JOSEF KOHLER †.

 

    Berlins juridiska fakultet, som i juni förlorade sin frejdade straffrättslärare FRANZ VON LISZT, drabbades redan några veckor därefter ånyo av sorg, då JOSEF KOHLER d. 3 aug. bortrycktes av döden. I vetandets och produktionens omfattning och mångsidighet söker Kohler sin like bland alla tiders jurister. Det finnes knappast något område inom rättsvetenskapen, där han ej varit verksam som skriftställare eller akademisk lärare. Sin mest betydande gärning har han gjort på det område, han själv kallade Immaterialgüterrecht; han stod där såsom den allmänt erkände mästaren, vars geniala verk varit grundläggande för bearbetningen av detta jämförelsevis nya forskningsområde. Hans insats i strävandena att grunda och utveckla den jämförande rättsvetenskapen har ock varit av utomordentlig betydelse; hans kunskaper om skilda länders och tiders rättsliv gränsade till det otroliga, och han har gjort dem fruktbärande för forskningen ej blott genom en mångfald avhandlingar och uppsatser över vitt skilda ämnen utan ock genom att medverka vid utgivandet av ett antal värdefulla textupplagor. Även på rättsfilosofiens, rättshistoriens, civil-, handels-, straff- och processrättens områden har han åstadkommit betydande ting, och på senare år, särskilt under världskriget, har han ägnat sig jämväl åt stats- och folkrätten. Hans verksamhet sträckte sig emellertid vida utöver rättskulturens råmärken; han hade starka filosofiska intressen, skrev arbeten i konst- och allmän kulturhistoria, om Dante, Shakespeare och Wagner och uppträdde även själv som skald och kompositör. Med häpnad frågar man sig, huru denne man, vars akademiska undervisning omfattade ända till 24 föreläsningar i veckan och som deltog i ledningen av flera bland Tysklands förnämsta juridiska tidskrifter, under mer än fyra decennier kunde hålla vid makt sin rent rekordartade litterära produktivitet. Ännu i våras, då han

JOSEF KOHLER. 343ingick i sjuttioårsåldern, stod han i sin fulla kraft, beredd att med ungdomlig spänstighet kasta sig över nya forskningsområden. Gåtans lösning låg kanske ytterst i det glödande, av ljusaste optimism burna intresse, varmed han omfattade allt mänskligt, och i hans brinnande nitälskan att hävda sitt lands och sitt universitets men också sin egen rangplats på rättskulturens område.
    En vetenskapsman av Kohlers mångfrestande typ väcker alltid kritik och motsägelse, och hans namn blev inom Tysklands lärda värld en stridssignal icke minst därför att han med en mången gång alldeles oberättigad skärpa och överlägsenhet satte sig till doms över sitt lands främste rättslärde; särskilt WINDSCHEID var föremål för hans kritiska sarkasmer, och icke ens IHERING, vars skrifter av flera skäl bort kunna påräkna bättre förståelse hos Kohler, fann nåd inför hans ögon. En man med Kohlers konstnärsnatur motsvarade ej heller väl de nedärvda föreställningarna om en stor tysk jurist; måhända var han ock högst skattad utom sitt fäderneslands gränser. Det ligger i sakens natur, att Kohlers till flera hundratal uppgående skrifter måste erbjuda många angreppspunkter. Hans styrka låg ej i detaljarbetet, hans vitt famnande, ständigt till nya uppgifter längtande psyke gav sig ofta ej ro att med tysk grundlighet genomtränga det nya materialet, utforma de nya tankarna. Men han hade fantasiens gudagåva, han var ett geni med geniets intuitiva blick för de stora sammanhangen och förmåga att finna nya vägar. Hans betydelse framstod klarast, då han beträdde obrutna marker, men den låg ej mindre däri, att han i detta detaljforskningens tidevarv såsom ingen annan mäktade överblicka rättskulturens hela omätliga område och se de rättsliga företeelserna i deras sammanhang med kulturlivet över huvud. Hans storhet som jurist karaktäriseras bäst genom följande ord, som Berliner-fakultetens prodekanus professor HEYMANN yttrade vid hans grav:

    »Es gibt bei Kohler Momente, wo er hellsichtig aus dem Gesamtzusammenhang neue Ergebnisse gewissermassen ursprünglich gewann, wo er in geheimnisvoller Weise neue Gedanken fasste, wo wirklich der schwache Menschengeist etwas dem Schöpfer Aehnliches leistete: Momente echter Genialität. Viele, die Kohler tadelten, haben dafür kein Verständnis gehabt. Das Beste, was Kohler leistete. geschah intuitiv. Kohler wollte gern ein Dichter sein: auf dem Gebiete der Jurisprudenz war Kohler ein Dichter. Aus der sanguinischen Unruhe des Dichters heraus, die ihn beim Einzelnen nicht verweilen liess, hat er sein Allerbestes geleistet, ihretwillen gehört er zu den grössten Meistern der Rechtswissenschaft.»

    JOSEF KOHLER var född i Offenburg d. 9 mars 1849. Efterstudier i Freiburg och Heidelberg och några års praktisk verksamhet såsom Amtsrichter, Assessor och Kreisgerichtsrat utnämndes han 1878 till professor i Würzburg, varifrån han tio år senare kallades till Berlin. Stort anseende som jurist vann han redan genom sitt 1878 publicerade arbete Deutsches Patentrecht, och hans år 1900 utgivna stora Handbuch des deutschen Patentrechts torde kunna betecknas som hans mest betydande verk. Från det immaterialrättsliga området äro vidare att anteckna: Das Autorrecht (1880),

344 BIRGER EKEBERG.Das Recht des Markenschutzes (1885), Urheberrecht an Schriftwerken und Verlagsrecht (1907), Kunstwerkrecht (1908), Lehrbuch des Patentrechts (s. å.), Musterrecht (1909), Der unlautere Wettbewerb (1914) och hans i förening med M. MINTZ utgivna stora sammelverk Die Patentgesetze aller Völker (1905—1912). Från övriga rättsområden må särskilt nämnas: Pfandrechtliche Forschungen (1882), Prozessrechtliche Forschungen (1889), Lehrbuch des Konkursrechts (1891), Gesammelte Beiträge zum Zivilprozess (1894), Studien aus dem Strafrecht (1890—1897), Zwölf Studien zum bürgerlichen Gesetzbuch (1900—1909), Lehrbuch des biirgerlichen Rechts (1906—1915, ofullbordad), Einführung in die Rechtswissenschaft (4 uppl. 1912), Lehrbuch der Rechtsphilosophie (2 uppl. 1917) samt hans i förening med andra utgivna arbeten Die Carolina und ihre Vorgängerinnen (1900—1904) och Hammurabis Gesetz (1904—1911). Ett för Kohlers hela läggning karaktäristiskt verk är hans för kort tid sedan i nyutvidgad upplaga utkommna Shakespeare vor dem Forum der Jurisprudenz, där han framställer skalden såsom bärare av nya rättsidéer och belyser denna sida av hans författarskap genom att framlägga ett rikhaltigt rättshistoriskt material. Under Kohlers ledning utkom ock von Holtzendorffs bekanta Enzyklopädie der Rechtswissenschaft i helt ny bearbetning (6 uppl. 1904, 7 uppl. 1913—1915). Bland de tidskrifter, vilkas redaktion Kohler tillhörde och i vilka han flitigt medarbetade, må särskilt nämnas den av honom och VIKTOR RING år 1888 grundade Archiv für bürgerliches Rechtsamt Zeitschrift für vergleichende Rechtswissenschaft, Archiv für Strafrecht und Strafprozess och Zeitschrift für Völkerrecht und Bundesstaatsrecht. — I detta sammanhang förtjänar även nämnas den hyllningsgärd, ett antal jurister från skilda länder år 1909 ägnade honom genom festskriften Juristische Festgabe des Auslandes zu Josef Kohlers 60. Geburtstag.
    Kohler var en varm patriot, och i världskrigets spännande och skickelsedigra drama levde han med på det intensiva sätt, som var honom eget. "Er leidet an einer Kriegspsykose", sade von Liszt skämtsamt, då han vid sitt besök här 1916 tillfrågades om sin kollegas befinnande. För Kohler tedde sig detta krig som en kamp för tysk rätt och kultur och därmed även för hans eget livsverk. Jurisprudenz und Krieg och Der heilige Krieg äro titlarna på ett par av de sista alstren av hans penna. Han kan också, har det sagts, betraktas såsom ett av krigets många offer bland den tyska intelligensens män; sitt fäderneslands och sina förhoppningars sammanstörtande kunde han ej länge överleva.


Birger Ekeberg.