Städernas särskilda skyldigheter och rättigheter. Vid Svenska Stadsförbundets kongress i Norrköping d. 2 sept. 1921 höll revisionssekreteraren Torsten Nothin föredrag om "Förhållandet mellan staten och stadskommunerna med hänsyn till de senares särskilda skyldigheter och rättigheter." Efter en kort redogörelse för städernas tillkomsthistoria lämnade tal. en sammanfattande översikt över städerna åvilande kostnader för sådana statsändamål, som på landsbygden bekostas av staten, däribland främst domstols-, polis-, åklagare och exekutionsväsendet samt kronouppbörd och mantalsskrivning. Bland städernas särskilda förmåner av ekonomisk art nämndes den del av stadsdomstolarnas expeditionslösen, som vid häradsrätterna motsvaras av stämpelavgift, vidare bötesandelar, ersättning för indragna brännvinsförsäljningsmedel, tolagsersättningar, danaarv ävensom donationsjordarna. Beträffande den rättsliga sidan av städernas särskilda förmåner hade från städernas sida brukat göras gällande, att av dem nu åtnjutna förmåner vore av "privilegienatur"; och därmed hade man ansett det vara fastslaget, att en ändring ej kunde ske utan städernas medgivande. Den av tal. lämnade utredningen resulterade däri, att staten, utan kränkande av gällande rättsuppfattning, ensidigt kunde återkalla städerna tillkommande förmåner, med reservation allenast för donationsjordarna. Därmed vore emellertid ingalunda sagt, att så också borde ske. Det måste ihågkommas, att städerna mistat vad som en gång var deras värdefullaste förmån eller monopolställningen på näringslivets område samt att en stark förskjutning inträtt i förhållandet mellan värdet av städernas förmåner och dem åliggande särskilda utgifter. Samtidigt som betydelsen av egen jurisdiktion och administration förminskats eller försvunnit, hade kostnaderna för dessa ändamål starkt ökats och torde nu vida överstiga beloppet av städernas särskilda, förut berörda inkomster. Likaväl som stadskommunerna icke borde berövas dem tillkommande förmåner, så länge de bibehölles vid sina nuvarande åligganden, lika litet berättigat vore, att städerna, om de befriades från dessa åligganden, ändock skulle för framtiden åtnjuta de ekonomiska fördelar av olika slag, som tillagts dem i ändamål att de skulle kunna fullgöra dessa sina skyldigheter. Den förestående rättegångsreformen, vilken kunde antagas komma att gå i riktning mot ett borttagande av städernas särskilda domstolsväsen, samt den under utredning varande frågan rörande organisationen av landets polisväsen hade gjort den föreliggande frågan om städernas och statens ömsesidiga rättigheter och skyldigheter särskilt aktuell. En fullständig avveckling av dessa borde nu tagas under övervägande, och tal, uppdrog grundlinjerna för en sådan avveckling. Det vore önskligt, att avvecklingen kunde verkställas successivt. Detta kunde enklast ske efter den linje, att med ledning av upprättad statistik beräknades, huru stor procent av städernas ifrågavarande kostnader belöpte på handhavandet av den ena eller den andra angelägenheten, varefter i den mån

NOTISER. 317staten övertoge ombesörjandet av samma angelägenhet eller bestrede kostnaden för densamma, motsvarande procentuella nedskrivning gjordes å städerna tillkommande förmåner.