heten av kommitténs uppfattning i förevarande avseende och av de konsekvenser, till vilka densamma lett. Jag tillåter mig emellertid betvivla, att det för den allmänna rättskänslan kan te sig mindre tilltalande, att företrädesrätt till erhållande av patent i enlighet med kommitténs förslag tillerkännes den av två uppfinnare, som förstsöker patent och därigenom, under förutsättning att patent blir beviljat, lämnar det bidrag till teknikens framåtskridande, som kännedomen om uppfinningen kan innebära, än att det avgörande därvid får vara vem som först gjort uppfinningen, även om den förste, såvida han fått vara ensam om saken, aldrig tänkt exploatera uppfinningen annat än som yrkeshemlighet. 1 Att prof. EBERSTEIN identifierar den första uppfinnarens intresse av företrädesrätt med uppfinnareintresset i allmänhet, kan jag ej finna befogat.
Den omständigheten, att patenträttigheten konstitueras genom ansökning hos offentlig myndighet med därpå följande publicering, under det att författarrätten uppkommer redan i och med författarskapelsens tillblivelse, kunde, säger prof. EBERSTEIN, vid ett första påseende synas peka på att uppfinningens offentliggörande ägde ett närmare sammanhang med själva grunden för patenträttigheten än han velat inrymma däråt, något som dock icke vore förhållandet, enär olikheten i fråga sammanhängde med omöjligheten att utan en ingående undersökning av de faktiska förhållandena avgöra, huruvida en uppfinning vore ny. Då därmed förprövningsförfarandet synes åsyftat, vill jag anmärka, att nämnda olikhet består även vid tillämpning av anmälningssystemet. Detta förhållande synes mig emellertid icke, vad angår kravet på ansökning med åtföljande beskrivning över uppfinningen, kunna åberopas till stöd för kommitténs uppfattning i här berörda avseende. Vad som däremot sammanhänger med frågan om grunden för patentskyddet är enligt min mening tillgängligheten för allmänheten av den beskrivning, som skall åtfölja varje patentansökning;2 med prof. EBERSTEINS uppfattning skulle principiellt någon sådan beskrivningens tillgänglighet ej vara av nöden.
Om man med prof. EBERSTEIN anser en uppfinnare berättigad till skydd för sin uppfinning enbart på den grund att han genom individuellt skapande lyckats åstadkomma något, som kan karaktäriseras såsom nytt, är det svårt att förstå, varför icke skydd lämnas varje sådan nyskapelse, oberoende av om den är en teknisk uppfinning eller en uppfinning överhuvudtaget. Kommitténs uppfatt-
1 I de yttranden, som avgivits över kommittéförslaget, har icke från någothåll framställts anmärkning på denna punkt. — År 1910 övergick man i Norge, där förut förste uppfinnaren haft företrädesrätt, till det hos oss och i flertalet främmande länder tillämpade, av kommittén förordade systemet, utan att mig veterligen någon invändning gjordes däremot.
2 I länder, där patentbeskrivningarna icke publiceras, äro de dock alltid, med undantag för möjligheten av patents hemlighållande av militära hänsyn, tillgängliga för allmänheten efter patentets meddelande eller åtminstone sedan viss tid därefter förflutit; enligt den österrikiska patentlagen av år 1852 kunde patentbeskrivningarna hållas hemliga till skyddstidens slut, men då blevo de i alla fall tillgängliga.