Frågan om ny gruvlagstiftning. Sedan den i mars 1916 tillsatta gruvlagstiftningskommittén avgivit sitt betänkande den 20 juni 1919, har chefen för justitiedepartementet d. (i febr. 1920 erhållit K. M:ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att inom departementet biträda med utarbetande av nytt förslag till gruvlag. I yttrande till statsrådsprotokollet vid detta tillfälle har justitieministern framhållit, att inmutningsrätten, sådan den utformats i gällande gruvlagstiftning, icke tillbörligen tillgodosåge det allmännas berättigade krav och lätt medförde mindre önskvärda resultat. Då enligt det avgivna förslaget inmutningsrätten skulle bibehållas i princip oförändrad med avseende å enskild jord. kunde justitieministern icke förorda, att förslaget upphöjdes tilllag, utan ansåg en förnyad utredning erforderlig. Vid denna utredning borde i första rummet tagas under omprövning, huruvida den nya lagstiftningen,vilken borde enhetligt gälla för såväl enskild jord som kronojord, skulle grundas på ett rent koncessionssystem eller ock på ett blandat koncessions- och inmutningssystem. Vid den blivande utredningen borde också bestämmelserna i 1886 års lag angående eftersökande och bearbetande av stenkols- och saltfyndigheter överses. Vidare borde undersökas i vad mån lagbestämmelser erfordrades om rätt att eftersöka och bearbeta alunskiffer. I samband därmedfinge icke lämnas obeaktat, att lagbestämmelser kunde vara behövliga även i fråga om rätt att bryta och tillgodogöra sig vissa andra bergarter. Med största möjliga skyndsamhet borde till bedömande upptagas frågan huruvida i avvaktan på en allmän ny gruvlagstiftning provisorisk lagstiftning om inskränkningar i en inmutnings rättsföljder borde komma till stånd.
    Jämlikt det erhållna bemyndigandet har justitieministern såsom sakkunniga tillkallat riksdagsmännen borgmästaren J. G. Pettersson, ordf., bergmästaren C. I. Asplund, järnarbetaren J. B. Eriksson i Grängesberg, lantbrukaren P. B.Nilsson i Landeryd och godsägaren P. Ödström även som hovrättsassessorn G.Bendz, tillika sekreterare, och intendenten i Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag gruvingenjören G. Wallin. A. L.

 

    Partiell löneförbättring för häradshövdingarna m. m. De sakkunniga, vilka d. 19 sept. 1919 av chefen för justitiedepartementet tillkallats att verkstâlla utredning rörande lämpligheten av och omfattningen för en partiell

löneförbättring för häradshövdingarna samt åtskilliga andra spörsmål (se Sv. J. T. 1919 s. 415), hava i januari 1920 avlämnat sitt betänkande.
    I sitt förslag till ifrågavarande löneförbättring hava de sakkunniga utgått från att minimiinkomsten för häradshövding bör utgöra 11,000 kr. eller i fråga om häradshövdingar i Västerbottens och Norrbottens län 11,500 kr. Emellertid framhålles, att domsagor med större arbetsbörda fortfarande böra bereda en något större inkomst än mindre besvärliga domsagor. För att åvägabringa den erforderliga höjningen av häradshövdingarnas inkomster föreslås i betänkandet att, med bibehållande av sportelsystemet, lönefyllnad av statsmedelskall beviljas att utgå med växlande belopp efter en fallande skala allt efter storleken av de inkomster, som ansetts komma att inflyta från de särskilda domsagorna. Beträffande domsagor, där inkomsterna beräknats komma att uppgå till eller överstiga 15,000 kr., skall lönefyllnad icke utgå. Vidare föreslås i fråga om vissa domsagor särskilda resekostnadsbidrag. De belopp, vilka på grund av de sakkunnigas beräkningar föreslås såsom lönefyllnad och resekostnadsbidrag till häradshövdingarna i de särskilda domsagorna, anses böra oförändrade utgå t. o. m. år 1923. Sedermera skulle periodvis varje gång för fem år med ledning av tillgänglig statistik fastställas nya belopp för lönefyllnad och resekostnadsbidrag. De sakkunniga hava förutsatt, att dyrtidstillägg fortfarande kommer att beredas häradshövdingarna, varemot den tillfälliga löneförbättringen skulle upphöra. Vid beräkningen av häradshövdingarnas inkomster har stämpelprovisionen icke tagits i betraktande.
    I betänkandet föreslås ytterligare vissa mindre förhöjningar i nu utgående arvoden till förste notarier, vice häradshövdingar samt vikarier för häradshövdingar. Dessutom anse de sakkunniga, att semester bör beredas vice häradshövdingarna. Enligt betänkandet skola vidare i det övervägande antalet domsagor anställas s. k. andre notarier med avlöning av statsmedel till ett belopp av 1,200 kr. årligen. För erhållande av förordnande som andre notarie skulle icke krävas andra kvalifikationer än att hava avlagt föreskriven juridisk examen. I ändamål att skapa gynnsammare betingelser för handhavande av rättsskipningen i de mest arbetstyngda domsagorna föreslås anställande i sådana domsagor av s. k. biträdande domare, vilka skulle hava att på ett mera självständigt sätt deltaga i domargöromålens handläggning. K. M:t skulle hava att meddela föreskrift angående de domsagor, där biträdande domare skall vara anställd, och borde detta icke göras beroende på vederbörande häradshövding. Avlöningen till de biträdande domarne är föreslagen till 5,000kr. att utgå av statsmedel. Då endast vice häradshövdingar ansetts böra ifrågakomma att erhålla förordnande som biträdande domare, blir till nyssnämnda avlöningsbelopp att lägga det fasta vice häradshövdingsarvodet. Jämväl å arvodena till omförmälda e. o. befattningshavare förutsättas dyrtidstillägg skola utgå men däremot icke tillfällig löneförbättring.
    De sakkunniga hava dessutom föreslagit den ändring i domsagestadgan, att de unga juristernas första tingstjänstgöring utsträckes till att omfatta högst sex ting eller allmänna tingssammanträden.
    Statskontoret har i avgivet yttrande i allmänhet icke haft något att erinramot de framställda förslagen samt har särskilt uttalat sig för en minimiinkomst för häradshövding av 11,000 kr. I övrigt har i åtskilliga utlåtanden hemställt som höjning av de avlöningsförmåner, som föreslagits såväl för häradshövdin-

garna som för de e. o. befattningshavarna. I fråga om förste och andre notarier i domsagorna har särskilt anmärkts, att förste notariernas arvode borde utgå med lika belopp i alla domsagor samt helt bestridas av statsmedel även som att rätt till andre notaries anställande borde förefinnas i alla domsagor. Föreningen Extra lantdomare har bl. a. hemställt, att vice häradshövdingarna måtte göras till ordinarie ämbetsmän och tillförsäkras rätt till pension. Med anledning av berörda framställning har statskontoret ifrågasatt, att de biträdande domarna skulle uppföras på ordinarie stat. Anställandet av biträdande domare har i övrigt tillstyrkts av processkommissionen och Göta hovrätt men avstyrkts av de båda övriga hovrätterna. Styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar har väl uttalat vissa betänkligheter mot de sakkunnigas förslag om anställande av biträdande domare men dock ansett betänkligheterna böra vika för det allmänna intresse, som fordrar ett bättre ordnande av arbetet i de mest arbetstyngda domsagorna.
    Utöver av de sakkunniga ifrågasatta åtgärder till främjande av rekryteringen av rättsbildade biträden föreslår processkommissionen i sitt utlåtande, att behörighet att handlägga mål, som få förekomma å tingssammanträden med tremansnämnd, skall inträda redan efter ett års biträdestjänstgöring vid uppnådd 24 års ålder och behörighet att hålla allmänna tingssammanträden efter ett och ett halft års sådan tjänstgöring vid uppnådda 25 år. Även Svea hovrätt förordar en förkortning av förberedelsetiden före tingssittningen. B. Z.