Lagen om expropriation. Efter åtskilliga svårigheter har det lyckats att, till avlösning av 1866 års förordning angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov, få till stånd en lag om expropriation, som, utfärdad den 12 maj 1917, i sin helhet trätt ikraft med ingången av år 1918.
    Om det frågas, vad man med denna nya lag vill vinna, torde till svar härå först böra erinras om den utvidgning av expropriationsändamålen, som utgjort ett av huvudsyftena vid upptagande av lagstiftningsarbetet på detta område. Den uppräkning av särskilda ändamål, som inleder lagen, innefattar till väsentlig del endast ett förtydligande och en modernisering av äldre bestämmelser och ett fastslående av den innebörd, som redan genom tillämpningen givits åt desamma. En verklig utvidgning innebär det dock, då det t. ex. stadgas, att expropriation må äga rum för ändamål, som det enligt lag eller författning tillkommer kommun eller annan dylik samfällighet att tillgodose. Den största nyheten i fråga om ändamålen ligger emellertid däri, att expropriationsrätt, om än i ganska inskränkt omfattning, medgives för sociala syften. Sålunda öppnas möjlighet atti samhällen, som vuxit upp på ofri grund, genom expropriation förena äganderätten till marken med äganderätten till å byggnaderna, och vidare beredes tillfälle att tvångsvis förvärva mark till samlingslokalerför ideella ändamål i sådana trakter, där det på grund av jordäganderättsförhållandena skulle möta särskilda svårigheter att genom avtal erhålla dylik mark. Även för vissa industriella ändamål, för fornminnesändamål m. m. införes expropriationsrätt.
    Föremål för expropriation är liksom förut i första rummet fast egendom, och likhet med förutvarande lag råder även i det hänseendet, att exproprierad fast egendom i regel befrias från därå vilande panträtter, nyttjanderätter, servitut och andra särskilda rättigheter. En nyhet är däremot, att dylika rättigheter, utom panträtter, icke blott undantagsvis utan såsom regel kunna, i den mån deras beskaffenhet gör det behövligt för ett expropriationsändamål, vara föremål för expropriation även utan att fastigheten exproprieras. Sådan expropriation kan avse, antingen att en förut ej befintlig särskild rätt till en fastighet skall upplåtas, i vilket fall det emellertid endast kan vara fråga om nyttjanderätt eller servitutsrätt, eller ock att en särskild rätt till en fastighet skall upphöra att gälla.
    Mot förut gällande bestämmelser om expropriationsersättningens belopp har med skäl anmärkts, att desamma på grund av sin avfattning ej sällan föranlett tillerkännande av alltför hög ersättning

 

Svensk Juristtidning 1918. 3

 

och att allmänna ändamåls tillgodoseende medelst expropriation härigenom väsentligt försvårats. Den nya lagen använder i detta ämne andra uttryckssätt, som åsyfta, att ersättningen visserligen skall fullt motsvara den lidna förlusten eller skadan, men att den dock icke skall kunna sättas oskäligt högt.
    Expropriationsförfarandet är enligt den nya lagen till sina huvuddrag detsamma som förut. Ordningen är alltså följande. Sedan tillstånd till expropriation av visst område eller viss rätt meddelatsav Kungl. Maj:t, verkställes efter expropriationsmålets anhängiggörandegenom stämning vid domstol en undersökning för utrönande av de rättsanspråk, som beröras av expropriationen. Ersättningen bestämmes därefter av en genom samverkan mellan domstolen och parterna tillsatt nämnd, vars beslut i regel ej få överklagas. Slutligen fullbordas expropriationen i och med ersättningens erläggande.

    De viktigaste förändringarna i fråga om förfarandet avse expropriationsnämndens sammansättning. Dessa förändringar beröra emellertid icke det fallet, att parterna äro ense om valet av nämnd; de få då, liksom hittills, utse huru många och vilka personer de önska, endast med den begränsningen att antalet skall vara udda. Äro parterna icke ense, skola däremot väsentligen nya regler gälla. Ordförande och ersättare för honom utses av Kungl. Maj:ts befallningshavande för alla expropriationer inom länet för tre år i sänder. Valbara till ledamöter i nämnder äro inom varje län endast de personer, som genom val dels av landsting, dels av stadsfullmäktige i städer, som ej deltaga i landsting, dels av Kungl. Maj:ts befallningshavande blivit uppförda på en för sådant ändamål upprättad förteckning. Stockholms stad och län äro för dessa val sammanförda till ett område. Antalet ledamöter i nämnd nedsättes, då parterna ej komma överensom annat, från nio till fem, således fyra ledamöter utom den ständige ordföranden. Bland dessa fyra ledamöter utses en av vardera parten och två av den domstol, där expropriationsmålet är anhängigt. Innehar någon nyttjanderätt eller annan dylik rätt tillen fastighet, som exproprieras, och kunna ej fastighetsägaren och den särskilda rättighetens innehavare enas om val av ledamot i nämnden, får rättighetshavaren utse en ledamot att vid rättighetens värdering inträda i nämnden i stället för fastighetsägarens representant. Ersättare för ledamöterna i nämnden skola utses enligt samma regler som ledamöterna. Anspråket på eds avläggande av nämnden har bortfallit.
    En nyhet i lagen är, att i vissa fall nämnden skall verkställa en alternativ uppskattning. Om fråga uppstått därom att någon fastighetsdel utöver det av Kungl. Maj:t bestämda expropriationsområdet lede sådant intrång, att den borde lösas, har det enligt förutvarande bestämmelser ålegat domstolen att före nämndens tillsättande meddela beslut i denna fråga, varefter förfarandet vilat i avbidan på att beslutet skulle vinna laga kraft. Enligt den nya lagen skola dylika preliminära beslut av domstolen med därav följande tidsutdräkt icke förekomma under det allmänna expropriationsförfarandet.

 

Framställes yrkande om expropriationens utvidgning utöver vad Kungl.Maj:t bestämt — sådant yrkande kan under vissa förutsättningar göras dels av fastighetsägaren dels av den exproprierande — skall jämväl det ytterligare område yrkandet avser värderas av nämnden, som därjämte har att bestämma den ersättning för skada och intrång åsamma område, vilken skall utgå under förutsättning att utvidgningsyrkandet icke bifalles. Först efter värderingsförrättningens slut blir detta yrkande föremål för prövning av domstolen, som därvid kan hämta ledning från nämndens uppskattning å ena sidan av ifrågavarande områdes värde vid inlösen, å andra sidan av ersättningenför skada därå, om inlösen icke sker.
    Då nämnden slutat sin förrättning och avgivit skriftligt utlåtande, skall saken liksom förut gå tillbaka till domstolen. För att lösa den hittills oklara frågan, vad domstolen har att iakttaga, om nämnden i ett eller annat avseende förfarit olagligt, hava meddelats stadganden om rätt för domstolen att i vissa fall jämka uppskattningen elleråterförvisa målet till nämnden. Däremot skall domstolen icke, likalitet som enligt hittills gällande rätt, äga befogenhet att ändra en lagligen tillkommen uppskattning.
    Talan mot underrätts beslut i expropriationsmål, i den mån sådan kan förekomma, skall fullföljas genom vad, då särskild bestämmelse ej meddelats.
    Under det att expropriationsersättningen enligt förutvarande lag i regel skulle erläggas direkt till den ersättningsberättigade och nedsättas hos Kungl. Maj:ts befallningshavande endast då fråga var om löseskillingen för en av inteckning besvärad fastighet, skall enligt den nya lagen ersättningen alltid nedsättas hos Kungl. Maj:ts befallningshavande för att genom dess försorg utbetalas till vederbörande,efter likvid med inteckningshavarna, om sådan erfordras.
    Tiden för tillträde av exproprierad fastighet skulle enligt de äldre reglerna före expropriationsmålets anhängiggörande bestämmas genom Kungl. Maj:ts förordnande eller parternas överenskommelse. Var vid den sålunda utsatta tillträdestiden expropriationsersättningen ännu ej bestämd, fick tillträde dock ske, om den exproprierande ställde säkerhet för ersättningen. En huvudprincip i den nya lagen är emellertid att, med vissa strängt begränsade undantag, den, från vilken exproprieras, skall erhålla betalning senast samtidigt med expropriationens fullbordande. Skall denna princip kunna upprätthållas, är det omöjligt att på förhand bestämma tillträdestiden. Rätten att tillträda får bero av förutsättningen därför, nämligen ersättningens bestämmande och betalning. I enlighet härmed stadgas, att då det domstolsutslag, genom vilket nämndens värdering fastställes, vunnit laga kraft, expropriationsersättningen inom viss tid därefter skall nedsättas hos Kungl.Maj:ts befallningshavande samt att härmed expropriationen är fullbordad och den exproprierande berättigad att genast taga fastigheten i besittning. Även innan utslaget vunnit laga kraft, kan likväl tillträde få ske mot det att den exproprierande nedsätter den i utslaget bestämda ersättningen — vilken omedelbart fördelas bland de därtill

 

berättigade — samt ställer säkerhet för vad han kan bliva skyldig att ytterligare gälda på grund av ändring i utslaget, särskilt om denna leder till ny uppskattning genom nämnd.
    Lagen, som även i de delar, där den till sina grunder överensstämmer med vad förut gällt, innebär en fullständig omarbetning av de äldre, ofta dunkla och ofullständiga stadgandena, innehåller dessutom bestämmelser angående vissa förut olösta frågor, såsom om överenskommelse rörande expropriationsersättningen, om återkallelse av expropriationsanspråk, om förändring i grunderna för expropriationsnämndens uppskattning samt om förundersökning för expropriation. Rätten att under vissa förutsättningar återlösa exproprierad egendom utvidgas väsentligt.
    Utöver de allmänna bestämmelserna meddelas för vissa slag av expropriation, bland vilka de viktigaste avse kormmunikationsändamål och sociala syften, särskilda bestämmelser, som innebära såväl tilllägg till som, delvis ganska betydande, avvikelser från de allmänna reglerna. Särskilt må nämnas, att för underlättande av expropriationför järnvägsanläggningar meddelas stadganden, som giva den exproprierande större möjlighet än i vanliga fall att under arbetets fortgång få expropriationsområdets läge och storlek jämkade samt attfå tillträda expropriationsområdet, innan slutlig värdering därav skett och den sålunda bestämda ersättningen guldits. Dock upprätthåller den nya lagen även beträffande dylika expropriationer i väsentligt högre grad än förut gällande rätt principerna om expropriationsområdets bestämmande av Kungl. Maj:t och expropriationsersättningsbetalning före områdets tillträdande.
 

Herman Falk.