Sveriges advokatsamfunds Stockholmsavdelning har under hösten 1916 haft sammanträden d. 15 sept., d. 20 okt., d. 10 och 17 nov. samt d. 15 dec.
    Vid septembersammanträdet anmäldes, att avdelningens styrelse i anledning av mottagna remisser avgivit yttrande angående tingsturerna i Södertörns domsaga samt i Sollentuna och Färentuna häraders domsaga. Vid samma sammanträde förekom till behandling det preliminära lagförslaget angående kostnadsfri rättegång, som ur olika synpunkter belystes av advokaten S. Silow och hovrättsrådet K. Schlyter, vilka båda deltagit i dess utarbetande.
    Vid oktobersammanträdet anmäldes, att å avdelningens vägnar svar avgivits till magistraten i Stockholm å remiss av väckt förslag angående vissa förändringar i rådhusrättens arbetssätt, avseende bl. a. avskaffande av den gemensamma protokollsutlösningsexpeditionen samt införande av rätt för parterna att direkt ingiva stämningar till den avdelning, som enligt arbetsordningen är

FÖRENINGSMEDDELANDEN. 85behörig att upptaga desamma. Båda dessa förslag hade i svarsskrivelsen tillstyrkts. — Vidare höll advokaten G. Sandström föredrag över ämnet »Ekonomisk force majeure».
    Vid första novembersammanträdet utsågs styrelse för år 1917 och omvaldes till ordförande i styrelsen hr Sandström, till övriga ledamöter hrr Berglund, Huselius, Köersner och Fürstenberg samt till deras suppleanter hrr Yngström och Themptander. Årsavgiften bestämdes att som förut utgå med 15 kronor. —Hr Hintze höll föredrag över den danska sakförarföreningens organisation och verksamhet, vartill materialet hämtats ur föreningens årsberättelser för en långföljd av år. I föredraget refererades en mängd fall, berörande arvodestvister och skiljedomsutslag i disciplinärfrågor, som behandlats av föreningens styrelse. Efter föredraget uppkom diskussion, under vilken paralleller uppdrogos mellande anspråk, som av danska jurister uppställas på rättegångsombud, och de kvalifikationer, som enligt gammal hävd och praxis här i riket få passera. —Vid samma sammanträde redogjorde hr Tjerneld för ett fall, där han vid utmätning begärt, att stadsfogden skulle konstatera, att till utmätning av gäldenären anvisad fast egendom icke lämnade någon tillgång till gäldande av denf ordran, för vilken utmätning begärts. Ehuru sökanden själv anskaffat gravationsbevis och lämnat ett större förskott för kostnaderna, hade stadsfogden avböjt att taga befattning med berörda undersökning, då borgenären icke begärt fastighetens utmätning. Överståthållarämbetet hade efter klagan av sökanden gillat stadsfogdens förfarande. Av dessa förhållanden ville tal. draga den slutsatsen, att en undersökning av stadsfogden, att fast egendom ej funnes för betäckande av gäldenärs skuld, icke kunde enligt lag ske i annan ordning än genom utmätning och försöksauktion, vadan de domstolar, vilka såsom förutsättning för bifall till konkursansökning uppställt kravet på dylik undersökning, utgått från en oriktig lagtolkning.