EINAR J:SON THULIN: Förordningen angående försäljning av rusdrycker med därtill hörande författningar jämte historik, motiv, hänvisningar, rättsfall m. m. Sthm 1919. A.- B. Svenska nykterhetsförlaget. 8:o. 331 s. Inb. kr. 9.75.
    Ehuru icke fallande inom juridikens centralare delar, kan ovanstående författningsedition förtjäna ett omnämnande i Sv. J. T. med hänsyn till rusdrycksförsäljningsförordningens praktiska betydelse även för våra domstolar. Tillkommen på en tidpunkt, då den svenska nykterhetsrörelsen stod på höjden av politisk makt, framträder förordningen såsom en typisk kompromisslagstiftning, åstadkommen sålunda, att första kammaren uppgav sitt motstånd mot det delvis motionsvägen framkomna förslaget mot det att man å andra sidan övergav kravet på kommunalt veto. I stort sett ansluter sig förordningen, ehuru av riksdagen beslutad år 1917, till nykterhetskommitténs tidigt på året 1914 framlagda förslag, därvid på grund av den utan erforderlig departementsberedning hastigt hopkomna kompromissen hänsyn icke tagits till de under de mellanliggande åren gjorda erfarenheterna från de orter, där de nya principerna redan i praktiken tillämpats, ja, icke ens alltid till redan genomförda partiella författningsändringar. Förordningen gör därför ett i många hänseenden bristfälligt intryck och lärer snart tarva en revision, men torde icke desto mindre komma att beteckna en viktig anhaltspunkt i den svenska spritdryckslagstiftningens historia. Sedan erfarenheterna från kristiden numera ådagalagt faran av allt för långt gående restriktioner på rusdrycksförsäljningens område, varom den av innevarande års riksdag antagna lagstiftningen mot tillverkande, försäljande och innehav. av s. k. destillationsapparater bär ett starkt vittnesbörd, talar nämligen all sannolikhet för att förordningen, varigenom de Brattska linjerna för den individuella kontrollen lagfästes, skall visa sig i sina principer hava en vida större livskraft än man vid reformens genomförande antog.
    Den roll domstolarna — bortsett från straffbestämmelsernas tilllämpande — fått sig tilldelad enligt förordningen finnes fastställd i dess 37 § 1 och 2 mom., enligt vilka stadganden domstol har att för möjliggörande av vissa straffade personers avstängande från rätt till inköp av spritdrycker lämna uppgift till vederbörande rusdrycksförsäljningsbolag dels angående för fylleri och vissa andra förseelser sakfällda (1 mom.), dels angående sådana brottslingar, som domstolen funnit hava begått brott enligt allmänna strafflagen "under inflytande av starka drycker" (2 mom.). Som sistnämnda stadgande icke kompletterats med några lagbestämmelser om skyldighet för domstol att i

domsmotiveringen göra något uttalande i berörda hänseende, torde lagstiftningen på denna punkt tills vidare icke erhålla någon större praktisk betydelse.
    Byråchefen THULINS edition av den nya förordningen, vilken som bekant trätt i kraft vid innevarande års början, utgör med sitt utförliga återgivande av motiven och med de rikhaltiga prejudikat, som anföras till belysande av tidigare lagtillämpning, en mycket värdefull hjälpreda för den, som har behov att tränga djupare in i förordningen med alla dess följdförfattningar. Ett systematiskt register lämnar på samma gång en förträfflig överblick över lagstiftningens innehåll och en god ledning vid editionens begagnande.

K. Schlyter.