OM NYA GIFTERMÅLSBALKENS OCH DÄRMED SAMMANHÖRANDE FÖRFATTNINGARS BETYDELSE FÖR S. K. SMÅPROTOKOLLS-
ÄRENDEN M. M.1
I äktenskap, som ingås efter utgången av år 1920, äger en var av makarna giftorätt i den egendom, som andra maken vid äktenskapets ingående har eller sedermera förvärvar. Detta gäller även ärvd fastighet.
Egendom kan dock göras enskild genom äktenskapsförord, genom förbehåll vid gåva (av annan än andra maken) och genom förbehåll i testamente; på sistnämnda sätt kan även arvlåtare göra egendom, som tillfaller make i arv, till hans enskilda.
Anm. Naturligtvis möter ej hinder för trolovad att genom äktenskapsförord giva sin trolovade egendom med villkor att den skall bliva mottagarens enskilda.
Makes egendom, vari giftorätt äger rum, kallas hans giftorättsgods.
Äktenskapsförord kan upprättas även efter äktenskapets ingående. Äktenskapsförord, som slutits mellan trolovade, gäller från äktenskapets ingående, om det ingives till rätten, i stad inom en månad och å landet senast å det ting, som infaller näst efter en månad, sedan äktenskapet ingicks. Eljest är förord ej gällande förrän det ingivits till rätten. Är ej bestyrkt avskrift av äktenskapsförordet ingiven till rätten, besörjer rätten sådan avskrift på sökandens bekostnad. Avskriften skall av rätten översändas till den myndighet, som för äktenskapsregistret (statistiska centralbyrån) ; för visst fall skall rätten även införa kungörelse i tidningar om ingivandet av äktenskapsförord.
Anm. 1. Vissa nya bestämmelser om äktenskapsförord hava meddelats för tillämpning, där äktenskapet ingåtts före 1921 års början.
Anm. 2. Anmälan att främmande lag skall äga tillämpning å makars inbördes förmögenhetsförhållanden skall göras inom tid
från äktenskapets ingående, som är stadgad för lagföljd av äktenskapsförord, och behandlas på enahanda sätt som äktenskapsförord.
Förmynderskap, godmanskap, målsmanskap. Kvinna blir myndig vid 21 års ålder; att hon är eller varit gift betyder härutinnan intet. I fråga om kvinna, som den 1 januari 1921 är under 21 år samt är eller varit gift, skola dock äldre lags bestämmelser om myndighet fortfarande äga tillämpning. Hustru är ej på den grund, att äldre giftermålsbalken är tillämplig ifråga om makarnas förmögenhetsförhållanden, förhindrad att vara förmyndare.
God man för bortovarande kan av rätten — och å landet jämväl av domaren i avbidan på rättens beslut — förordnas även i andra fall, än då fråga är om bevakande av den bortovarandes rätt i dödsbo.
Den nya giftermålsbalken upphäver mannens målsmanskap; mannen äger sålunda ej utan fullmakt föra talan för hustrun inför rätta och vardera maken råder — med vissa inskränkningar — över sitt giftorättsgods.
Är ena maken för bortovaro eller sjukdom ur stånd att själv ombesörja sina angelägenheter, då må, om han ej nämnt fullmäktig och ej heller förmyndare eller god man är för honom förordnad, andra maken — med undantag för det fall att makarna på grund av söndring leva åtskilda — företräda honom, när angelägenhet yppar sig, som ej utan olägenhet kan uppskjutas. Fast egendom må dock ej i något fall intecknas eller avyttras, med mindre rätten, efter inhämtande av yttrande från hans närmaste fränder, som vistas i riket, medgiver det.
Makar kunna med varandra sluta förmögenhetsrättsliga avtal; regeln är dock i någon mån begränsad med hänsyn till borgenärers intresse.
Make må ej avhända sig eller med inteckning för gäld belasta fast egendom eller tomträtt, vari andra maken har giftorätt, utan att denne skriftligen med två vittnen samtycker därtill. Är andra maken omyndig eller bortovarande, ankommer på förmyndare eller, om god man förordnats, på denne att giva samtycke till åtgärden; är den make, som vill företaga åtgärden, förmyndare eller god man för den andra maken, erfordras naturligtvis ej särskilt samtycke. I dylika fall fordras ej rättens godkännande för avhändande eller inteckning; däremot kan, om
samtycke vägrats av make, förmyndare eller god man, tillåtelse lämnas av rätten.
I avseende å äktenskap ingångna före den 1 januari 1921 gäller, att mannens målsmanskap upphört i fråga om makarnas rättsförhållanden i personligt hänseende, men att makarna ej äga sluta avtal med varandra i andra fall, än när sådant är i lag särskilt stadgat. Över egendom, som efter 1920 års utgång tillfaller hustrun genom arv, gåva eller testamente, samt över avkastningen av sådan egendom äger hon råda, även om egendomen jämlikt äldre lag skolat stå under mannens förvaltning. Bestämmelserna om samtycke till avhändande av eller inteckning i egendom, vari andra maken har giftorätt, gälla även i äldre äktenskap. Förklaras hustru omyndig och förordnas annan än mannen till förmyndare, skall emellertid, om äldre giftermålsbalken är tillämplig i fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden, förordnandet ej lända till inskränkning i mannens målsmanskap, så vitt det består.
Bouppteckning efter gift person skall upptaga allt vad vardera maken ägde, men om till följd av äktenskapsförord, boskillnad eller hemskillnad ingendera maken hade giftorättsgods, skall allenast den dödas egendom upptecknas.
Om den äldre giftermålsbalken var tillämplig i fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden, skall dock vad äldre lag innehåller om bouppteckning tillämpas. Bouppteckning efter gift person torde därför böra innehålla uppgift om tiden för äktenskapets ingående.
Beträffande bouppteckning efter gift person gälla för arvsskattens beräkning olika bestämmelser allt eftersom äldre eller nya giftermålsbalken är tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden.
Bodelning och arvskifte. Bodelning i anledning av boskillnad, äktenskaps återgång, hemskillnad, äktenskapsskillnad eller ena makens död företages i den ordning, som i ärvdabalken är stadgad om arvskifte, och med iakttagande därjämte av nya giftermålsbalkens bestämmelser i kapitlet om bodelning. Den över bodelningen upprättade handlingen äger make ingiva tillrätten; och skall anmälan om ingivandet och dagen därför ofördröjligen göras till äktenskapsregistret samt kungörelse införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten.
Anm. Ingivandet av bodelningsinstrument till rätten är ej
någon skyldighet men kan äga viss betydelse med hänsyn till eventuellt inträffande konkurs.
Där äktenskapet ingåtts före den 1 januari 1921, tillämpas ej de nya bestämmelserna om bodelning utan i stället motsvarande äldre bestämmelser. Dock skola de nya bestämmelserna tilllämpas i avseende å tidigare ingånget äktenskap, om genom äktenskapsförord stadgats att all makarnas egendom skall vara enskild och att hustrun skall själv förvalta sin egendom. Hava makarna vunnit boskillnad på grund av ansökan, som gjorts efter det lagen den 1 juli 1898 om boskillnad trädde i kraft (alltså efter 1899 års ingång), eller hava de vunnit hemskillnad, skola ock, efter det skifte mellan dem ägt rum, de nya bestämmelserna om bodelning tillämpas, fastän äktenskapet ingåtts före den 1 januari 1921.
Från och med år 1921 har efterlevande make i viss utsträckning arvsrätt. Dör make och lämnar ej efter sig bröstarvinge, adoptivbarn eller dess bröstarvinge, ärver nämligen andra maken hälften av kvarlåtenskapen, om efter den döde finnes fader eller moder eller syskon eller dess avkomling, men eljest hela kvarlåtenskapen. Denna arvsrätt, som ej grundar rätt till s. k. laglott utan kan sättas ur tillämpning genom testamente, äger dock ej rum, om makarna vid dödsfallet på grund av hemskillnad levde åtskilda eller talan om äktenskapets återgång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad då var anhängig eller efter särskilt stadgande makarnas giftorättsgods skall delas såsom om återgång skett.
I äktenskap, som ingås efter 1920 års utgång, åtnjutes icke fördel av bo oskifto, men väl kan viss egendom få undantagas från delning eller uttagas utöver giftorättsandelen. Morgongåva utgår ej efter make, som dör efter 1921 års ingång.
Lagfart. Har vid bodelning fast egendom tillskiftats make, är han ej pliktig söka lagfart å fånget med mindre egendomen förut tillhört andra maken. I fråga om lagfart på grund av giftorätt, som åtnjutes enligt äldre giftermålsbalken, skall dock förut gällande lag fortfarande lända till efterrättelse.
Sökes lagfart, på grund av överlåtelse från annan, må ansökningen ej bifallas med mindre det upplyses, att förre ägaren ej var gift, eller det visas, att samtycke av andra maken (eventuellt dennes förmyndare eller gode man, om sådan förordnats) givits till överlåtelsen, eller att, om sådant samtycke vägrats, tilllåtelse till överlåtelsen givits av rätten, eller att överlåtelsen än
dock är gällande. Detta stadgande gäller dock ej, om överlåtelsen ägt rum före den 1 januari 1921.
Anm. Av 10 § lagfartsförordningen framgår, att där i fall, som nu sagts, lagfart ej kan omedelbart beviljas, ansökningen bör förklaras vilande.
Inteckning. Sökes inteckning för gäld på grund av fastighetsägarens medgivande, må ansökningen ej bifallas med mindre det upplyses, att ägaren ej var gift, eller det visas, att samtycke av andra maken (eventuellt dennes förmyndare eller gode man, om sådan förordnats) givits till inteckningen, eller att, om sådant samtycke vägrats, tillåtelse till inteckningen givits av rätten, eller att medgivandet ändock är gällande. Möter på grund av vad nu sagts hinder för inteckningens beviljande, skall ansökningen förklaras vilande, och åligger det sökanden att å landet sist å det ting, som infaller näst efter tre månader, och i stad inom tre månader visa att hindret blivit undanröjt, vid äventyr att ansökningen eljest anses förfallen. Har medgivande till inteckning lämnats före den 1 januari 1921, skall dock förut gällande lag fortfarande äga tillämpning.
Anm. Köpebrev och inteckningsreverser, som underskrivits av endast en person, böra alltså, såvitt de ej angå egendom, som visas vara honom enskilt tillhörig, åtföljas av bevis att han icke är gift eller ock, om han är gift, att samtycke av andra maken, förmyndare eller god man eller tillåtelse av rätten lämnats till försäljningen eller inteckningen. Lämpligt torde ock vara att för gift kvinna åldersbevis bifogas.
Vad ovan sagts om villkor för lagfart å fast egendom och inteckning i sådan egendom skall äga motsvarande tillämpning i avseende å tomträtt, varvid det om lagfart anförda gäller om inskrivning.