Det juridiska examensväsendet i Danmark.1 Genom en förordning av den 19 april 1918 har i Danmark införts en ny ordning för de juridiska examina. Principiellt bygger denna dock på den genom 1902 års förordning skapade grundvalen, i det att den särskilt fasthåller vid de båda från varandra skilda delarna av examen: en första del med väsentligen inledande och propedevtisk karaktär och en andra del med de mera praktiska ämnena. Förändringen består till en början i en ändrad fördelning av ämnena mellan första och andra delen. Sålunda överflyttas romersk rätt och allmän rättslära från första till andra delen. Det senare ämnet skall tills vidare blott utgöra en del av "Civilret I" tillsammans med den besläktade läran om rättskällorna. Å andra sidan förlägges nu statsrätten till examens första del tillsammans med folkrätten och grunddragen av förvaltningsrätten. Meningen är vidare att något skärpa kraven i de båda ämnen, vilka — utom rättshistorian — förbliva i den första delen, nämligen »borgerlig rätt» och nationalekonomi. I sistnämnda ämne skall sålunda ingå någon kunskap om Danmarks statistik, och i båda ämnena skall undervisningen göras något mindre rentpropedevtisk och något större vikt läggas vid ett noggrant tillägnande av de vetenskapliga begreppen och allmänna satserna. Genom dessa ändringar kommer examens första del att bliva något svårare än förut och bättre utfylla de två år av studietiden, som äro avsedda för densamma.
Ett huvudändamål med den nya ordningen har varit att hejda den ständiga överproduktionen av jurister. För befrämjande av detta syfte har införts en skärpning av minimifordringarna för examens absolverande, i det att pointsantalet i juridisk ämbetsexamen höjts från 113 till 140 eller i genomsnitt från 8 1/4 till 10 points pr ämne, därav på examens första del komma resp. in alles 44 och i genomsnitt 11 points eller högre genomsnittssiffra än på ämnena iden andra delen.