Engelskt benådningsväsen1. Det engelska institutet pardon, som närmast motsvarar vår benådning i vidsträckt mening, omfattar ej blott benådning med hänsyn till ett ådömt straff utan även eftergivande av straffskyldighet, där straff ännu ej ådömts eller ej ens åtal anhängiggjorts. Härav förklaras den systematiska ställning i straffprocessuellt hänseende, som detta institut intar. Åberopandet av benådning betraktas som en form av försvar från den åtalades eller dömdes sida, d. v. s. enligt engelsk terminologi som en av de olika "pleas", som kunna av denne framföras. I konsekvens härmed brukade skilda stadier, varunder denna invändning kan göras, angivas så, att benådning kan åberopas antingen mot själva åtalet eller, efter juryns fällande verdict, mot att domaren avkunnar fällande dom eller slutligen efter en sådan dom mot dess verkställande. Praktiskt sett är naturligtvis i England som annorstädes den sista formen den ojämförligt viktigaste.
Benådningsrätten ligger i England som i andra monarkiskt styrda länder i händerna på monarken som ett prerogativ. Men utvecklingen har här som annorstädes medfört, att det ej längre är ett personligt prerogativ för monarken, utan faktiskt utövas av den parlamentariskt ansvarige ministern. I England ligger uppgiften sålunda hos the Home Secretary och omfattar en av de viktigaste grupper av ärenden, som handhas av the Home Office.
Inom. nyss angivna vida ram är benådningsrätten emellertid icke oinskränkt. För vissa fall är den utesluten.
Är brottet vad man i England kallar "a public nuisance", d. v. s. ett brott av den typ, som närmast torde motsvaras av vad vi bruka benämna allmänfarliga brott, eller åtminstone av stora grupper av dessa, kan brottslingen icke benådas, så länge faran ej är undanröjd.
Naturligtvis kan genom benådning ej heller någon inverkan på privaträttsliga anspråk få äga rum.
Bland några ytterligare visserligen praktiskt betydelselösa undantag, vilande på historiskt betingade egendomligheter, må nämnas den av underhuset år 1678 uppställda och i Act of Settlement upprepade regeln, att benådning aldrig kan åberopas mot ett av underhuset väckt åtal för högförräderi eller annat dylikt groft brott. Detta undantag blev fastslaget med anledning därav, att en av Karl II:s ministrar, Lord Danby, försökte undandra sig det av underhuset mot honom beslutade åtalet genom att åberopa den nåd, som kungen redan givit. Sedan på ett dylikt av underhuset beslutat åtal dom blivit meddelad, kan däremot nåd förekomma. I förbigående må omnämnas, att i dessa av underhuset väckta åtal rörande statsförbrytelser, vilka rannsakas och dömas av överhuset, underhuset efter en fällande dom kan avstå från målets fullföljd och sålunda giva ett slags nåd genom att icke "demand judgement".
Initiativet till benådning utgår från brottslingen eller någon annan medborgare å hans vägnar eller, om dom ågått, från domaren. Benådningsansökan behandlas, som nämnts, i Home Office. Efter upprättandet år 1907 av Court of Criminal Appeal kan benådningsärendet för utlåtande remitteras dit, eller ock kan the Home Secretary överlämna till nämnda domstol att pröva och avgöra ärendet. Vid beslutet om benådning kan villkor knytas, och som villkor fattas också ett förordnande om utbyte av dödsstraff mot frihetsstraff.
Innan appelldomstolen för brottmål inrättades, var, som i denna tidskrift årgång 1919 s. 214 nämnts, benådningsvägen faktiskt så gott som ett rättsmedel. Omkring 4,000 nådeansökningar förelågo varje år till prövning. Men benådningen bibehåller alltjämt i England en mycket stor betydelse. Under 1912 gavs sålunda nåd åt 495 personer, under 1916 åt 251. Detta sammanhänger nära med den engelska allmänhetens och därmed också den engelska pressens stora intresse för rättsskipningen. Frågor om benådning såsom korrigering av en dom, som av en mer eller mindre betydande krets av den allmänna opinionen betraktas som orättvis, bliva därför ej så sällan väckta bland allmänheten och komma, om tillräckliga krafter äro i rörelse, ibland upp i interpellationens form i underhuset. Det ryktbara fallet Edalje, där Conan Doyle satte in all sin energi och journalistiska talang på den dömdes benådning, och där the Home Secretary till och med beslutade en särskild undersökningskommission, innan benådningsfrågan avgjordes, är ett, om ock i flera hänseenden enastående, dock talande exempel.
Thore Engströmer.