Statlig adoption av minderåriga i Frankrike. Ett av de många problem kriget skapat består i att sörja för de minderåriga, som berövats sitt personliga och ekonomiska stöd. Det är självfallet för de krigförande — och icke minst för Frankrike — en livsfråga att på det omsorgsfullaste taga vård om det uppväxande släktet, som ju representerar den arbetskraft, som efterkrigets slut närmast kommer att tagas i anspråk. Det spörsmål, som härvid uppställt sig för lagstiftaren, har erbjudit betydliga svårigheter icke minst därför, att det befunnits nödvändigt tillskapa helt och hållet nya förvaltningsorgan anknutna till den bestående administrativa hierarkien. Arbetet har utmynnat i anordnandet av ett nytt institut av en egendomlig karaktär, en adoption från statens sida i förhållande till den minderårige.
    Bestämmelserna, som innehållas i en lag av den 29 juli 1917 (»Loi instituant des pupilles de la nation») — vilken emellertid först efter hand trätt i tilllämpning — avse minderårig, vars far, mor eller annan försörjare fallit offer för fienden (»victime militaire ou civil de l'ennemi») eller försatts i omöjlighet att genom arbete förskaffa sig livsuppehälle. Minderåriga i denna belägenhet adopteras av staten och erhålla därmed rätt till personligt eller materiellt stöd intill uppnådd myndighetsålder.
    Som ovan antytts har en vidlyftig förvaltningsorganisation för fyllande av dessa uppgifter måst anordnas. Ett centralt ämbetsverk sorterande under Ministére de l'Instruction publique har överinseendet över departementala organ, som i sin ordning övervaka de inom varje kanton utsedda personer, vilka stå i omedelbar kontakt med de minderåriga.

    Ansökan riktas till den departementala myndigheten, som efter inhämtande av upplysningar fattar beslut, huruvida vederbörande adopteras eller ej. Code civil har som bekant anordnat ett familjeråd för att fatta beslut i avseende å förmynderskap. Då numera som en följd av kriget svårigheter kunna uppstå vid sammansättningen av familjerådet, medger den nya lagen, att detsamma kompletteras genom tillkallande av ovannämnda inom varje kanton utsedda personer. För den händelse det saknas person kapabel att tillträda förmynderskapet, har familjerådet möjlighet att göra ansökan hos den departementala myndigheten, att den måtte utse lämplig person. I dylikt fall anförtros förmynderskapet åt någon därtill kvalificerad, som därefter i utövningen av sitt uppdrag står under kontroll av nämnda myndighet. — Adoptionen framträder alltså under två väsentligt olika former: med förmyndare utsedd enligt vanliga regler eller ock förordnad av departementsorganet. Detta utser efter familjerådets hörande en rådgivare att vid sidan av förmyndaren främja den minderåriges intressen och särskilt tillse, att de av staten utanordnade medlen användas på det sätt, som avsetts. En dylik »conseiller de tutelle» förordnas alltid, när förmyndaren tillsatts av departementalmyndigheten men är eljest icke oundgängligen nödvändig.
    Slutligen innehåller lagen vissa bestämmelser avseende att bereda möjlighet för den minderårige att under betryggande omständigheter erhålla uppfostran i publika anstalter eller hos enskilda personer.
    Paris i november 1918.

T. Wistrand.