Skånska hovrättens 100=årsjubileum. D. 24 maj 1921 högtidlighöll hovrätten över Skåne och Blekinge minnet av sin 100-åriga tillvaro med en festlig sammankomst i hovrättens stora plenisal kl. 5 e. m.
    Kallelse att deltaga i högtidligheten hade utgått till alla dem, som under längre tid tjänstgjort såsom ledamöter där eller varit ordinarie tjänstemän, ävensom till samtliga under hovrätten nu tjänstgörande och f. d. häradshövdingar, borgmästare och litterata rådmän samt juridiska fakulteten i Lund. Därjämte hade särskilt inbjudits representanter för regeringen, presidenterna i rikets båda andra hovrätter, landshövdingen i Malmöhus län samt Malmöstads fullmäktiges presidium.
    Av de särskilt inbjudna tillstädeskommo statsrådet Dahlberg och presidentenWestring. Vidare märktes justitieråden E. Petrén, A. Borgström och S. Skarstedt. Så gott som samtliga häradshövdingar under hovrätten samt hela Malmö magistrat hade likaledes hörsammat kallelsen, och även övriga rådhusrätter i Skåne och Blekinge hade i allmänhet sänt någon representant, så att inalles mellan 90 och 100 jurister infunnit sig. Till deltagarna utdelades en av hovrättsnotarien Ebbe Kock författad minnesskrift: »Till Skånska hovrättens 100 årsdag.»
    Sammankomsten öppnades med ett högtidstal av presidenten dr B. Hasselrot, som bl. a. yttrade:
    »I dag för 100 år sedan, d. v. s. d. 24 maj 1821, försiggick i Stockholms slott en större högtidlighet. Konung Karl XIV Johan uppträdde i all sin ståt (precis som han synes å porträttet här i fonden), omgiven av rikets främste, excellenser, statsråd, rikets herrar och serafimerriddare, presidenter, generaler, de högsta hovfunktionärerna m. fl. För de församlade redogjorde konungen för sitt året förut fattade beslut att inrätta en hovrätt uti staden Kristianstad att sammanträda d. 4 juli och under namn av K. M:ts och Rikets hovrätt över Skåne och Blekinge hava till domsaga Kristianstads, Malmöhus och Blekinge län. Det officiellt framburna skälet för inrättandet av den nya hovrätten var behovet av en lättnad i Göta hovrätts arbetsbörda. Huruvida, såsom sägnen berättar, för konungen därjämte förelegat ett privat skäl — önskan att befordra en duglig och för konungen behaglig men på sin dåvarande plats kanske mindre bekväm ämbetsman — lär icke kunna utredas. Konungen tillkännagav slutligen vilka personer av honom utnämnts att utgöra den kungl. hovrätten.
    Till president hade utnämnts statssekreteraren i kammarexpeditionen fri-

 

Svensk Juristtidning 1921.

234 NOTISER.herre Casper Ehrenborg. Till hovrättsråd: lagmannen i Skåne, t. f. revisionssekreteraren friherre Abraham Leijonhufvud och assessorn i Göta hovrätt Gustaf Fredrik Bergencrantz. Till assessorer: assessorn i Göta hovrätt J. Berg von Linde, borgmästaren i Halmstad, lagmannen E. G. Nolleroth, auditören vid Första livgrenadierregementet assessorn Gustaf Erik Wetterström och t. f. protokollssekreteraren vid justitieavdelningen av K. M:ts kansli Lars Peter Kallenberg.
    Efter detta tillkännagivande anmodade konungen justitiestatsministern Rosenblad att låta härolden inkalla de sålunda utnämnde, vilka fingo avlägga föreskriven ed, varuppå Ehrenborg å såväl egna som de övrigas vägnar frambar tacksägelse för den av K. M:t dem beviljade nåd med försäkran om det nit, varmed de skulle beflita sig att vårda de dem anförtrodda ämbeten. Så fingo de framträda intill tronen och kysste i tur och ordning underdånigast konungens hand, varefter konungen till presidenten överlämnade såväl de sigiller, som av hovrätten skulle brukas, som regeringsformen och Sveriges rikes lag.
    Hovrätten började sin verksamhet i Kristianstad på utsatt tid, den 4 juli. Dagens högtidlighet tillkännagavs medelst salut från fästningen, 128 dånande skott kastade genljud långt ut över nejden, förkunnande den nya hovrättens tillkomst. Kronprins Oskar hade infunnit sig, och därjämte hade presidenten särskilt inbjudit de i de båda provinserna bosatta rikets herrar och serafimerriddare, högsta militärbefälhavaren och landshövdingarna i provinserna, biskopen över Lunds stift, samtliga under hovrätten lydande lagmän och häradshövdingar, regementschefen, stadens borgmästare samt ortens förnämligare possessionater. Naturligtvis ingick i högtidligheterna, som började med gudstjänst, en festmåltid, som gavs av presidenten.
    Nyss har jag antytt, att den omedelbara anledningen till hovrättens instiftande var behovet för att icke säga nödvändigheten av att lätta Göta hovrätts arbetsbörda. Såsom närmare framgår av den utav hovrättsnotarien Kock författade uppsatsen, hade Göta hovrätt i slutet av 1819 under åberopande av den utomordentligt stora balansen hos K. M:t gjort framställning om en femte division. Vid föredragning i konseljen bifölls framställningen; Karl Johan förklarade sig emellertid därjämte vara sinnad att inrätta en särskild hovrätt förde sydliga provinserna.
    Den sålunda väckta frågan remitterades till åtskilliga myndigheter för yttrande. De flesta inkomna yttrandena gingo i avstyrkande riktning. Högsta domstolen och statskontoret framhöllo sålunda, att om Göta hovrätts arbetsbörda behövde ytterligare lättas, den naturliga utvägen härför vore att förstärka denna hovrätt. Statskontoret tillät sig till och med att underdånigst ifrågasätta, huruvida det kunda vara konstitutionellt att utanordna medel till ett nytt ämbetsverk. Detta ådrog statskontoret en kungl. skrapa för opåkallad erinran. När ärendet omsider i slutet av oktober 1820 föredrogs i konseljen, uttalade såväl justitiestatsministern som konseljens majoritet sina betänkligheter. Karl Johan var som bekant ingalunda alltid benägen för att lyssna till sina rådgivares mening. Så ej heller nu. Han dekreterade, att den ifrågasatta hovrätten skulle upprättas.
    Att hovrättens säte blev Kristianstad och icke Malmö kan ju synas egendomligt. Det bör emellertid ihågkommas, att skillnaden mellan de båda städerna då icke var så överväldigande som nu. Malmö hade 7,000 innevånare och Kristianstad 3,000 förutom garnisonen.

NOTISER. 235    När riksdagen nästa gång sammanträdde — det var 1823 — väcktes motion om hovrättens omedelbara försättande på indragningsstat. Sedan från provinsens riksdagsmän vitsordats, att man vore allmänt belåten med den nya hovrätten och att den vore till stor nytta för rättegångsväsendet, blev motionen, ehuru naturligtvis skarpa yttranden fälldes om det inkonstitutionella förfarandet, lyckligtvis avslagen. Sedermera har något anlopp mot hovrättens tillvaro icke förekommit.
    Såsom framgår av vad jag redan nämnt, bestod hovrätten vid dess bildande av, förutom presidenten, två hovrättsråd och fyra assessorer. De tjänstgjorde alla på en division. 1830 tillkommo två assessorer. Och från och med 1852 fick hovrätten, i samband med dess indelning till tjänstgöring på två divisioner, ytterligare två hovrättsrådsbefattningar. Redan dessförinnan hade hovrätten vid flera tillfällen, första gången under vårsessionen 1833, arbetat på två divisioner; och efter 1852 har det upprepade gånger befunnits nödigt att förstärka hovrättens arbetskrafter med en tredje division. En sådan fungerade exempelvis från och med d. 1 nov. 1869 till samma dag 1873, samt från och med d. 10 sept. 1911 till 1913 års början.
    Även för närvarande har hovrätten som bekant en tredje division, vilken tillkom i januari 1919. När den utan olägenhet kan undvaras, kan tyvärr för tillfället icke förutsägas.»
    Talaren övergick härefter till en redogörelse för hovrättens lokaler samt dess flyttning från Kristianstad till Malmö.
    »Hovrätten inrymdes till en början i ett kronan tillhörigt hus vid Östra Storgatan, men sedan det vid Stora torg belägna s. k. Kronhuset år 1840 blivit om- och tillbyggt, fick hovrätten sig nya lokaler där anvisade. Hovrätten delade här rum med Vendes artilleriregemente. Till utmärkande av denna gemensamhet tillkom på kungl. befallning 1842 den å byggnaden befintliga inskriften »Legibus et armis». Uti ifrågavarande lokaler förrättade hovrätten sedermera under 77 år sitt arbete.
    Från och med d. 1 okt. 1917 flyttades på kungl. befallning hovrättens verksamhet från Kristianstad till Malmö. Till en början fick hovrätten låna rum i rådhuset. Sedan den vackra av Malmö stad till statsverket skänkta byggnad, vari vi nu befinna oss, d. 15 dec. 1917 högtidligen invigts i närvaro av justitieministern, landshövdingen i Malmöhus län och Malmö stads främste, tog hovrätten sitt nya hem på allvar i besittning från och med början av 1918 års vårsession.»
    Härefter redogjordes för det av Sveriges advokatsamfunds avdelning för Skåne och Blekinge tagna initiativet till hovrättens förflyttning till Malmö och hovrättens i ärendet avgivna trenne tillstyrkande utlåtanden d. 29 maj 1908, d. 24 april 1911 och d. 2 juni 1913 samt K. M:ts beslut om flyttningen d. 31 dec. 1914, vilket, sedan justitieministern, presidenten Hasselrot, själv förklarat sig jävig, kontrasignerades av t. f. justitieministern Steno Stenberg.
    Slutligen erinrade tal. om de män, som förr fullgjort sitt arbete i hovrätten, och nämndes bland de redan avlidna följande, som börjat sin bana i Skånska hovrätten: Schmidt, Quiding, Bolin, Munck af Rosenschöld, Svedelius, Glimstedt, Berger och Lundahl samt Sjöcrona, Faxe, Horn, Lagerstråle, Bergström, Posse och De Geer.
    Efter det med stort intresse åhörda talets slut uppläste presidenten Hassel-

236 NOTISER.rot till konungen och kronprinsen avlåtna telegram jämte härå ingångna svar ävensom en telegrafisk hälsning till justitieministern, som blivit hindrad att deltaga i festligheten. Härefter framträdde statsrådet Dahlberg och gjorde ett tillkännagivande om ordensutmärkelser, som K. M:t i anledning av dagens betydelse tilldelat häradshövdingen Ernst Håkanson och hovrättsrådet Sommar Bruzelius. Slutligen föredrogos till hovrätten ingångna telegram från statsrådets ledamöter, högsta domstolen, justitiedepartementet, Svea och Göta hovrätter, Svea hovrätts förre president Afzelius och t. f. president frih. Marks von Würtemberg, lagberedningen, processkommissionen, juridiska fakulteten i Lund samt ett stort antal enskilda jurister.
    Efter den officiella festens slut vidtog en särdeles väl arrangerad och — tack vare icke minst presidenten Hassel rots förträffliga ledning — genomgående vällyckad festmiddag å Kungsparkens restaurant, därvid tal höllos av presidenten Hasselrot, hovrättsrådet Kallenberg, statsrådet Dahlberg, advokaten Hedenskog och justitierådet Petrén.