Tillämpningen av stadgan angående domsagornas förvaltning. Stadgan den 20 juni 1918 med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning, vilken stadga i huvudsak trädde i kraft den 1 januari 1919, innehåller i 49 § en övergångsbestämmelse av innehåll, att i fråga om arvode till vikarie för häradshövding, som utnämnts före den 1 juli 1918 och som ej hos hovrätten gjort anmälan vare sig, på sätt i 1 § sägs, om anställande av förste notarie i domsagan eller därom, att han underkastar sig bestämmelserna i nämnda stadga angående vikariatsarvode och dess utbetalande, förut gällande föreskrifter i ämnet skola lända till efterrättelse, samt att bestämmelserna i 9 § — om tid, då domsagekansli skall hållas öppet, m. m. — icke gälla i fråga om häradshövding, som utnämnts före den 1 juli 1918 och ej gjort anmälan om anställande av förste notarie i domsagan. I anledning härav kan vara av intresse att erfara, att intill utgången av mars 1919 anmälan enligt 1 §, om anställandeav förste notarie, skett eller skyldighet till underkastelse under stadgan eljest förelåg beträffande icke mindre än 92 av rikets 123 domsagor. Detta resultat beror i det ojämförligt största antalet fall på anmälan av vederbörande häradshövding, enär endast ett fåtal häradshövdingar med hänsyn till utnämningsdatum äro underkastade ovanberörda föreskrifter i stadgan.
    Vad angår tillämpningen av stadgan inom de särskilda hovrätternas jurisdiktionsområden, befinnes flertalet av de domsagor, där ifrågakomma föreskrifter icke gälla, lyda under Svea hovrätt. Underkastelse under stadgan förelåg beträffande 40 av de 60 domsagor, som lyda under denna hovrätt, nämligen beträffande alla utom Norra Roslags, Uppsala läns södra, Oppunda och Villåttinge härads, Gottlands norra, Fryksdals, Västmanlands västra, Västmanlands norra, Falu, Västerbergslags, Nås och Malungs, Sydöstra Hälsinglands, Själevads ochArnäs, Jämtlands norra, Jämtlands västra, Härjedalens, Västerbottens mellersta, Luleå, Kalix, Torneå och Gällivare.
    I 34 av de 45 domsagorna under Göta hovrätt har förste notarie förordnats, i 1 (Vadsbo norra) har häradshövdingen gjort anmälan att han underkastar sig bestämmelserna i stadgan i vad de avse vikariatsarvode och dess utbetalande, beträffande 2 domsagor (Sunnervikens samt Marks, Vedens och Bollebygdshärads, båda f. n. vakanta) har vederbörande t. f. häradshövding gjort framställning om förordnande av förste notarie men sådan icke kunnat förordnas, enär personer, kompetenta och villiga att mottaga dylikt förordnande, icke kunnat uppletas. Bortsett från sistnämnda 3 domsagor har förste notarie icke förordnats i följande 8 domsagor under Göta hovrätt, nämligen Finspånga länshärads, Aska, Dals och Bobergs, Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds, Södra Möre, Ölands, Askims, Hisings och Sävedals, Inlands samt Vadsbo södra.
    Anmälan om förordnande av förste notarie har skett beträffande 15 domsagor under hovrätten över Skåne och Blekinge eller samtliga under denna

122 FRÅN DET PRAKTISKA RÄTTSLIVET.hovrätt lydande domsagor med undantag av Östra härads, Bräkne härads (vakant) samt Ingelstads och Järrestads härads.
    Att förste-notarie-institutionen icke erhållit ännu större användning än av förestående redogörelse framgår, beror tvivelsutan i främsta rummet av den rådande och av kristidsförhållandena stegrade bristen på rättsbildade biträden. Men vad särskilt angår åtskilliga domsagor i Norrland torde underlåtenheten att göra anmälan om förordnande av förste notarie delvis vara att tillskriva en annan omständighet. Enligt 30 § i stadgan gäller, att då i domsaga av första eller andra klassen annan än förste notarien jämlikt 17 § (hinder för häradshövdingen av andra ämbetsgöromål) eller under häradshövdingen beviljad semester förordnas att såsom extra domare hålla rannsakning med häktad person, resekostnads- och traktamentsersättning skall utgå av statsmedel, samt att i andra fall på K. M:t ankommer att förordna, huruvida och i vad mån ersättning av statsmedel skall utgå till vikarie, som förordnats enligt 17 §. Såsom av denna bestämmelse framgår, kunna häradshövdingarna i de mindre väl avlönade domsagorna genom ansökan om förordnande av förste notarie förlora en annars vad sådana domsagor angår förefintlig möjlighet att få statsavlönade vikarier vid rannsakningar med häktade, och detta är särskilt med avseende å domsagor, i vilka vid tiden för löneregleringen dylika rannsakningar mestadels förrättades av särskilda brottmålsdomare, givetvis en rätt eftertänklig sak.


A. Ö.