FINLANDS FINSKSPRÅKIGA JURIDISKA TIDSKRIFT»LAKIMIES».

 

    År 1898 fattades i Helsingfors av ett antal finskspråkiga jurister, bland dem republikens nuvarande president K. J. Ståhlberg och f. d. riksföreståndaren P. E. Svinhufvud, beslut om grundande av en finskspråkig juristförening, som på sitt program upptog det finska lagspråkets utveckling samt befrämjande av finskspråkig rättsvetenskap. Sedan den tilltänkta föreningen till en början utgjort endast en privat sammanslutning med tillfälliga möten, vilkas program utgjordes av föredrag och diskussioner, konstituerade den sig efter några år såsom en verklig förening. Under dåvarande politiska förhållanden kunde föreningen dock icke få sina stadgar stadfästade, vilket hade varit en nödvändig förutsättning för offentlig, utåt riktad verksamhet. Sedan detta hinder genom det konstitutionella styrelsesättets återupprättande i Finland år 1905 undanröjts, kunde föreningen, vars officiella benämning är "Suomalainen lakimiesten Yhdistys," d. v. s. finsk juristförening, gripa sig an med offentligt förverkligande av sitt program. Såsom ett viktigt led av detsamma ingår utgivandet av en månatlig finskspråkig tidskrift "Lakimies" (= juristen). Utom huvudändamålet att vara ett organ för finskspråkiga jurister hade denna tidskrift i övrigt till uppgift att fullfölja ett program, som något avvek från det av Finlands andra, huvudsakligen svenskspråkiga juridiska tidskrift — den även i Skandinavien kända "Tidskrift utgiven av Juridiska föreningen i Finland" — fullföljda program. Då nämligen erfarenheten hade ådagalagt, att utgivandet av denna förtjänstfulla tidskrift övervägande handhades av vetenskapsmän och att dess innehåll för den skull ofta var av akademisk art, ville den nya tidskriften antaga en mera praktisk prägel. Avsikten var att åstadkomma en publikation, där den praktiska juridikens män kunde framlägga sina tankar och erfarenheter och där rättslivets olika företeelser kort skulle behandlas; härjämte skulle i tidskriften inflyta kortare, rent vetenskapliga uppsatser. För längre vetenskapliga avhandlingar komme Juridiska föreningens tidskrift att allt framgent stå öppen. Därtill kom en omständighet, som senare i Sverige hade sin motsvarighet i Svensk juristtidnings förhållande till Nytt juridiskt arkiv. Liksom i den sistnämnda tidskriften endast sådana rättsfall vunnit beaktande, som avgjorts i Högsta domstolen, har även i Juridiska föreningens tidskrift endast mål, som avgjorts i Finlands dåvarande högsta judiciella instans, Senatens justitiedepartement, blivit refererade. Då emellertid bland mål, som icke fullföljdes till högsta instans, funnos sådana av teoretiskt intresse och stor praktisk betydelse och dessutom i synnerhet praktiker hade

stort intresse av att få underrättelse om till den judiciella förvaltningen hörande tvisters avgörande, satte "Lakimies" till sin uppgift att meddela referat såväl av mera betydelsefulla rättsfall, vilka slutgiltigt avgjorts av hovrätt, som ock av förvaltningsmål, avdömda i sista instans av Senatens ekonomidepartement. Jämsides med dessa referat kunde och skulle även rättsfall av särskilt intresse avgjorda i Senatens justitiedepartement ingå i tidskriften.
    Den sålunda grundade tidskriften, vars arbetsprogram har stor likhet med Svensk juristtidnings, uppbars till en början av en så ringa krets, att den kunde utkomma endast tack vare dess utgivares, f. d. professorn Allan Serlachius' och numera justitierådet F. O. Lilius', energi och omsorg. Det är även naturligt att utgivandet av två juridiska tidskrifter i ett så litet land som Finland tager de till buds stående krafterna starkt i anspråk. Men sedan insikten om tidskriftens nödvändighet blivit allmännare, har prenumerantantalet avsevärt stigit, utgörande år 1918 omkring 1,000, och har tidskriften även lyckats vid sig fästa talrika medarbetare, så att dess innehåll blivit mera omväxlande och värdefullt. Däri har sålunda ingått uppsatser belysande de flesta grenarna av såväl privaträtten som den offentliga rätten. Utom tolkning av gällande rätt hava även aktuella ämnen på lagstiftningens område berörts. Även recensioner över mera betydande in- eller utländska juridiska arbeten samt betraktelser över dagshändelserna hava ingått i tidskriften. Däremot har dess program, vad angår refererande av rättsfall, ej kunnat tillfullo förverkligas, beroende detta därpå, att det visat sig svårt att anskaffa nödigt antal referenter bland bisittarna i hovrätterna. Ett viktigt undantag från det sagda utgöra dock de s. k. jordlegomålen. Särskilda sociala förhållanden hava i Finland föranlett en omfattande lagstiftning om lega av jord på landet, och prejudikat, systematiskt ordnade, belysande denna viktiga lagstiftningsgren hava under flera år regelbundet ingått i tidskriften. Dessa redogörelser hava haft desto större betydelse, som jordlegomål numera med få undantag avgöras av hovrätt i sista instans. Likaså hava i tidskriften under de senare åren ingått kortare systematiska översikter över viktigare rättsfall avgjorda i Högsta domstolen, som numera ersatt det förra justitiedepartementet. Refererandet av förvaltningsmål har i likhet med hovrättsmålen ej kunnat ske i nödig utsträckning, beroende av för Finland säregna politiska förhållanden under det ryska väldets sista år. Sedan en högsta förvaltningsdomstol inrättats, som börjat utgiva egen årsbok, är detta ej heller direkt av behovet påkallat.
    Det nämndes redan, att i tidskriften ej gärna intagas till publikation längre vetenskapliga uppsatser. Tillkomsten av en allt talrikare juristgeneration, som har det finska språket till modersmål, gör det önskvärt, att även sådana juridiska avhandlingar, som av en eller annan orsak ej publiceras såsom självständiga monografier, kunna inflyta i någon finskspråkig publikationsserie. För att tillgodose detta behov har föreningen, som numera disponerar över därtill nödiga tillgångar, nyligen beslutat att i en fristående serie bekosta

utgivande av rättsvetenskapliga avhandlingar och uppsatser. Genom denna åtgärd hoppas man bl. a. kunna bispringa medellösa speciminanter, som i följd av tryckningskostnadernas betydande stegring hava ekonomiska svårigheter vid tryckning av sina arbeten. Föreningens förändrade ekonomiska läge har gjort det möjligt att även direkt försöka befrämja utgivandet av finskspråkig rättslitteratur. För detta ändamål komma från och med detta år stipendier att på ansökan utgivas åt forskare, och hoppas man med tiden härmed i sin mån kunna bidraga till Finlands finskspråkiga, men på gammal germansk grund vilande rätts och rättsvetenskaps vidare utveckling.

Lauri Cederberg.