NÅGRA ANTECKNINGAR RÖRANDE STRAFFPROCESSEN VID DE TYSKA UNDERDOMSTOLARNA.1
AV
T. F. REVISIONSSEKRETERAREN NILS ANDERSSON.
I.
Straffprocessens allmänna principer.
Förfarandet i den tyska straffprocessen är i princip ackusatoriskt, men den motsatta principen, inkvisitionsförfarandet, är dock ingalunda helt åsidosatt, i det att t. ex. åtalet, en gång väckt, icke får återkallas, utan målet blir domstolens egendom, ej blott när huvudförhandling, d. v. s. rättegång i egentlig mening, öppnats, utan redan i och med inledandet av den på rent inkvisitoriska principer grundade förundersökningen (richterliche Voruntersuchung).
Det straffprocessuella förfarandet, såvitt angår själva domstolsförhandlingen, karakteriseras vidare därav, att det är muntligt och omedelbart samt offentligt och grundat på fri bevisprövning.
Vad sålunda angår principen muntlighet och omedelbarhet, har domstolen endast att taga hänsyn till vad parter, försvarsadvokater, vittnen och sakkunniga muntligen andraga, men icke till vad akterna härutöver utvisa. Icke ens åklagarens stämning (die Anklageschrift) får i huvudförhandlingen uppläsas — ett förhållande som med angivna principer blir självklart, då man besinnar, dels att lagen föreskriver uppläsning av rättens beslut om öppnandet av huvudförhandlingen (der Eröffnungsbeschluss), vilket beslut upptager vad som lägges svaranden till last, dels ock att stämningen därutöver icke innehåller annat än en sammanfattning av resultatet av för-förfarandet, vars uppgift ju blott är att förbereda huvudförhandlingen. Däremot är det uppenbart, att innehållet för domaren såväl som för åklagare och försvarsadvokat har informatorisk, orienterande betydelse under deras egna förberedelser till huvudförhandlingen.
Hela processmaterialet skall emellertid i huvudförhandlingen — och endast där — med den omedelbarhet, som den muntliga framställningsformen innebär, och i ett enda sammanhang framläggas. Går bevisningen ut på att åberopa en persons iakttagelser i ämnet,