Det överarbetade förslaget till vattenlag. Frågan om revision av vår lagstiftning beträffande tillgodogörande av vatten har som bekant sedan många år stått på dagordningen. Redan 1904 års riksdag anhöll om en sådan omarbetning av bestämmelserna i 1880 års förordning om jordägares rätt över vattnet å hans grund och därmed i samband stående författningar, att sagda bestämmelser komme att bättre motsvara de krav, som nutida förhållanden ställde på en dylik lagstiftning. I anledning härav tillsattes år 1906 en kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till ny

AKTUELLA SPÖRSMÅL. 415lagstiftning på berörda område. Åt en annan kommitté blev samma år anförtrott att uppgöra förslag till ny lagstiftning angående jordstorrläggning och därmed sammanhängande ämnen. Dessa kommittéer, benämnda vattenrätts- och dikningslagskommittéerna, vilka delvis bestodo av samma ledamöter, avgåvo i slutet av år 1910 ett av dem gemensamt utarbetat förslag till vattenlag, upptagande bestämmelser på både den lukrativa och den defensiva vattenrättensområde, dock med undantag för stadgandena angående allmän flottled. Sedan över sagda lagförslag yttranden avgivits såväl av myndigheter som av vissa enskilda korporationer, samt inom justitiedepartementet en del förberedande arbeten verkställts för förslagets omarbetning i anledning av vad i yttrandena blivit mot detsamma anmärkt, tillkallades år 1915 vissa personer att såsom sakkunniga biträda vid överarbetningen av vissa delar i förslaget med uppdrag för dem att vid överarbetningen taga särskild hänsyn därtill, huruvida och på vilket sätt de samhälleliga intressena och den jordbrukande befolkningens berättigade önskemål borde beaktas i högregrad än som skett i kommittéförslaget. Dessa sakkunniga hava underinnevarande års vår avgivit sitt betänkande.
    Det överarbetade förslaget till vattenlag — vilket omedelbart efter dess avlämnande remitterades till granskning av lagrådet —skiljer sig från kommittéförslaget därutinnan, att däri upptagits allenast sådana bestämmelser, som äro avsedda att träda i stället för gällande stadganden om jordägares rätt över vattnet å hansgrund jämte därmed sammanhängande författningar, även som föreskrifter i fråga om vattenregleringar och förande av vattenbok. Ehuru sålunda de av kommittéerna jämväl föreslagna stadgandena om allmän farled, om torrläggningsföretag och om kloakledningar icke bibehållits i det överarbetade förslaget, har detta sistnämnda i likhet med kommittéförslaget uppställts så, att särskilda kapitel reserverats för de bestämmelser, som framdeles kunna komma att antagas rörande sagda ämnen likasom angående allmän flottled.
    Beträffande det till lagrådet remitterade vattenlagsförslagets innehåll förbjuder givetvis det begränsade utrymme, som här står tillbuds, att lämna en något så när uttömmande framställning. I det följande skall därför allenast redogöras för några av de mera väsentliga nyheterna i förslaget i förhållande till gällande rätt.
    I likhet med 1880 års vattenrättsförordning vilar förslaget på den allmänna principen, att rätten till vattnet är förenad med äganderätten till den grund, varå vattnet finnes. Den rätt att förfoga övervattnet, som tillkommer grundägaren, är emellertid underkastad vissa begränsningar och inskränkningar, som äro nödiga med hänsyn till såväl allmänna intressens tillgodoseende som skyddande av andra enskildas rätt. Den betydelsefullaste inskränkningen i grundägarens vattenrätt är enligt gällande lagstiftning den, som föranledes av stadgandet om kungsådras öppenhållande. Detta stadgande har icke iförslaget upptagits. I förslaget, sådant det nu föreligger, är visserligen begreppet kungsådra bibehållet, men med en annan innebörd

 

416 AKTUELLA SPÖRSMÅL.än enligt gällande lag. Kungsådran skall enligt förslaget icke såsom nu utgöra ett visst, för de med kungsådran avsedda allmänna och enskilda intressena reserverat utrymme i ett vattendrag, utan åt kungsådran gives allenast den betydelsen, att befintligheten av densamma konstituerar förpliktelse för vederbörande vattenägare att, om och när för tillgodoseende av sagda intressen erfordras, att vatten tages i anspråk eller att åtgärd vidtages, varigenom fallhöjd minskas, till viss grad utan ersättning finna sig i den förlust av vattenmängd resp. vattenkraft, som därigenom uppstår, oavsett omenligt eljest gällande bestämmelser sådan ersättning skolat ifrågakomma. Skyldigheten att avstå från ett eljest berättigat anspråk på gottgörelse föreligger, såvitt angår förlust i vattenmängd, i den månförlusten icke överstiger en tredjedel av det i varje tidsmoment framrinnande vattnet. Beträffande förlust av vattenkraft genom borttagande av fallhöjd gäller sagda skyldighet i fråga om en tredjedel av förlusten, oberoende av dennas förhållande till hela vattenkraften i fallet; den borttagna delen av fallet betraktas nämligen, huvudsakligen av praktiska skäl, såsom ett strömfall för sig. De ändamål, till vilkas förmån skyldigheten stadgas, angivas i förslaget med orden "för inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän farled eller allmän flottled eller för fiskets tillgodoseende eller för torrläggning eller bevattning av mark". Skyldigheten att utan ersättning vidkännas förlust i vattenmängd föreskrives dessutom för det fall, då för tillgodoseende av annat allmänt ändamål, som är beroende av vattnets fria framrinnande, det prövas nödigt att borttaga eller ändra byggnad i vattendrag, varest kungsådra finnes. Enligt gällande lag är befintligheten av kungsådra i visst vattendrag eller del därav beroende på, om sådan ådra av ålder funnits där. Då denna grund för avgörande av frågan om kungsådras tillvaro synts i hög grad otillfredsställande, har den ej i förslaget bibehållits, utan i stället föreskrivits, att kungsådra skall anses finnas i sådana områden i rinnande vatten, som äro upptagna å en i särskild ordning upprättad förteckning, å vilken skola uppföras de vattendrag, räknat från viss genom utlopp ur sjö eller särskilt tillflöde bestämd plats, i vilka vid lågvatten framrinner en vattenmängd av 5 kubikmeter eller mer i sekunden. I de nämnda, på befintligheten av kungsådra grundade förpliktelserna äro vissa modifikationer stadgade, såvitt angår bebyggda vattenfall.
    Såsom en inskränkning i grundägarens rådighet över vattnet är även att betrakta den i förslaget föreskrivna, förut okända skyldigheten för ägare av vattenfall, som jämlikt nya lagen bebygges föruttagande av viss effekt (minst 500 turbinhästkrafter vid oreglerat lågvatten), att för tillgodoseende av kringliggande bygds behov avkraft till användning i hantverk, småindustri eller lantbruk eller till belysning eller uppvärmning tillhandahålla viss andel, högst en tjugondel, av den årliga energimängden. Jämväl ägare av kraftanläggning, som tillkommit enligt äldre lag, är pliktig att, därest genom vattenreglering eller liknande åtgärd enligt nya lagen viss ökning i

AKTUELLA SPÖRSMÅL. 417den uttagbara vattenkraften vinnes, för nyssnämda ändamål tillhandahålla högst en tjugondel av den vunna ökningen i kraft. I vilken omfattning berörda skyldighet skall åligga ägare av vattenfall, bestämmes av vattendomstolen för trettio år i sänder. De närmare villkor, under vilka kraften skall tillhandahållas de särskilda avnämarna, tillkommer det jämväl vattendomstolen att fastställa. Priset å kraften skall utgöra fallägarens självkostnad med tillägg av två procent å anläggningskapitalet.
    Bortsett från skyldigheten för en vattenägare att finna sig däri, att för allmänna ändamål vatten eller vattenkraft i expropriationsväg fråntages honom, innefattas de begränsningar grundägarens vattenrätt är underkastad i förslagets bestämmelser om byggande i vatten, vilka dock å andra sidan medgiva grundägaren vissa förmåner, innebärande ett ingrepp i annans rätt. Bland dessa bestämmelser —vilka skola äga tillämpning ej blott beträffande dammbyggnader o. d., utan i avseende å varje slag av byggnader i vatten även som vattensbortledande och andra åtgärder till förändring av vattnets djup eller läge, såframt icke arbetet ingår såsom del i sådant företag, varom särskilda lagstadganden gälla (inrättande av allmän farled eller flottled, torrläggning av mark m. m.) — äro åtskilliga nyheter att märka.Under det att enligt gällande lag byggande i vatten på sådant sätt, att men tillskyndas annan, tillåtes endast så vitt fråga är om skada å jord eller fiske och allenast om skadan orsakas genom uppdämning, likställer förslaget i detta avseende all egendom och uppställer samma regler, evad skadan uppkommer genom uppdämning eller sänkning av vattenståndet eller annorledes. Såsom förutsättning för tillåtligheten av skada å annans egendom föreskrives, att nyttan efter avdrag av byggnadskostnaden skall uppgå till ett värde, motsvarande tre gånger den skada, som göres å åker och äng, och två gånger skadan å annan egendom. Härvid skall hänsyn tagas även till den skada, som göres å den byggande själv tillhörig egendom, i det att det belopp, vartill sådan skada uppskattas, inräknas i byggnadskostnaden. I motsats till gällande vattenrättsförordning hänför förslaget till skada jämväl sådant hinder för eller försvårande av marks torrläggning, som en genom den planerade vattenbyggnaden förorsakad uppdämning medför. Den nämnda jämförelsen mellan nyttan och skadan är emellertid icke under alla förhållanden utslagsgivande. Oaktat en vattenbyggnad enligt resultatetav en sådan jämförelse i allmänhet skulle vara tillåten, skall medgivande därtill förvägras, om företaget i vissa hänseenden skulle medföra skada, som ur nationalekonomisk eller social synpunkt icke bör få ske, såsom om odlad jord till en efter ortsförhållandena betydande omfattning skulle väsentligt skadas eller om ett avsevärtantal bofasta personer skulle berövas sina bostäder m. m. Å andrasidan kan den särskilda betydelse, som den ifrågasatta vattenbyggnaden förväntas hava för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt, föranleda, att tillstånd till dess utförande

 

Svensk Juristtidning 1917. 27

418 AKTUELLA SPÖRSMÅL.må givas, ehuru byggnaden enligt berörda regler icke skulle hava tillåtits.
    I huvudsaklig överensstämmelse med 1880 års vattenrättsförordning hade i kommittéförslaget föreskrivits, att frågan om ersättning för skada till följd av en vattenbyggnad skall prövas i sammanhang därmed, att tillstånd till byggnaden gives, och att utöver vad därvid bestämts ersättning ej må fordras utom i visst angivet fall. Vid överarbetningen har härutinnan den förändringen vidtagits, att den skadelidande har rätt att under alla förhållanden inom viss tid framställa anspråk på ersättning för skada, som vid tillståndsbeslutetsmeddelande icke förutsetts. Bland ersättningsbestämmelserna må förövrigt särskilt erinras om den till förmån för jordägare upptagna föreskriften att, om genom uppdämning eller annan åtgärd hel fastighet eller del därav blir för ägaren onyttig eller synnerligt men vid begagnandet uppkommer, ägaren är berättigad påfordra, att hela fastigheten eller den särskilda delen löses. Även i fråga om annan egendom, som till följd av skada å jord eller annat blir för ägaren onyttig eller avsevärt förlorar i värde, har en motsvarande rättighetför ägaren föreskrivits.
    I syfte att befrämja ett enhetligt utnyttjande av fallsträckor, som med ekonomisk fördel kunna och böra sammanföras, har förslaget upptagit den för nuvarande lagstiftning okända bestämmelsen om rätt för den, som råder över mer än hälften av vattenkraften i ett till skilda delar olika ägare tillhörigt strömfall eller komplex avfall, att tillgodogöra sig hela vattenkraften, om ett dylikt gemensamt tillgodogörande innebär väsentlig ekonomisk eller teknisk fördel. Beträffande oskiftat fall medgives den, vilken råder över mer än hälften av fallet, rätt att under vissa förutsättningar för fallets tillgodogörande tillösa sig detsamma. I båda de nämnda händelserna skall ersättning för den vattenkraft, som sålunda från annan tages i anspråk, utgå i kraft, som på elektrisk väg eller på annat sätt överföres till ersättningstagaren. Angående nyssnämnda, för vår rätt nya ersättningsform innehåller förslaget detaljerade bestämmelser.
    Med utvidgning av den i vattenrättsförordningen för visst fall medgivna rätten till dammfäste å annans mark föreskrives, att om för ändamålsenligt tillgodogörande av vatten erfordras, att å annan tillhörig fastighet lägges damm, vall eller väg eller ledning förvattnet eller att å annans grund i eller vid vattendrag verkställesarbete för strömbäddens reglerande eller till förebyggande eller minskande av skada, vederbörande fastighets ägare är pliktig att mot ersättning tåla intrånget härav. Vidare medgives rätt att till utmål för vattenkraftstation lösa därför nödigt område å annans mark vid eller i närheten av vattendraget, så framt sådant utmål icke utan oskäliga kostnader annorledes står vattenägaren till buds. I sammanhang med dessa bestämmelser har vid förslagets överarbetning införts stadgande om rätt för den, som vill utnyttja vatten, att för ändamålet begagna sig av annan tillhörig vattenbyggnad (damm,

 

AKTUELLA SPÖRSMÅL. 419intagskanal e. d.), under förutsättning att det kan ske utan väsentlig olägenhet för byggnadens ägare samt att gottgörelse lämnas denne för skälig andel av byggnadens värde i befintligt skick och av den framtida underhållskostnaden även som för intrång och olägenhet,som tillskyndas honom.
    Till skydd för sådana allmänna intressen, vilka vid tiden för utförandet av ett vattenbyggnadsföretag redan gjort sig gällande beträffande det ifrågavarande vattendraget eller vattenområdet, innehåller förslaget åtskilliga bestämmelser. Sålunda stadgas, att den, som bygger i vatten, där fisken har sin gång, är pliktig att vidtaga och för framtiden underhålla nödiga anordningar för fiskens framkomst eller eljest för tryggande av fiskets bestånd. Befrielse från denna skyldighet kan dock medgivas för den händelse nyttan av ifrågasatt anordning icke skäligen kan anses motsvara den förlust och kostnad, som därigenom skulle tillskyndas byggnadens ägare. För den, som för tillgodogörande av vatten eller för reglering av vattnets avrinning bygger damm eller gör annan byggnad i vatten, varigenom de naturliga vattenståndsförhållandena ändras, föreskrives därjämte skyldighet att till befrämjande av fisket inom landet erlägga en viss årlig avgift. I fråga om byggande i eller vid allmän farled samt i allmän flottled stadgas, att sådant byggande ej må ske, med mindre byggnaden göres på sådant sätt eller sådana särskilda anordningar vidtagas, att leden fortfarande kan utan olägenhet av någon betydelse användas för det därmed avsedda ändamålet. I sammanhang med de nu omförmälda stadgandena må nämnas en i förslaget intagen bestämmelse om skyldighet för den, som bygger i vatten, att, såframt byggnaden icke därigenom i nämnvärd mån fördyras, inrätta byggnaden så, att framdeles med sannolikhet ifrågakommande företag för inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän farled, allmän flottled eller fiskväg eller för befrämjande av annat allmänt eller enskilt ändamål av betydenhet såvitt möjligt icke försvåras.
    I formellt avseende stadgas såsom villkor för uppförande eller förändrande av damm i älv, ström, å eller större bäck, att vederbörande domstol skall hava lämnat tillstånd till arbetet. Detsamma gäller också beträffande annat byggande i dylika vattendrag, såframt genom arbetet en märkbar inverkan kan ske på vattenståndet eller vattnets lopp samt det ej är uppenbart, att varken allmän eller enskild rätt genom byggnaden förnärmas. I fråga om annat byggande i vatten än nu nämnts erfordras föregående domstolsprövning allenast om sannolika skäl föreligga, att genom byggnaden allmän eller enskild rätt förnärmas. Underlåtenheten att, innan arbetet begynnes, söka och avvakta domstolens tillstånd, där sådant erfordras, har i förslaget belagts med ansvarspåföljd. Därjämte har genom ett särskilt stadgande den, som utan föregående prövning utför byggnad i vatten, förklarats bevisningsskyldig i avseende å de före byggnadenstillkomst rådande förhållandena i vattnet. Prövningen, om och under vilka villkor byggande i vatten må ske, tillkommer de specialdom-

 

420 AKTUELLA SPÖRSMÅL.stolar, benämnda vattendomstolar, vilka enligt förslaget skola inrättas.
    I fråga om rättsverkan av beslut, varigenom tillstånd lämnas till ett vattenbyggnadsföretag, har förslaget med vissa undantag (jämför vad ovan sagts angående eftervärdering av skada) uttryckligen fastslagit, att beslutet, sedan det vunnit laga kraft, är i avseende årätten att utföra och för framtiden bibehålla byggnaden gällande mot envar. I förslaget har därjämte byggnadsbeslutets preklusivaverkan utsträckts att under vissa förutsättningar omfatta även själva rätten till vattnets tillgodogörande, såframt ej anspråk på bättre rätt därtill anhängiggöres inom viss tid efter det byggnaden fullbordats.
    För ett ändamålsenligt tillgodogörande av vattenkraft torde förslagets bestämmelser om vattenregleringar bliva av stor betydelse. Med vattenreglering förstås enligt förslaget en sådan reglering av vattnets avrinning ur sjö eller annan vattensamling eller i vattendrag, som företages till gemensamt gagn för två eller flera strömfallsägare med skyldighet för envar av dem att i mån av den båtnad, som genom företaget beredes hans strömfall, deltaga i kostnaderna för företaget. Såsom förutsättning för rätten att genomföra en vattenreglering stadgas, att mer än hälften av den beräknade båtnaden av företaget skall belöpa å det eller de strömfall, som tillhöra sökanden och dem, vilka förena sig med honom om företaget. Beträffande strömfallsägare, som ej är sökande till företaget, föreskrives, att skyldighet för honom att deltaga i kostnaderna inträder först då han begagnar sig av den genom regleringen vunna förbättringen. Emellertid presumeras han göra detta, så snart han bebygger sitt fall eller, för den händelse detta redan vid tiden för regleringens utförande var bebyggt, så snart han ändrar sin kraftanläggning eller inför förändrad ordning vid dess drift. Jämväl frågan om utförande av vattenreglering skall på förhand prövas av vattendomstolen. Angående handhavandet av de med ett vattenregleringsföretag förenade angelägenheter innehåller förslaget utförliga bestämmelser.
    Såsom förut nämnts skola enligt förslaget särskilda vattendomstolar inrättas. 1 Dessa domstolar, vilkas antal bestämmes av konungen och beträffande vilkas områden föreskrives, att gränserna skola följa vattendelare mellan olika vattensystem efter närmare förordnande av konungen, skola bestå av en lagfaren ordförande med benämningen vattenrättsdomare, två vattenrättsingenjörer, av vilka den ene skall vara vattenbyggnadstekniker och den andre lantbruksingenjör eller eljest en person med teknisk utbildning och sakkunskap särskilt beträffande frågor om torrläggning av mark, samt slutligen två vattenrättsnämndemän. Vattenrättsdomaren och vattenrättsingenjörerna förordnas av konungen, vattenrättsnämndemännen utses genom val på samma sätt som ledamöter i ägodelningsrätt.
    De mål, vilka vattendomstolen har att upptaga, sammanföras i förslaget under beteckningen vattenmål och delas i ansökningsmål

 

1 Jfr Sv. J. T. 1917 s. 333.

 

AKTUELLA SPÖRSMÅL. 421och stämningsmål. Till de förra hänföres bland andra frågan om prövning rörande en tilltänkt vattenbyggnad. I syfte att bereda alla dem, vilkas rätt kan beröras av det företag, varom fråga är, kännedom om detsamma och dess verkningar innehåller förslaget bestämmelser om ansökningens innehåll samt de handlingar och ritningar, som böra åtfölja densamma, om kungörelse angående ansökningen, kungörelsens innehåll och sättet för dess offentliggörande, om särskilda kallelsebrev till ägare och nyttjanderättshavare till de fastigheter, som saken förmenas angå, samt om ansökningshandlingarnas tillhandahållande för sakägarne. Innan målet företages till behandling av vattendomstolen, skall en förberedande skriftlig förhandling mellan parterna äga rum inför vattenrättsdomaren, som äger att i avseende å skriftväxlingen meddela nödiga föreskrifter samt i övrigt vidtaga de åtgärder, som erfordras för utredning av målet. Ett exemplar av ansökningshandlingarna skall insändas till justitiekanslern, som har att, där det prövas nödigt, förordna lämplig person att i målet föra talan för tillgodoseende av allmänna intressen, som kunna vara i fråga. Det sålunda förordnade allmänna ombudet har skyldighet att tillhandagå dem, vilkas rätt beröres i saken, medkostnadsfria råd angående bevakandet av deras rätt. Jämväl i stämningsmålen eller sådana mål, i vilka talan riktas mot viss person, skall en förberedande skriftväxling mellan parterna äga rum, varigenom redan före vattendomstolens sammanträde processmaterialeti största möjliga mån samlas och sålunda koncentrering av domstolsförhandlingarna kan ernås.
    Mot vattendomstolens utslag fullföljes talan direkt hos konungen.Vid handläggning av vattenmål i högsta domstolen skall, då tekniska frågor förekomma, såsom sakkunnigt biträde deltaga en för synnerlig skicklighet och erfarenhet på ifrågavarande område känd person, som konungen förordnar.
    I vattenböckerna, vilka skola föras en för varje vattendomstolsområde, skall inskrivning göras angående faktiska och rättsliga förhållanden rörande anläggningar för tillgodogörande av rinnande vatten ävensom dammbyggnader för annat ändamål, dock med undantag förfarleds- och flottledsanläggningar. I fråga om anläggningar, som tillkomma eller ändras enligt beslut efter det vattenlagen trätt ikraft, göres inskrivningen ex officio. Beträffande anläggningar, som tillkommit innan nya lagen trätt i kraft eller i enlighet med dessförinnan meddelat beslut, verkställes inskrivning på grund av där omgjord ansökan. Med inskrivningen av äldre anläggningar är undervissa förutsättningar förbunden den rättsverkan, att om inom visstid talan ej väckes mot lagligheten av de med inskrivningen avsedda förhållandena, sökanden är tryggad i sin rätt att bibehålla anläggningen samt, om fråga är om anläggning för vattnets tillgodogörande, att i den omfattning inskrivningen angiver tillgodogöra sig vattnet.
K. H. Högstedt.