Ändrad lagstiftning om fastighetsbildning i stad m. m. Då fastigheter i stad redovisas, icke såsom på landet efter kameral indelning, utan efter kartor och mätningshandlingar, lärer fastighet i stad kunna angivas sålunda, att därmed förstås ett område inom vissa gränser, vilket område såsom en enhet betraktat utgör föremål för äganderätt eller på grund av inteckning eller annorledes häftar för fordran eller annan rättighet.
    Fastigheterna äro av två slag, tomter och stadsägor (7 kap. 3 § fastighetsbildningslagen). Stadsäga är varje fastighet, som icke är tomt. Tomt är av ålder bestående tomt eller tomt, som ingår i fastställd tomtindelning. Att avgöra om en fastighet är en i fastställd tomtindelning ingående tomt kan icke möta några svårigheter; för denna frågas avgörande lämna tomtindelningshandlingar ledning. Däremot kan det stundom visa sig nog så svårt att avgöra, om en viss fastighet skall anses som en av ålder bestående tomt eller som stadsäga. Ligger fastigheten inom ett stadsmässigt bebyggt område, inom ett system av gator eller andra allmänna platser, var det så beläget redan vid tillkomsten av byggnadsstadgan för rikets städer (1874), och har den därefter vid lagfart och i andra hänseenden behandlats såsom tomt, får fastigheten anses som en av ålderbestående tomt. Har fastigheten tillkommit efter år 1874 eller med andra ord på tid, då för tomtbildning kräfts fastställelse å tomtindelningen, lärer, även om de yttre kriterierna för förefintligheten av en tomt föreligga, fastigheten rätteligen böra anses såsom stadsäga. Vid den nu pågående fastighetsregistreringen har man emellertid icke kunnat strängt upprätthålla nyss angivna regler utan nödgats av praktiska skäl såsom tomter redovisa fastigheter, som vid ett noggrant iakttagande av reglerna bort upptagas såsom stadsägor. Ofta äro skälen för det ena eller andra redovisningssättet lika starka och det blir i sådana fall beroende på rena tillfälligheter om en fastighet redovisas på det ena eller andra sättet. Sedan en fastighet upptagits i fastighetsregistret, får givetvis frågan om fastighetensegenskap av tomt eller stadsäga anses avgjord i enlighet med vad registret angiver.
    Tomterna och stadsägorna i en stad utgöra sammantagna stadens i fastighetsindelning ingående område.

152 G. GREFBERG.    Utom tomter och stadsägor finnas i stad dels områden, som användas till gator, torg och andra allmänna platser — gatumark i vidsträckt bemärkelse — dels vattenområden, som icke veterligen tillhöra en eller flera fastigheter enskilt, dels ock områden, som vid mätningsförrättningar avsatts för delägares gemensamma behov eller lämnats oskiftade. Dessa områden utgöra tillsammans stadens i fastighetsindelning icke ingående område.
    Inom en stad kan ock särskiljas mellan det i tomtindelning ingående området och det i tomtindelning ej ingående området. Det förra omfattar alla bestående tomter samt därjämte de områden, som gjorts till föremål för tomtindelning men inom vilka tomtindelningen ej övergått i rättsligen gällande sådan indelning. Stadens övriga område utgör det i tomtindelning ej ingående området. Nu berörda indelning av stadsområdet har betydelse för frågan om det förfaringssätt, som skall komma till användning vid förändringar i fastighetsindelningen. Inom det i tomtindelning ingående området ske uppdelningar genom fastställande av ny tomtindelning — beslutet härom har avstyckande verkan i den mening, att varje område, som faller mellan äldre ägogräns och ny tomtgräns, är genom fastställelsen å tomtindelningen att anse såsom avstyckat från fastighet eller i fastighetsindelning icke ingående område, som området vid tiden för tomtindelningen tillhör. Härvid må emellertid anmärkas, att denna avstyckande verkan icke inträder omedelbart, utan först då lagfart sökes å sådant område eller framställning göres om sådant områdes införande i tomtboken såsom ny tomt (7 kap. 3 § fastighetsbildningslagen). Bestämmelse om tomtindelningens avstyckande verkan har hittills icke funnits meddelad i lag, men lagstiftningen har byggt på att fastställelse å tomtindelning har sådan verkan (1916 års fastighetsregisterkommissionens betänkande sid. 285). Genom de i lag den 13 maj 1921 om ändring i vissa delar av lagen om fastighetsbildning i stad meddelade nya föreskrifterna i 1 kap. 6 a § 2 och 3 mom. har nu anmärkta ofullständighet i den förevarande lagstiftningen avhjälpts. Inom det i tomtindelning ingående området ske sammanläggningar med tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. fastighetsbildningslagen. Vad härefter det i tomtindelning icke ingående området beträffar, åstadkommas uppdelningar genom laga skifte, om delningen avser utbrytning av ideella andelar (6 kap. fastighetsbildningslagen), och genom avstyckning, om visst å marken bestämt område skall avskiljas från en fastighet för att bilda särskild fastighet (5 kap. fastighetsbildningslagen). Sammanläggningar inom det nu ifrågavarande området äga rum med tillämpning av reglerna i 4 kap. fastighetsbildningslagen.
    Stadsområdet kan ock uppdelas i planlagt och icke planlagt område. Den omständigheten, att stadsplan fastställes för ett område, har i regel icke någon direkt inverkan på fastighetsindelningen. Ett undantag härifrån finnes emellertid. Om enligt fastställd stadsplanområde av tomt skall utgå ur tomtindelning, t. ex. läggas till gata för dennas breddande, är området att anse såsom avstyckat från

fOM FASTIGHETSBILDNING I STAD. 153tomten genom fastställelsen å stadsplanen. Med avseende å inträdandet av denna stadsplanens avstyckande verkan gäller i tillämpliga delar vad ovan anförts i fråga om tomtindelningens avstyckande verkan. I lag har hittills ej varit uttalat, att fastställelse å stadsplan har nyss omförmälda avstyckande verkan, men de med avseende å fastighetsregistreringen givna bestämmelserna bygga på att så är förhållandet. Anledningen till att stadsplanen för nämnda fall tillagts avstyckande verkan har varit den att, såsom förut berörts, olika delningsinstitut skola användas inom tomtindelat och icke tomtindelat område, samt det nu föreliggande fallet avser marks överföring från det ena till det andra av dessa områden.
    Genom de nu meddelade bestämmelserna i 1 kap. 6 a § 1 mom. fastighetsbildningslagen har kommit till uttryck i lag den verkan, som fastställelse å stadsplan efter vad ovan blivit anfört har å fastighetsbildningen.
    De nya lagbestämmelserna avse vidare bland annat att i fråga om det rättsliga förfarandet vid tomtbildning i större grad än enligt gällande bestämmelser är förhållandet likställa det fall då tomtbildning äger rum å gammal tomtmark och det fall att tomtbildning äger rum å annan mark än tomtmark.
    För att en tomt, som ingår i fastställd, men ej genomförd tomtindelning, skall taga åt sig egenskap av fastighet krävas vissa åtgärder, olika för olika fall. Består administrativt bildad tomt av mark från allenast en fastighet eller ett i fastighetsindelning ej ingående område eller motsvarar tomten hel sådan fastighet eller helt sådant område, sker omföringen till rättsligen bestående tomt genom att tomten, efter framställning av ägaren, varder införd i tomtboken eller, om sådan icke är för staden upplagd, genom att lagfart sökes å den nya tomten eller genom att denna i fastighetsboken uppföres såsom bestående fastighet. Ingå i den nya tomten områden från särskilda fastigheter eller särskilda områden, som ej ingå i fastighetsindelning, fordras för att tomten skall erhålla karaktären av rättsligen bestående tomt medgivande till tomtbildningen enligt föreskrifterna i 3 kap. fastighetsbildningslagen. De i detta kapitel meddelade bestämmelserna åsyfta att vinna säkerhet för att den rättsligen bildade tomten skall i sin helhet häfta för gravation, som före sammanläggningen må besvära allenast någon del av tomtens område. Reglerna för sammanläggningen böra givetvis icke vara strängare än som för vinnande av detta syfte erfordras, och de nya bestämmelserna avse att, med bibehållande av syftet med rättens medgivande, i förfarandet vid tomtbildningen genomföra tvenne förenklingar. För närvarande gäller beträffande tomtdel, som enligt fastställd tomtindelning skall sammanföras med annat område till tomt, att tomtdelen skall vara gravationsfri. Då det emellertid för sammanläggningsfrågan måste anses vara utan betydelse, vilket i sammanläggningen ingående område göres gravationsfritt, samt valfrihet härutinnan alltså kunnat lämnas sökanden, har genom de nya bestämmelserna den ovillkorliga fordran på gravationsfrihet hos tomt-

 

Svensk Juristtidning 1921.

154 G. GREFBERG.del uti ifrågavarande fall upphört. Beträffande tomtbildning å annan mark än äldre tomtmark råder redan enligt det förevarande kapitlet i dess ursprungliga lydelse valfrihet i fråga om område, som för tomtbildning göres gravationsfritt.
    Genom den andra ändringen uti nu förevarande bestämmelser — vilken för övrigt blott är en konsekvens av den nyss berörda — hava upphävts bestämmelserna om rättens medgivande att från tomt avstycka viss del att med annat område sammanläggas till en tomt. Dessa bestämmelser, som jämte andra stadganden i lagen den 26 maj 1899 angående förändring av tomts område år 1917 oförändrade upptogos i 3 kap. fastighetsbildningslagen, grundade sig på den uppfattningen, att enligt allmänna rättsregler lagfart icke kunde meddelas å eller inteckning dödas beträffande viss del av en tomt, innan sådan del blivit från tomten vederbörligen avstyckad. Lagen av år 1899 gällde endast tomtbildning å äldre tomtmark. I sammanhang med lagens inarbetande i fastighetsbildningslagen utvidgades bestämmelserna i lagen att omfatta tomtbildning jämväl å annan mark än tomtmark, och då tomtindelningen enligt de grunder, varå fastighetsbildningslagen byggde, hade avstyckande verkan — varje område, som skulle ingå i den nya tomten, var genom fastställelsen å tomtindelningen att anse såsom vederbörligen avstyckat från den fastighet eller det område, vari förstnämnda område ingått — ansågs icke riktigt att upptaga något stadgande om tillstånd av rätten att från stadsäga eller område, som icke ingår i fastighetsindelning, avstycka viss del för att med annat område sammanläggas till tomt, utan behandlades dessa fall i lagen såsom rena sammanläggningsfall. Då, förnämligast med hänsyn till tomtindelningens fastighetsbildande verkan men även av andra skäl, såsom den definitiva karaktär, tomtindelningen allt sedan stadsplanelagens tillkomst ägt, och de år 1917 bland föreskrifterna i 3 kap. upptagna reglerna om gemensamma inteckningar, ett bibehållande av den olika behandlingen av äldre tomtmark och annan mark vid tomtbildningen ansetts icke längre motiverad, har denna skillnad genom de nya lagbestämmelserna upphävts, i det att ur 3 kap. fastighetsbildningslagen uteslutits bestämmelserna om rättens medgivande till avstyckning från tomt.
    I 37 § inteckningsförordningen har vidtagits en ändring, varigenom i fråga om ansvar för inteckningar, som gemensamt häfta vid område, som avstyckats enligt bestämmelserna i 5 kap. fastighetsbildningslagen, och stamfastigheten till sådant område, det avstyckade området beretts samma privilegierade ställning, som enligt gällande rätt tillkommer avsöndrad lägenhet i förhållande till dess stamfastighet.
    Övriga nya bestämmelser på det förevarande området innefatta dels ändringar, påkallade av ovan närmare angivna nya föreskrifter, dels mindre kompletteringar och förtydliganden i lagstiftningen om fastighetsbildning i stad.


G. Grefberg.