Från tysk=österrikisk rätt. Hofrat dr Carl Coulon i Wien, vilken genom ett par tidigare uppsatser redan är bekant för Sv. J. T:s läsare, har tillställt red. en översikt över den nyare tysk-österrikiska

 

Svensk Juristtidning 1920.

lagstiftningen. Utrymmet medger tyvärr icke, att redogörelsen införes annorlunda än i starkt förkortad form ¹.
    Åtskilliga av de lagar författaren omnämner äga motsvarighet inom vårt eget lands kristidslagstiftning, exempelvis författningen om moratorium. Förhållandena inom Tysk-Österrike ha emellertid föranlett statsingripande på allt vidsträcktare områden. Bland de av förf. lämnade exemplen härpå förtjäna följande att återgivas. Som utväg mot bostadsbristen har i en kungörelse (Vollzugsanweisung des Staatsrates) 13/11 1918, nr 22 i Staatsgesetzblatt (St. GB.), åt kommunerna lämnats rättighet att i vissa fall av våningsinnehavarna kräva upplåtande av lägenhet för bostadsändamål. En lag den 14/3 1919, nr 181 St. GB., avser att förbereda "socialiseringen." Där sådant med hänsyn till det allmänna bästa synes påkallat, kunna för ändamålet lämpliga företag avhändas ägaren till förmån för staten, (kron)länderna eller kommunerna och ställas under deras direkta eller under en offentlig korporations förvaltning. Huru denna befogenhet skall utövas bestämmes närmare genom särskilda författningar. Förberedandet av hithörande föreskrifter är anförtrott åt en "statskommission för socialisering", som äger en långt gående rätt att inspektera näringsföretag, granska deras bokföring o. s. v. Vidare förutses i en lag den 30/5 1919, nr 309 St. GB., upprättandet av "Volkspflegestätten" till befrämjande av folkhälsan och liknande syften. Härvid kunna slott och andra lyxbyggnader under vissa förutsättningar tagas i anspråk av staten, såvida icke dylika byggnader i tillräckligt antal frivilligt ställas till förfogande av deras ägare.
    Förf. meddelar härpå nedanstående redogörelse för nya lagar av mer utpräglat juridiskt intresse.
    En ny lag 22/11 1918, nr 38 St. GB. angående domarmakten, är avsedd att skapa garantier för domarkårens oavhängighet. Åldersgränsen för uppnådd myndighet, hittills fyllda 24 år, har genom lagen den 6/2 1919, nr 96 St. GB., bestämts till fyllda 21 år. Av betydelse på det privaträttsliga området är vidare lagen den 10/12 1919, nr 578 St. GB., med provisoriska föreskrifter om lufttrafik. — I samma mån som penningvärdet fallit, har behov uppstått att utvidga underdomstolarnas sakliga kompetens i tvistemål, i vad denna är beroende av processföremålets värde. Detta har föranlett lagändring såväl beträffande Bezirksgerichte (enmansdomstolar) som med avseende å enskild domare vid de kollegiala underrätterna (Gerichtshöfe). Domare, som förut icke ägt upptaga tvister rörande föremål av högre värde än 2,500 kr., kan enligt lag den 31/5 1919, nr. 311 St. GB., döma i tvister, där motsvarande värde stiger till 20,000 kr. — en gräns som i förbigående anmärkt redan vid 1919 års utgång befunnits vara för snäv.
    Bland nyheterna inom straffrätten torde som den viktigaste böra upptagas, att genom lag den ¾ 1919, nr 215 St. GB, dödsstraffet avskaffats i den allmänna strafflagen. I stället för dödsstraff har

 

¹ Sammandraget har på red:s begäran benäget verkställts av juris doktor HADAR BERGLUND,

som regel trätt straffarbete (schwerer Kerker) på livstid eller, i några fall, på viss tid. Genom lag den 23/1 1919, nr 37 St. GB., öppnades möjlighet för kvinna att mottaga uppdraget som ledamot av jury. Härutöver ha ett flertal till straffrätten och straffprocessrätten hörande föreskrifter ändrats. Ofta beror frågan, huruvida en handling skall rubriceras som förbrytelse (Verbrechen som motsats mot Vergehen och Ubertretung), på värdet av en sak, som är handlingens direkta föremål. Även här har man för att motväga sjunkandet av penningvärdet i lag den 5/12 1918, nr 92 St. GB., företagit en avsevärd höjning av den tidigare värdegränsen. Än vidare ha de osäkra egendomsförhållandena nödvändiggjort en särskild, ny reglering av frågorna om straffbarheten vid handlingar, som äventyra egendomssäkerheten. Straffprocessen inför de kollegiala underdomstolarna (Gerichtshöfe), där målen handläggas inför fyra domare, har i många fall förvandlats till ett "förenklat förfarande" inför allenast en domare, lag den 5/12 1918, nr 93 St. GB. Härmed har man sökt vinna det dubbla syftet att hushålla med domarkraften och påskynda förfarandet.
    En särskild gren av statsverksamheten omfattar de åtgärder, som förestavas av omsorgen om den uppväxande ungdomen. Hit hör lagen den 25/1 1919, nr 46 St. GB., om ungdomsdomstolar. Denna lag vill främja en lämplig processform och tillförsäkra den minderårige förbrytaren en efter omständigheterna i det enskilda fallet avpassad behandling, varjämte möjliggöres, att förmynderskapsdomstolarna kunna sammanslås med ungdomsdomstolarna. Även lagen den 4/2 1919, nr 76 St. GB., om skydd för fosterbarn och oäkta barn och den kompletterande kungörelsen den 1/4 1919, nr 202 St.GB., förtjäna att i detta sammanhang nämnas.
    Rekonstruktionsarbetet inom den tysk-österrikiska staten måste på många områden föregås av en likvidation; man må tänka exempelvis på nödvändigheten att reglera förhållandet till de numera självständiga stater, som en gång voro delstater i den österrikisk-ungerska monarkien. Likvidationssyftet är grunden till lagen den 19/12 1918, nr 131 St. GB., angående förbud mot exekution och handräckningsåtgärder riktade mot staten, dess fonder och inrättningar, kungörelsenden 29/1 1919, nr 60 St. GB., rörande domstols meddelande av anstånd åt leverantörer till militäretablissement ävensom lagen den 4/4 1919 nr 220 St. GB., om upprättande av förlikningskommissioner för stridigheter ur vissa leveransavtal. Kommissionerna, som till sin natur äro av staten upprättade förlikningsbyråer, ha anordnats med hänsyn till avtal om varuleverans, vilka slutits under tiden 1/1 1915 — 1/11 1918 och vilkas uppfyllande i avtalad ordning skulle till följd av ekonomiska eller politiska förändringar, orsakade genom krigets utgång, kunna medföra obilliga nackdelar för den ena kontrahenten. Kommissionens ordförande är en ämbetsdomare med erforderliga ställföreträdare, och vid hans sida stå i varje mål fyra sakkunniga lekmannadomare, två valda av vardera parten. Kommer icke förlikning till stånd, och underkasta sig parterna ej heller den

skiljedom, som kommissionen äger meddela, så överlämnas saken till vederbörande domstol med ett utlåtande, huru saken skulle kunna ordnas. Domstolen har härefter att träffa avgörande efter billighet. En kungörelse den 21/3 1919, nr 189 St. GB., är viktig för de aktiebolag, kommanditaktiebolag, försäkringsanstalter och bolag med begränsad ansvarighet, vilka ha sitt säte i någon annan av de genom Österrikes delning uppkomna nationalstaterna än Tysk-Österrike och således i detta måste betraktas som utländska, men likväl där äga filialer (Niederlassungen). Dessa bolag och anstalter ha i nämnda kungörelse ålagts att utse ombud för sig. Av särskilt stor betydelse för ordnandet av handelsförhållandena mellan tysk-österrikare och undersåtarna i övriga nyssberörda nationalstater är kungörelsen den 25/3 1919, nr 191 St. GB., angående sedelomloppet i Tysk-Österrike och i samband därmed stående rättsförhållanden. Framför allt är denna kungörelse viktig för lösning av frågan, vilken myntfot (Währung) skall läggas till grund vid betalning av gäld, som uppkommit, medan den österrikiska monarkien ännu bestod, och nu skall betalas av tysk-österrikare till fordringsägare, vilka äro medborgare i en av de andra nationalstaterna. Även lagen den 3/4 1919, nr 209 St. GB., angående landsförvisningen av huset Habsburg — Lothringen och övertagandet av dess förmögenhet tjänar likvidationssyftet.
    Vid sidan av nu nämnda lagar stå andra, avsedda att återställa jämvikten i statshushållningen: skattelagar och lagar emot skatteflykt, ävensom för vidmakthållande av vad stat och folk hittills ägt av ideella nyttigheter (emot bortförande av konstverk och vetenskapliga minnesmärken, lag den 5/12 1918, nr 90 St. GB). Ett beklämmande minne av överståndet lidande väckes till liv genom lagen den 19/12 1918, nr 132 St. GB., angående konstaterandet och beivrandet av militära organs pliktöverträdelser under kriget.
    Rättsskipningen företer samma drag som lagstiftningen. Processernas föremål äro huvudsakligen osunda, invecklade förhållanden. Antalet skilsmässoprocesser har ansenligt ökats; t. o. m. bondebefolkningen, som hittills på grund av sin konservativa läggning motsatt sig äktenskapsskillnad, gör bruk av den möjlighet lagen härutinnan erbjuder. Återstoden av processerna utgöras till stor del av dem, vilka åsyfta att få till stånd en avveckling av tidigare uppkomna rättsförhållanden. För nya rättsärenden saknas i stort sett de ekonomiska förutsättningarna i Tysk-Österrike. Man lever från hand i mun icke blott i fråga om det dagliga brödet utan även i alla andra bemärkelser — ty Tysk-Österrike är ett fattigt land.