Den danska familjerättslagstiftningen. De av danska regeringen framlagda förslagen till Lov om Ægteskabs Indgaaelse og Opløsning och Lov om Umyndighed og Værgemaal, vilka förut omnämnts i denna tidskrift (1922 s. 74), hava numera med vissa ändringar antagits av riksdagen och d. 30 juni 1922 utfärdats att gälla från resp. d. 1 jan. 1923 och d. 1 okt. 1922.
    Bland de under riksdagsbehandlingen vidtagna ändringarna i äktenskapslagen må nämnas följande. Enligt regeringsförslaget kunde, i motsats till vad händelsen är enligt de svenska och norska lagarna, äktenskap i rätt upp- och nedstigande svågerlag medgivas, när alldeles särskilda grunder tala därför. De från skilda håll uttalade farhågorna för demoraliserande verkningar av en sådan dispensmöjlighet hava föranlett, att regelns tillämplighet bundits vid förutsättningen att det tidigare äktenskapet är barnlöst och upplösts genom döden. Vidare hava upptagits ett dispensabelt förbud mot äktenskap mellan personer, av vilka den ena haft könsumgänge med den andras släkting i rätt upp- eller nedstigande led (s. k. oäkta svågerlag) samt en bestämmelse att vid äktenskaps upplösning

 

¹ Till följd av den fortgående utvidgningen av förlikningskommissionernas sakliga kompetens ökas deras verksamhet alltjämt. Enligt en statistik från förlikningskommissionen i Wien förekommo därstädes år 1920 868, år 1921 redan 1,283 mål. Förfarandet genomföres snabbt — i genomsnitt slutföres ett mål på tre månader. Största delen av målen bli slutgiltigt avgjorda eller så tillrättalagda, att parterna träffa privat uppgörelse.

på grund av horsbrott eller annan osedlighet förbud mot omgifte kan meddelas den skyldige för en tid av högst två år. Någon motsvarighet till dessa regler finnes icke i de svenska och norska lagarna. Liksom enligt regeringsförslaget är äktenskap utan vidare medgivet mellan ett syskon och det andras avkomling, och något förbud mot äktenskap för köns- och fallandesjuka är ej stadgat utan i stället en kvalificerad sanningsplikt. I båda dessa hänseenden föreligga avvikelser från vår giftermålsbalk, i det sistnämnda i viss mån även från den norska lagen (jfr Sv. J. T. 1918 s. 216). Beträffande lysningen hava vissa ändringar vidtagits i regeringsförslaget; den nya lagen tillerkänner nupturienterna valrätt mellan kungörelse från predikstolen och Tinglæsning. 1 sammanhang härmed har prästen fått sig tillerkänd rätt att i vissa fall vägra sin medverkan på sätt som redan enligt förslaget gällde i fråga om vigsel. Åt frånskilda kan han utan vidare säga nej, men åberopar han andra religiösa betänkligheter, skall saken hänskjutas till biskopen. I den danska lagen har från nu gällande rätt upptagits regeln, att befrielse från lysning kan vinnas genom Bevilling (Vielsebrev). — Beträffande reglerna om äktenskapsskillnad är särskilt att antecknaen förlängning av hemskillnadstiden; denna utgör enligt den nya lagen halvtannat år, om makarna äro ense om skilsmässan, eljest två och ett halvt år, en alltför lång tid, som lätt kan leda till att en ny förbindelse får konkubinatets karaktär i stället för äktenskapets. I Norge är tiden resp. ett och två år, i Sverige för alla fall ett år. Hava makarna på grund av söndring levat åtskilda utan att det kommit till hemskillnad, eller Separation som det heter i den danska lagen, kan skilsmässa vinnas först efter fyra år, icke efter tre som fallet är i Sverige och Norge. Redan enligt familjerättskommissionens förslag kunde skillnad i vissa angivna fall vinnas på administrativ väg, genom Bevilling. Möjligheten att gå domstolarna förbi har sedermera utvidgats till alla de fall, då parterna äro därom ense, en för svensk rättsuppfattning onekligen mycket främmande rättsregel.
    Ändringarna i förmynderskapslagen äro i det hela obetydliga, delvis rent redaktionella. Av intresse är dock den omarbetning, som ägt rum beträffande reglerna om skadeståndsskyldighet för barn under femton år och otillräkneliga personer. Förslagets stadganden i detta ämne överensstämde nära med det motsvarande svenska; ersättningsskyldighet skulle inträda i den omfattning, vari detta med hänsyn till vederbörandes sinnestillstånd, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt finge anses skäligt. Enligt den nya danska lagen skall ersättning principiellt utgå enligt allmänna regler, dock att den kan nedsättas eller helt bortfalla, såvitt det finnes billigt med hänsyn till vederbörandes bristande utveckling eller sinnestillstånd, handlingens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt, särskilt förhållandet mellan den skadegörandes och den skadelidandes förmåga att bära förlusten och utsikten att få skadan gottgjord av annan. 

B. E.