Förmynderskapsrättens revision. Lagberedningen, som efter den 31 augusti 1918, då det slutliga förslaget till ny giftermålsbalk framlades, övergått att företaga revision av ärvdabalken, har under oktober till regeringen avgivit första delen av sitt förslag på detta nya lagstiftningsområde. Det nu avgivna betänkandet innehåller förslag till lag om förmynderskap m. fl. författningar. Betänkandet är undertecknat av beredningens ordförande, justitierådet Wilhelm Sjögren, samt ledamöterna, revisionssekreteraren Einar Stenbeck och hovrättsrådet Arthur Lindhagen. Professor Birger Ekeberg har i egenskap av ledamot i beredningen deltagit i dess arbete på nu ifrågavarande område, intill dess han den 27 oktober 1920 utnämndes till statsråd.
    Det avgivna förslaget till lag om förmynderskap inledes med ett kapitel "om omyndiga". Här har föreslagits bibehållande av den nuvarande myndighetsåldern, 21 år. Vidare upptagas i detta kapitel regler angående de förutsättningar, under vilka en myndig person kan förklaras omyndig. Sådan förklaring skall kunna meddelas, om någon på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten är ur stånd att vårda sig eller sin egendom, eller om någon genom slöseri eller annan grov vanvård av sin egendom äventyrar sin eller sin familjs välfärd, eller om någon är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel och i följd därav icke kan vårda sig eller sin egendom, eller slutligen om någon på grund av sjukdom, försvagat hälsotillstånd, lyte eller oerfarenhet behöver annans bistånd i vården av sina angelägenheter och av sådan anledning själv önskar bliva förklarad omyndig.
    Liksom enligt gällande lag skall enligt förslaget fadern eller vid hans död och i vissa andra fall modern vara legal förmyndare för barn i äktenskap. För barn utom äktenskap skall modern eller i undantagsfall fadern vara legal förmyndare, varjämte adoptant skall vara legal förmyndare för adoptivbarn. Andra legala förmyndare känner icke förslaget. Så snart legal förmyndare icke finnes, skall förmyndare förordnas. Rätten för föräldrarna att nämna förmyndare för sina barn har bibehållits i den form, att domstolen är skyldig förordna den av föräldrarna utpekade, när han icke finnes olämplig. I motsats mot gällande lag uppställer förslaget endast ett förmyndarjäv nämligen omyndighet. Andra omständigheter, som böra utesluta en person från förmynderskap, har man tänkt att rätten skall beakta

även utan att de betecknas såsom jäv. Däremot innehåller förslaget en uttömmande uppräkning av de orsaker, som berättiga en person att undandraga sig förmynderskap.
    I ett särskilt kapitel upptagas regler om verkan av omyndighet, varigenom den omyndiges egen rättsliga handlingsförmåga närmare fixeras och tillika bestämmelser givas angående de rättsverkningar, som inträda, därest den omyndige överskrider gränserna för sin handlingsförmåga.
    Med avseende å det allmännas kontroll över förmynderskapsförvaltningen har beredningen avvisat tanken på inrättande av särskilda förmyndarkamrar, dels på grund av de allmänna olägenheter, som anses vara förenade med en sådan organisation, och dels på grund av de synnerligen betydande kostnader, som därmed skulle drabba icke blott de omyndiga utan även det allmänna. Beredningens förslag innehåller i stället en utveckling av det nuvarande kontrollsystemet. I stället för de av kommunerna utsedda granskningsgodemännen skall emellertid av rätten i varje tingslag och i varje stad med egen jurisdiktion utses en överförmyndare, vilken har att utöva den närmaste tillsynen över förmyndarnas förvaltning inom det distrikt, för vilket han sålunda blivit utsedd. Överförmyndare utses för en tid av fyra år. Han åtnjuter arvode av de omyndigas medel. Beredningen har föreslagit, att på landsbygden ett bidrag till överförmyndarens avlönande skall lämnas av statsmedel under det att i stad denna skall vara skyldig att i händelse av behov bestrida dylikt bidrag. De funktioner, som för närvarande åligga rätten såsom förmynderskapsdomstol, äro i stort sett bibehållna.
    Beträffande själva förmyndarförvaltningen har till en början i lagförslaget fastslagits, att förmyndaren har plikt att förvalta den omyndiges medel såsom anförtrott gods. Han skall sålunda icke längre kunna ställa sig själv såsom gäldenär med avseende å den omyndiges medel. Därmed skapas också förutsättning för att ådöma förmyndare straff för förskingring vid bristande redovisning av förmyndarmedel. Förmyndaren äger visserligen enligt förslaget i regel att vid förvaltningen av den omyndiges egendom fritt följa sin egen uppfattning om vad den omyndiges bästa kräver. Hans handlingsfrihet är emellertid underkastad åtskilliga inskränkningar. Sålunda föreskriver förslaget, att penningmedel skola göras räntebärande genom insättning i bank, inköp av obligationer eller utlåning mot inteckningssäkerhet i överensstämmelse med särskilda regler, som förutsättas skola givas i administrativ ordning. Annan placering än den sålunda fastställda må ej väljas utan överförmyndarens samtycke. Att märka är emellertid, att förmyndaren icke har skyldighet att avyttra den omyndige tillhöriga värdepapper för medlens anbringande på nu angivet sätt. Men i den mån den omyndige har kontanta medel eller sådana inflyta genom försäljning av värdehandlingar eller på annat sätt, träda de angivna reglerna i tillämpning. För försäljning av omyndigs fasta egendom eller dess intecknande för gäld fordras på samma sätt som nu domstolens tillstånd. Dess-

utom är förmyndaren ifråga om åtskilliga andra förvaltningsfrågor beroende av överförmyndarens samtycke. Sålunda fordras dylikt samtycke för upptagande av lån, upplåtelse av viss nyttjanderätt till fastighet o. s. v.
    För det fall att den omyndiges tillgångar till större belopp äro anbragta i värdehandlingar eller insatta hos bank hava särskilda skyddsåtgärder föreskrivits. Om sålunda den omyndige har värdehandlingar till belopp överstigande 5,000 kronor, skola dessa nedsättas i öppet förvar hos riksbanken eller annan bank. Det ålägges banken att svara för värdehandlingarnas förvaring och vård enligt särskilda bestämmelser, huvudsakligen motsvarande de villkor, på vilka de enskilda bankerna för närvarande mottaga öppna deposita. Avgiften till banken skall avräknas på förmyndarens arvode. Sedan deposition skett, skall förmyndaren ej äga uttaga sådan handling utan överförmyndarens tillstånd. För utfående av handlingen har förmyndaren att uppgiva det ändamål, för vilket handlingen erfordras. Då förmyndaren i regel ensam äger bestämma över förvaltningen, kan tillstånd i allmänhet icke förvägras av överförmyndaren, om handlingens uttagande från banken erfordras för det uppgivna ändamålet. Genom nödvändigheten att söka tillstånd i förening med skyldighet för förmyndaren att inom viss tid från tillståndets meddelande lämna redogörelse för vidtagna åtgärder erhåller emellertid överförmyndaren möjlighet att kontrollera, icke blott att värdehandlingar, som uttagits eller ersatts med andra, ånyo deponeras, utan även att penningmedel, som inflyta vid försäljning av värdehandlingar, bliva placerade på föreskrivet sätt. Likaledes har beredningen föreslagit, att om den omyndige har hos bank insatta medel tillbelopp överstigande 1,000 kronor, förmyndaren skall vara skyldig att rörande dessa medel hos banken göra förbehåll, att de ej må uttagas utan tillstånd av överförmyndaren. Härigenom beredes övermyndaren tillfälle till motsvarande kontroll som i fråga om värdehandlingar. Skyldighet att göra sådant förbehåll föreligger naturligtvis icke i fråga om medel, som böra hållas tillgängliga för den omyndiges behov eller förvaltningen av hans egendom. De närmare bestämmelserna om bankens skyldigheter med avseende å vården av deponerade värdehandlingar och om den kontroll, som skall utövas av överförmyndaren i ovan omförmälda hänseenden, hava upptagits i ett särskilt lagförslag.
    Förmyndarens redovisningsskyldighet är enligt förslaget i stort sett ordnad på samma sätt som för närvarande. Emellertid är förmyndaren skyldig att till överförmyndaren avgiva icke blott årsräkning för varje år utan även vid förvaltningens början en förteckning över den omyndiges tillgångar och skulder och vid dess avslutande en sluträkning, som dock icke omfattar annat än förvaltningen under tiden från avgivandet av näst föregående årsräkning. Slutredovisningen sker på det sätt, att överförmyndaren till den myndigblivne eller hans nya förmyndare överlämnar samtligade handlingar, som sålunda ingivits till honom. I motsats till vad

nu är fallet har överförmyndaren att utöva en viss kontroll även rörande det sätt, varpå den omyndiges intressen iakttagas under pågående utredning av dödsbo, däri den omyndige äger del. För sådant ändamål har föreskrivits, att en uppgift rörande boets tillgångar och skulder samt dess inkomster för varje år skall avgivas till överförmyndaren.
    Lagförslaget innehåller även bestämmelser om utseende av god man i vissa fall. För omyndig utses god man dels vid förfall för förmyndaren och dels vid intressekollision mellan förmyndaren och den omyndige eller mellan den omyndige och annan, för vilken förmyndaren jämväl är representant. Dessutom kan god man förordnas för den, som på grund av sjukdom av övergående beskaffenhet är ur stånd att bevaka sin rätt eller förvalta sin egendom. Nu gällande regler om förordnande av god man för bortovarande person hava inarbetats i lagförslaget. Angående god mans förvaltning skola gälla samma regler som för förmyndare.
    Enligt avgivet förslag till lag om införande av lagen om förmynderskap skall Stockholms förmyndarkammare upphöra med sin verksamhet. Den förmyndarkammaren nu åliggande förvaltningen av kontanta medel skall dock fortsätta, såvitt angår medel, som innestå hos förmyndarkammaren, när lagen träder i kraft. Under den avvecklingsperiod, som på grund härav blir nödvändig, skall överförmyndare för Stockholm icke utses, utan skall överförmyndarens funktioner under tiden fullgöras av förmyndarkammaren.
    I anslutning till de regler, som föreslagits beträffande den omyndiges rättsliga handlingsförmåga, har beredningen jämväl avgivit ett förslag till lag om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet.
    Det nu avgivna förslaget utgör i viss begränsad omfattning resultatet av ett samarbete med Danmark och Norge. Sålunda hava reglerna om myndighetsålder, om omyndighetsförklaring och om verkan av omyndighet samt ett förslag till förändrade bestämmelserom internationella rättsförhållanden rörande förmynderskap varit föremål för gemensamma överläggningar mellan samtliga de tre skandinaviska länderna. I det stora hela likartade förslag på dessa områden hava också redan avgivits i Danmark och Norge. Med Danmark särskilt har dessutom samarbete ägt rum med avseende å reglerna om förmyndare och om förmyndares allmänna plikter samt beträffande de i det svenska förslaget upptagna bestämmelserna om gode män. Det ovan angivna förslaget till lag om avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet, utgör ävenledes resultatet av ett samarbete med Danmark.
    Vid det nu avgivna betänkandet finnes såsom bilaga fogad en av statistiska centralbyrån utarbetad statistisk redogörelse rörande antalet vid utgången av år 1918 på grund av ålder omyndiga, omyndigförklarade och bortovarande delägare i dödsbo, för vilka god man förordnats, ävensom rörande nämnda personers förmögenhetsförhållanden under samma år.

A. Lindhagen.