Kommunalborgmästare. På grundvalen av ett utav tillkallade sakkunniga inom civildepartementet utarbetat förslag till magistratsförvaltningens ordnande i städer under landsrätt (se Sv. J. T. 1918 s. 51 och 106) framlades för 1919 års riksdag proposition om vissa ändringar i förordningen om kommunalstyrelse i stad, åsyftande införande av kommunalborgmästare med juridisk kompetens. Sedan propositionen av riksdagen avslagits, framlades densamma med iakttagande av de utav riksdagen gjorda anmärkningarna ånyo för 1920 års riksdag (k. prop. nr 12). Inom båda kamrarna väcktes av representanter för av propositionen berörda städer motioner bl. a. om utsträckt möjlighet för städerna att till borgmästare utse erfarna kommunalmän utan juridisk examen.
    Med tillmötesgående i väsentliga delar av motionärernas förslag har riksdagen vid sidan av den föreslagna ändringen i kommunalförordningen godkänt normalreglementen för landsrättsstäder av olika storlek, enligt vilka för kompetens till kommunalborgmästarbefattning skulle fordras antingen juridisk examen eller ock att »under längre tids verksamhet i kommunala värv eller eljest i allmän befattning hava ådagalagt sådan insikt och skicklighet, som K. M:t på framställning av stadsfullmäktige eller minst en tredjedel av stadsfullmäktiges i omröstningen härom deltagande ledamöter prövar innebära kompetens till borgmästarbefattning, varom här är fråga.» För att en kommunalman utan juridisk examen skall kunna väljas till borgmästare, böra alltså minst en tredjedel av stadsfullmäktige å sammanträde förena sig om att hos K. M:t begära dispens för honom från juridisk examen. Den juridiska sakkunskapen tänkte man sig i detta fall representerad på sekreterarposten. Även i de större städer, i vilka obligatoriskt skulle finnas en lagfaren kommunalrådman — d. v. s. städer med egen uppbördsförvaltning och eget exekutionsväsende — skall till borgmästare kunna utses en kommunalman, som icke är jurist.
    Såsom en följdförfattning till lagstiftningen om kommunalborgmästare hade i särskild proposition föreslagits sådan ändring av 1 § utsökningslagen, att stadsstyrelse eller lagfaren ledamot därav skulle kunna av K. M:t förordnas till överexekutor. Denna proposition har emellertid av första kammaren avslagits, huvudsakligen emedan hos stadsstyrelsen ej skulle kunna förutsättas erforderlig kompetens för handläggning av de ofta invecklade överexekutorsmålen och dessutom ett bifall till propositionen skulle kunna komma att stå hindrande i vägen för en utredning om ifrågavarande göromåls överlämnande till domaren i orten.

 

    Partiell löneförbättring för häradshövdingarna m. m. Den numera avlämnade propositionen angående partiell löneförbättring för häradshövdingarna

m. m. (nr 334) ansluter sig i huvudsak till det i förra häftet av Sv. J. T. s. 55 omnämnda betänkandet.
    Detta gäller särskilt till den del propositionen berör häradshövdingarnas avlöningsförhållanden. Med anledning av anmärkningar från åtskilliga häradshövdingars sida därom, att den behållna inkomst, som för närvarande är att påräkna i domsagorna, blivit av de sakkunniga för högt upptagen, hava emellertid i propositionen vidtagits en del detaljändringar i fråga om de belopp, som för beredande av löneförbättring skulle utgå beträffande de särskilda domsagorna.
    Beträffande de extra ordinarie befattningshavarna företer K. M:ts förslag större avvikelser från de sakkunnigas betänkande, särskilt därutinnan att avlöningsförmånerna i allmänhet av K. M:t föreslagits till högre belopp. Arvodet till förste notarie föreslås skola i alla domsagor utgå med 2,400 kr. och helt bestridas av statsmedel. Arvodet till andre notarie föreslås i alla domsagor till 1,800 kr., därav 1,000 kr. skulle utgå av statsmedel och 800 kr. gäldas av vederbörande häradshövding. Emellertid skulle i domsagorna inom Norrbottens och Västerbottens län samt i Härjedalens domsaga av statsmedel utgå tillägg till arvodena åt förste och andre notarier med respektive 300 kr. och 200 kr. Arvodet till vikarie för häradshövding föreslås i allmänhet skola utgå med 3,000 kr. Om till vikarie förordnas någon, som tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal i hovrätt men icke vunnit utnämning till vice häradshövding, skall emellertid enligt propositionen av statsmedel utgå ett tilläggsarvode till vikariatsersättningen med 1.500 kr. årligen. — Arvodet till vice häradshövding har av K. M:t föreslagits till 4,500 kr., vartill skulle komma ett ålderstillägg av 500 kr. efter det fem år förflutit från vederbörandes utnämning till vice häradshövding. Propositionen upptager i likhet med de sakkunnigas betänkande förslag om anställande av biträdande domare i de mest svårskötta domsagorna. De biträdande domarne skola dock enligt propositionen erhålla en väsentligen annan ställning än de sakkunniga ansett böra tillkomma dem. Propositionen vill sålunda göra de biträdande domarne till verkliga biträden åt häradshövdingarna och ej tillerkänna dem en så självständig ställning som de sakkunniga förutsatt. I sammanhang därmed står, att propositionen icke bibehåller kravet att endast vice häradshövdingar skola kunna förordnas till biträdande domare, utan för erhållande av sådant förordnande uppställer allenast det villkor, att vederbörande skall hava tjänstgjort som ledamot eller fiskal i hovrätt. Arvodet till de biträdande domarne har av K. M:t blivit satt till endast 4,000 kr. årligen.
    K. M:t har vidare föreslagit delning av Gästriklands domsaga samt av Västerbottens södra domsaga ävensom återupprättande av brottmålsdomarbefattningen i Norrbottens län.
    I propositionen förutsättas ytterligare vissa ändringar i domsagostadgan avseende dels att under de närmaste åren bereda lättnader i fråga om villkoren för erhållande av domarförordnande, dels att upphäva den nuvarande indelningen av domsagorna i särskilda klasser allt efter de behållna inkomsternas beräknade storlek.
    I anledning av den k. propositionen hava motioner väckts dels om avslag å domsagodelningarna, dels om uppställande av vissa villkor för de begärda anslagens utgående — bl. a. om skyldighet för häradshövdingen att hålla kansli på

av K. M:t bestämd ort samt om vidhållande av domsagostadgans bestämmelser rörande häradshövdings tjänstledighet och i huvudsak även av kompetenskraven i fråga om häradshövdingarnas vikarier —, dels ock om utredning angående sportelsystemets avskaffande.