Den norrländska hovrätten. Processkommissionen har d. 4 maj 1921 till riksdagens sammansatta stats- och första lagutskott avlämnat infordrat utlåtande över motionerna nr 129 i första kammaren och nr 223 i andra kammaren om åvägabringande av utredning och förslag angående inrättande av en särskild hovrätt för de fyra nordligaste länen (se Sv. J. T. 1921 s. 39). Utlåtandet är av följande lydelse:
    Processkommissionen, som anser det tillkomma sig att avgiva yttrande allenast beträffande frågan huruvida ur synpunkten av en blivande rättegångsreform hinder kan anses möta för den ifrågasatta åtgärden, torde till en början

164 NOTISER.böra lämna några antydningar om huvuddragen i en blivande reform, sådan kommissionen tänker sig den, särskilt vad beträffar domstolsorganisationen. Enligt kommissionens uppfattning böra domstolarna liksom nu vara fördelade i tre instanser: underrätter, överrätter och en högsta domstol. Överrätterna skulle liksom för närvarande vara sammansatta av flera juridiskt bildade ledamöter, dock att i vissa fall nämnd skulle taga säte i domstolen. I allmänhet skulle målen, oberoende av art och beskaffenhet, i första instans handläggas vid underrätt. Under övervägande är dock att dels medgiva parterna att i civilmål i viss utsträckning överenskomma om måls upptagande vid överrätt såsom första instans, dels låta vissa brottmål upptagas vid överrätt såsom första domstol. Från underrätt till överrätt skulle fullständig appell kunna äga rum; och vid överrätterna skulle liksom vid underrätterna i största möjliga omfattning tillämpas grundsatserna om offentlighet, muntlighet och omedelbarhet i rättegången. Till högsta domstolen skulle i allmänhet allenast rättsfrågan kunna fullföljas.
    Det rättegångsförfarande, som sålunda skulle användas i överrätterna, betingar med nödvändighet, att de nuvarande överrätterna uppdelas på ett större antal sådana. Enligt en i kommissionen uppgjord provisorisk indelningsplan, som emellertid måste underkastas ytterligare prövning, skulle de bliva nio. Att vid en sådan uppdelning landets fyra nordligaste län icke kunna komma att fortfarande förbliva förlagda under överrätten i Stockholm är uppenbart. Den nämnda provisoriska planen upptager en överrätt omfattande Västernorrlands och Jämtlands län och en omfattande Västerbottens och Norrbottens län.
    Då sålunda enligt de grunder, processkommissionen anser böra följas vid genomförande av en rättegångsreform, under varje förhållande måste antagas att åtminstone en överrätt kommer att bliva förlagd inom ifrågavarande område, kan hänsynen till en blivande rättegångsreform enligt kommissionens uppfattning icke lägga hinder i vägen för ett bifall till förslaget om inrättande redan nu av en hovrätt för de fyra nordligaste länen, därest en sådan utbrytning i övrigt skulle finnas lämplig. Av vikt är dock att därvid den nya hovrätten förlägges till sådan ort, som kan förväntas även under en ny rättegångsordning bliva säte för en överrätt. Då den inom kommissionen uppgjorda indelningsplanen endast är provisorisk, är kommissionen icke i stånd att förr än ytterligare undersökningar ägt rum, avgiva bestämt yttrande var inom ifrågavarande län överrätt eller överrätter lämpligen böra förläggas. Erinras må ock, att ett sådant rättegångssätt som det kommissionen tänker sig tager vida större lokalutrymme i anspråk än hovrätterna med den nuvarande proceduren behöva. Därest icke en ny hovrätt kan provisoriskt inhysas i något nu tillgängligt hus utan ny lokal skall byggas, bör därför tillses, att tillräckligt utrymme erhålles, även efter det en rättegångsreform enligt antydda linjer kommit till stånd.