Nya giftermålsbalken och lantmäteriförrättningarna. Enligt den nya giftermålsbalken är såsom bekant vardera maken ägare till den egendom, han vid äktenskapets ingående har eller sedermera förvärvar, och vardera maken — således även hustrun — förvaltar själv sin egendom. Vardera maken har dock giftorätt i den andres egendom, såframt den ej på grund av äktenskapsförord eller förbehåll vid gåva eller i testamente är enskild. Under äktenskapet medför ena makens giftorätt i den andres gods bl. a. den inskränkningen i den senares förvaltningsrätt över fast egendom, att han ej äger avhända sig eller med inteckning för gäld belasta denna utan makens samtycke.
De nya reglerna äro såtillvida av intresse vid ett laga skifte eller annan lantmäteriförrättning, som de hava betydelse för frågan om vem som därvid äger föra talan för fastighet, tillhörig gift person. Vidare lär i några fall tvivel hava yppats, huruvida vid laga skifte hänsyn skall tagas till nyssnämnda stadgande om andra makens samtycke till överlåtelse av fast egendom, däri giftorätt äger rum.
Med laga skifte menas delning av samfällda ägor eller omdelning av förut skiftade ägor i ändamål att åstadkomma en för deras brukande lämplig indelning. Skiftet innebär således ett utbyte av en andelsrätt i samfällda ägor mot en ensamrätt till vissa ägor eller ock en återgång till nämnda andelsrätt och dess förnyade utbytemot, helt eller delvis, andra ägor för vinnande av bättre brukning. Ett laga skifte innefattar alltså ej en överlåtelse av äganderätt till fastighet utan endast en bestämning av äganderättens föremål. Att enligt nya giftermålsbalken ägaren härvid har att tala och svara för fastigheten, utan att vara beroende av andra makens samtycke, är uppenbart. Fastighetens ägare — vare sig det är mannen eller hustrun — är således berättigad att, utan inhämtande av andra makens samtycke, påkalla skifte (skiftesstadgan 2 §). Han äger göra ansökan, varom i 13 § sägs. Det är av honom lantmätaren skall taga sådant erkännande av hävdeförteckningens riktighet, varom i 43 § stadgas. Ägaren har ock att deltaga i de föreningar, som i 46, 48 och 53 §§ avses, ävensom i föreningar rörande servitut.
Mot det nu sagda invändes måhända, att exempelvis en förening om rågång enligt 48 § eller om ägoutbyte kan användas som formför en fastighetsöverlåtelse. Detta förhållande kan emellertid ej medföra, att ett krav får uppställas på andra makens samtycke till sådana föreningar. Även en förening om rågång enligt 48 § eller om ägoutbyte skall tjäna samma syfte som laga skiftet i dess helhet. Skulle i ett särskilt fall en sådan förening uppenbarligen ej tjäna detta syfte utan användas såsom form för överlåtelse av fastighet, exempelvis en förening om rågång enligt 48 § innefatta en överföring av en väsentlig del av en fastighet till en annan, bör avtalet ej av förrättningsmannen godkännas såsom en förening om rågång. Detta gäller vare sig fastighetsägaren är ogift eller gift och i sistnämnda fall vare sig hans make är villig giva sitt samtycke till föreningen eller icke.
Däremot äro giftermålsbalkens regler om överlåtelse av fast egendom av betydelse, när ägostyckning begäres enligt 3 § av lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring. Sökes ägostyckning av den, till vilken överlåtelsen skett, måste förrättningsmannen tillse, att denna är giltig. Har överlåtelsen skett efter den 1 januari 1921, är härvid att märka, att andra makens samtycke erfordras, ej blott då nya giftermålsbalken är tilllämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden och fastigheten är giftorättsgods, utan ock då äldre giftermålsbalken gäller och fastigheten är makarnas samfällda egendom (promulgationslagen 2 § 6 mom.). Då överlåtelsen skett efter den 1 januari 1921, måste så-
ledes förrättningsmannen, såframt det ej upplyses, att upplåtaren var ogift, tillse, att upplåtelsen biträtts av andra maken eller av förmyndare eller god man för denne. Finnes ej påskrift om behörigt samtycke, måste utredning förebringas därom, att samtycke ej erfordras antingen på den grund, att egendomen är makens enskilda eller att upplåtaren förordnats till förmyndare eller god man för andra maken eller att tid för klanders anställande tilländagått (6 kap. 4 §). Samtycket kan ock vara ersatt av rättens tillstånd (6 kap. 6 §). Avser överlåtelsen, vare sig den gjorts före eller efter den 1 januari 1921, hustrun enskilt tillhörig fastighet, som enligt äldre giftermålsbalken står under mannens förvaltning, fordras naturligen fortfarande hustruns samtycke.
När fastställelse av avsöndring sökes, bör samma undersökning av upplåtelsens giltighet verkställas, som när ägostyckning begäres enligt 3 §.
I fråga om avtal, som vid en ägostyckning träffas enligt 15 §, gäller däremot vad ovan sagts rörande föreningar under laga skifte. Behörig att föra talan för fastigheten är ägaren, i äldre äktenskap den förvaltningsberättigade maken, utan att därvid vara beroende av andra makens samtycke.
Einar Stenbeck.