Nedsatta straff för barnamord och fosterfördrivning. Den i andra häftet av Sv. J. T. innevarande år (s. 107) omförmälda propositionen angående straffnedsättning vid barnamord och fosterfördrivning har, på hemställan av första lagutskottet, bifallits av riksdagen. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 38 förklarade sig utskottet vilja i sammanhang med behandlingen av den förevarande propositionen framhålla några omständigheter, som enligt utskottets mening vore av beskaffenhet att vid den fortsatta strafflagsrevisionen påkalla särskild uppmärksamhet. I fråga om barnamord syntes sålunda enligt utskottets mening liknande skäl, som föranlett brottsprivitegieringen för ogift moder, i viss mån kunna åberopas jämväl beträffande gift kvinna, som gör sig skyldig till barnamord. Särskilt syntes den lekamliga och andliga depression, vari en barnaföderska befinner sig och som minskar hennes förmåga att motstå de motiv, som driva till brottet, i många fall kunna anföras som straffnedsättningsgrund även för den gifta modern. Utskottet yttrade vidare, att utskottet i samband med behandlingen av de föreslagna straffnedsättningarna för fosterfördrivning även dryftat frågan om straffbarheten överhuvud av fosterfördrivning, företagen av kvinnan själv eller, med hennes begivande, av annan, samt framhöll, att i detta hänseende enligt svensk rättstraffrihet lärer inträda allenast om det under rannsakningen styrkes, att det

för att rädda moderns liv eller för att undanröja en allvarligt hotande fara för hennes hälsa befunnits nödvändigt att avbryta havandeskapet. Däremot torde kvinnan ej gå fri från straff, om hon exempelvis söker fördriva sitt foster, sedan hon blivit havande till följd av våldtäkt, eller förövar sådant brott under trycket av ett svårt socialt eller ekonomiskt nödläge. Frågan huruvida och i vad mån lagen bör uttryckligen stadga straffrihet för dylika ömmande fall kunde enligt utskottets förmenande icke avgöras utan en ingående och allsidig utredning. Med hänsyn till räckvidden av ifrågavarande spörsmål samt den stora vikten ur social synpunkt av att detsamma med det snaraste bringades till en tillfredsställande lösning, hade utskottet emellertid velat i detta sammanhang uttala som ett önskemål, att vid den fortsatta revisionen av 14 kapitlet strafflagen frågan om fosterfördrivnings straffbarhet i hela dess vidd upptoges till prövning.