HENRY USSING: Livsforsikringskravets Beskyttelse mod Retsforfølgning efter dansk Ret. G. E. C. Gads Forlag. København 1917. 24 s. Kr. 0.75.

 

    Då livförsäkringen för några årtionden sedan började bliva en betydande faktor att räkna med i samfundslivet, var det främst, för att icke säga uteslutande, dess välsignelserika sociala innebörd, som beaktades. I samma mån som ett rikare urval av nya livförsäkringsformer skapades under smidig anpassning till den alltmer utformade samfundsmekanismen, började livförsäkringens betydelse för krediten att mera allmänt inses. Hand i hand med denna utveckling skärptes den konflikt mellan den försäkrades resp. hans efterlevandesanspråk och borgenärernas rätt, som antydes i titeln till ovanstående arbete av professor USSING.
    I denna konflikt hava, både hos oss och i utlandet, den försäkrade eller hans efterlevande trots det privata försäkringsväsendets goda vilja allt intill senaste år i stort sett varit de svagare. Oberoende av vad som stått att läsa i försäkringsbrevet, oberoende av försäkringstagarens avsikt vid försäkringens tagande hava vid utmätning eller konkurs den försäkrade eller hans efterlevande i regel dragit det kortare strået. Men så sant som livförsäkringens förnämsta betydelse och uppgift dock är den sociala, har detta förhållande varit ägnat att skada hela livförsäkringsidén. Lika säkert är dock, att livförsäkringens utveckling till en viktig faktor i det moderna kreditsystemet skulle röna ett allvarligt av bräck, om berörda konflikt så löstes, att den försäkrades resp. hans efterlevandes rätt i alltför hög grad tillgodosåges.
    Vid det arbete på en lag om försäkringsavtalet, som enligt en i denna tidskrift nyligen lämnad uppgift inom de närmaste månaderna lär komma att påbörjas, ligger det vikt uppå, att nu berörda konflikt gives en tillfredsställande lösning. Härvid erbjuder den danska lagstiftningen i frågan liksom den på grund av denna lagstiftningvunna erfarenheten en naturlig och god utgångspunkt för diskussionen. Redan år 1870 stadgades för försäkringstagarna i den då nyinrättade "Statsanstalten" ett mycket långt gående skydd för deras försäkringar mot borgenärers krav, och år 1904 utsträcktes samma skydd, dock med några modifikationer, även till försäkringstagare i privata anstalter. Genom en lag av den 1 april 1914 slutligen inskränktes det skydd, som sålunda givits de i privata anstalter försäkrade, på det sätt att sådant skydd icke lämnades, därest det av försäkringsbrevets innehåll framginge, att försäkringen icke vore bestämd till att "tjene i Forsørgelsesøjemed". Dansk lag och rättspraxis synes sålunda på denna punkt kunna få en särskild betydelse för det stundande lagarbetet, och detta icke blott därför, att lagarbetet torde få interskandinavisk karaktär, utan främst därför, att den sistberörda danska lagen dock innebär ett försök att i detta avseende skilja mellan försäkringar, där försörjningssynpunkten varit bestämmande, och dem, där affärssynpunkten dominerat. Låt vara,

 

att gränsen mellan de båda kategorierna i praktiken ofta kan visa sig vara svår att draga och att i sistnämnda danska lag den här ovan berörda sociala synpunkten möjligen kan anses hava blivit alltför mycket tillgodosedd på affärssynpunktens bekostnad — den tanke, som ligger bakom den danska regleringen, synes på ett sätt, som är värt ett intresserat studium, hava träffat det väsentliga i problemet.
    Med anledning av det nu i korthet anförda måste man vara professor USSING tacksam, att han i ovanstående till professor JUL.LASSEN på hans sjuttioårsdag dedicerade lilla skrift lämnat en överskådlig och koncis framställning av och kommentar till den danska lagstiftningen. För visso är skriften i all sin korthet ägnad att viddet stundande lagarbetet för lagstiftarna underlätta ett ståndpunktstagande i nu berörda viktiga fråga och kan sålunda betecknas såsom ett värdefullt förarbete till den nya lagstiftningen.
 

Gunnar Palme.