Stockholms Rådhus och Råd. Festskrift utgiven till minne av nya rådhusets invigning hösten 1915. I—II. Sthm 1915o. 1918. Fritze. 8:o. 249+361 s. Kr. 7.00+7.00.
Första delen av ovannämnda verk utkom samtidigt med nya rådhusets invigning. Med den nu utkomna andra och sista delen föreligger en för varje pietetsfull stockholmare kär minnesskrift, som värdigt ansluter sig till fullbordandet av det ypperliga byggnadsverk, vars tillkomst därigenom skall hugfästas. Första avdelningen innefattar en översikt av magistratens och rådhusrättens historia samt historik och beskrivning över de äldre rådhusbyggnaderna vid Stortorget i Stockholm, vilka finnas avbildade på väggen bakom "Kopparmatte" två trappor upp i nya rådhuset. Dessa delar äro författade av rådhusarkivarien ÖSTMAN. Kommer så rådhusbyggetshistoria (förf. G. OLBERS), som i korta drag redogör för den fyrtioåriga striden om lösningen av rådhusbyggnadsspörsmålet. "När slutet är gott, är allting gott", säger ordspråket, och det kan med skäl tillämpas på denna segslitna fråga. Man är nu glad över lösningen och kan instämma med Carl Lindhagen, som redan 1903 uttalade, att "det är lyckligt och berömvärt, att staden ej förhastat skridit till handling". Men å andra sidan måste det väl anses bittert och vemodigt, att säkerligen många ledamöter och tjänstemän vid rådhusrätten nödgats offra år av sin livslängd till följd av de ohygieniska förhållandena i byggnaden vid Riddarhustorget. Rådhusfrågans lösning är icke resultatet av kraftig aktion från de intresserade korporationernas sida, varken magistratens, stadsfullmäktiges eller deras delegationers. Det var uteslutande enskilda mäns initiativ och insatser, som förmådde föra frågan framåt. Uddenberg och Öhnell äro de två män, vilkas namn närmast äro knutna vid nya rådhusets tillkomst på den plats, där det nu ligger, Uddenberg därför, att han först föreslog platsen, Öhnell därigenom, att han framförde ett uppslag, som förmådde samla stadsfullmäktiges flertal till beslut om rådhusrättens utflyttning från gamla staden, ett stadium, som frågan för en lycklig lösning efter all sannolikhet måste passera. — Därpå har arkitekten WESTMAN själv lämnat en kortfattad beskrivning över byggnadsverket, åtföljd av planer, ritningar och en mängd prydliga fotografier av huset och olika däri inrymda lokaler och intressanta detaljer. Till heder för arkitekten och övriga med det direkta utförandet betrodda personer må erinras, att bygget bragtes till stånd för en kostnad, som med mer än en halv million understeg den beräknade.
Den sistlidet år utkomna andra avdelningen av festskriften inne-