Förberedelsen av tvistemål i dansk process. Enligt den nya danska rättegångsordningen fördelas som bekant tvistemålen i första instans mellan de med en ensamdomare besatta underrätterna och de kollegiala landsrätterna. Värdegränsen beträffande föremålet är 800 kronor. Underrätterna äro spridda över landet i ett i förhållande till landets omfattning betydande antal. Vid dessa är därför en långt driven tillämpning av omedelbarhetsgrundsatsen möjlig; parter och vittnen kunna höras av den dömande domstolen själv. Lands-

102 THORE ENGSTRÖMER.rätterna äro däremot få, den östra för öarna i Köpenhamn, den västra för Jylland i Viborg och den nyinrättade i Sönderjylland förde återförenade landsdelarna. De vidsträckta domkretsarna för dessa domstolar måste naturligtvis i hög grad återverka på själva proceduren. Som bekant har bevisomedelbarheten här också fått vidkännas betydande inskränkningar. Men även anordnandet av målens förberedelse har väsentligen fått sin prägel av domstolarnas organisation.
    I den första lagstiftningen, lagen av 1908, var förberedelsen av landsrättsmålen obligatoriskt förlagd till underrätterna, varvid den underrätt var behörig, dit målet skulle höra, om det ej skulle gå till landsrätt. Vid 1909 års revision av lagen företogs emellertid däri den ändringen, att om målet efter nyssnämnda regel skulle förberedas av en underrätt, som hade tingställe på den ort, där landsrätten hade sitt säte, skulle förberedelsen förläggas till landsrätten. Denna ändring genomfördes i största hast, och lagstiftarna gåvo sig ej tid att närmare utföra det nya stadgandets konsekvenser; man nöjde sig i stort sett med en förklaring, att de för förberedelsen vid underrätterna givna föreskrifterna skulle tillämpas "med de fornødne Lempelser". Åt praxis gavs sålunda ett ganska vitt utrymme att anpassa förberedelsen efter behovet. Då den omedelbara förberedelsen vid landsrätten givetvis kommit att få den största betydelse för den östra landsrätten i Köpenhamn, är det av särskilt intresse att följa de vägar, varpå praxis där slagit in.
    Enligt lagen är schemat för förberedelsen i normala fall följande. Sedan stämningen uttagits, kallas parterna till rätten till en "første Tægtedag", då svaranden skall avgiva skriftligt svaromål, varjämte parterna må, som det heter, i korthet muntligen yttra sig i saken. Är någondera parten borta, avkunnas tredskodom. På begäran kunna därefter ytterligare frister utsättas för växling av replik och duplik samt en tid fixeras, då dessa skrifter skola föreläggas rätten. Efter skriftväxlingens slut kan endera av parterna begära uppskov för förande av bevis. Handhas förberedelsen av underrätt, sker bevisningens upptagande likaledes i regel av samma domstol. Förberedes åter målet av landsrätten, kan bevisningen också i stor utsträckning upptagas av landsrätten. Sedan bevisningen upptagits, utsättes särskilt rättegångstillfälle för den muntliga förhandlingen för dom i målet.
    I detta schema har man vid landsrätten i Köpenhamn sökt åvägabringa en värdefull förenkling. På varje avdelning av denna domstol är en veckodag bestämd, då, innan rätten skrider till förhandling i de till samma dag utsatta målen, alla de nyinstämda, avdelningen tilldelade målen behandlas på "første Tægtedag". Den svaghet, som ligger däri, att svaranden i regel icke före detta sammanträde tillställt käranden sitt skriftliga svaromål, har visserligen icke kunnat botas, men man söker i stället utnyttja de möjligheter till muntlig förberedelse, som redan lagen anvisat. Sedan det redogjorts för stämningens och svaromålets innehåll, uppfordrar

FÖRBEREDELSEN AV TVISTEMÅL I DANSK PROCESS. 103rätten till en mer eller mindre uttömmande muntlig diskussion både om de omstridda faktiska förhållandena och om bevisningen. Härigenom blir ofta den fortsatta skriftväxlingen onödig och en betydlig tidsvinst inhöstad. Vidare får domstolen en förträfflig möjlighet att använda den befogenhet till processledning ifråga om bevisningens anordnande och upptagande, som lagen ger den. I synnerhet kan domstolen med ökad utsikt att träffa det lämpligaste pröva, huruvida icke i sådana fall, då vittnesbevis enligt regeln skulle upptas vid någon underrätt, förhållandena betinga, att det bör förebringas vid landsrätten själv. Slutligen kan den muntliga förberedelsen också i många fall göra det särskilda sammanträdet för bevisningens upptagande, där detta sker inför landsrätten, överflödigt, i det att detta upptagande finnes kunna hänskjutas till sammanträdet för förhandling till dom.
    Den betydelse, som den muntliga förberedelsen sålunda kommit att få, har tagit sig ett påtagligt uttryck däri, att den av lagen öppnade möjligheten att vid förberedelsen bekläda landsrätten med endast en av de tre domarena icke brukar anlitas, utan landsrätten fungerar även under detta stadium av processen med de tre domare, som sedermera skola döma i målet. Anledningen härtill ligger naturligtvis däri, att i synnerhet de processledande besluten under förberedelsen ofta äro av den prejudicerande betydelse för målets slutliga handläggning, att de domare, som skola delta i denna, anses också böra delta i nämnda beslut.


Thore Engströmer.