp en gång för alla, samt. mottaga och besluta om användningen av sådant belopp. En med barnavårdsfrågor, väl förtrogen förstakammarledamot framhöll under riksdagsdebatten, att barnavårdsnämnderna ännu så länge äro i fråga om sitt arbetssätt ganska litet ägnade att fylla de an

språk, som lagen ställer på dem, och att det skulle för dem vara av stor betydelse att erhålla vägledning och råd i sitt betydelsefulla arbete. Man torde kunna giva honom rätt häri och får hoppas, att de närmare föreskrifter om barnavårdsmannens verksamhet och tillsynen därå, som enligt vad lagen utlovar komma att meddelas av Konungen, icke må bli alltför knapphändiga.
    Till omdaningen av de utomäktenskapliga barnens och deras mödrars rättsliga ställning hör slutligen, att moderns rätt att vara okänd ej längre erkännes. Det mångomskrivna kungl. brevet den 17 okt.1778 är upphävt.
    Om det för vår rätt helt nya adoptionsinstitutet, vars mest omdebatterade detalj, arvsrättsfrågan, redan utförligt behandlats i denna tidskrift (innevarande årgång s. 188 f.; jfr ock s. 336), medger utrymmet blott några korta anteckningar. Adoption kommer till stånd genom beslut av rätten, som har att tillse, ej blott att de i lagen uttryckligen angivna särskilda villkoren föreligga — att adoptanten fyllt 25 år, att makar i regel blott få adoptera gemensamt, att barnets föräldrar samtycka till adoptionen m. m. — utan ock huruvida adoptionen lämpligen må äga rum. Genom adoptionen erhåller barnet väsentligen samma ställning som adoptantens äkta barn. Dock slitas ej helt de rättsliga banden mellan barnet och dess naturliga släkt: den inbördes arvsrätten undergår blott vissa modifikationer, barnets underhållsplikt mot de naturliga föräldrarna kvarstår o. s. v. Adoptivförhållandet kan hävas genom beslut av rätten, såväl på grund av överenskommelse som efter ensidigt yrkande.
    Lagberedningen har ej vid utarbetandet av sina lagförslag rörande de utomäktenskapliga barnen haft förmånen att, såsom beträffande adoptionslagen, samverka med danska och norska kommitterade. Omisskänligt är dock, att vår nya lagstiftning rörande nämnda barn dragit nytta av motsvarande danska och norska bestämmelser, vilkas praktiska tillämpning även av beredningens ordförande och en dess ledamot på ort och ställe studerats. Man kan med tillfredsställelse konstatera, att vad 1911 års lagutskott (utl. nr 20) uttalade såsom önskemål, eller att regleringen av ifrågavarande rättsförhållanden måtte ske "med iakttagande även i dessa delar av den överensstämmelse mellan de skandinaviska länderna, som lämpligen kan ernås", på bästa sätt gått i uppfyllelse.
Birger Wedberg.