TOLFTE NORDISKA JURISTMÖTET.

 

    Tolfte nordiska juristmötet sammanträdde i universitetets aula i Kristiania tisdagen d. 22 aug. 1922 och pågick t. o. m. d. 24 i samma månad.
    Dagen före mötets början hade den gemensamma styrelsen haft sammanträde för behandling av frågan om vissa ändringar i formerna för mötenas verksamhet m. m.
    Av de främmande deltagarna närvoro vid mötet c:a 70 danskar, 12 finländare, 2 isländare och c:a 150 svenskar
    Mötet öppnades av professorn BREDO VON MUNTHE AK MORGENSTIERNE i egenskap av ordförande i den norska styrelsen. Han erinrade om de nordiska juristmötenas uppgift samt ägnade några minnesord åt de sedan sista juristmötet bortgångne märkesmännen presidenten Ivar Afzelius, minister Francis Hagerup och höiesteretsadvokaten Fr. Stang Lund.
    Efter förslag av t. f. presidenten friherre E. Marks von Würtemberg valdes professor Morgenstierne till mötets ordförande. Till vice ordförande utsågos: för Danmark professor H. Munch-Petersen, för Finland presidenten J. Grotenfelt, för Island højesteretsdommer Larus Bjarnason och för Sverige friherre Marks von Würtemberg. Till mötets sekreterare utsågos: för Norge mötets generalsekreterare höiesteretsadvokaten Arne Sunde samt för Danmark byretsdommer Bechmann, för Finland professor A. W. Gadolin, för Island minister S. Bjørnson och för Sverige hovrättsassessor Erik Lind.
    Sedan härefter föredragits en framställning till mötet från professor C. G. Bergman (Sverige) med hemställan om vissa ändringar i arbetsordningen i syfte att bereda tillfälle för ett större antal av mötesdeltagarna att aktivt deltaga i förhandlingarna samt professor F. Stang (Norge) uttalat sig för en reform i den av professor Bergman föreslagna riktningen, antogs enhälligt följande av styrelsen framlagda förslag till resolution:
    Det henstilles til bestyrelsen:
    1. i størst mulig utstrækning at gi landenes jurister anledning til at fremkomme med forslag til forhandlingsemner;
    2. at fortsætte bestræbelserne for ved forhandlingerne at skaffe plads for den mest mulig indgaaende diskussion og for en almindeligere deltagelse i den bl. a. ved — ialfald for enkelte emners vedkommende — at indskrænke antallet av korreferenter;
    3. at opta til overveielse hensigtsmæssigheten av forsøksvis at henvise enkelte forhandlingsemner til sektionsmøter.
    Professor Birger Ekeberg (Sverige) meddelade, att den tyska upplaga av Tore Alméns kommentar till köplagen, vars utgivande möjliggjorts genom do-

nation av legationsrådet Harry A:son Johnson, numera förelåg färdig under titeln "Das Skandinavische Kaufrecht", och de två första exemplaren av detta arbete överräcktes av talaren, det ena till professor Morgenstierne och det andra till professor Stang, vilken framkommit med förslaget att till ett världsspråk översätta nämnda arbete. Telegram avsändes till den tyske översättaren professor Neubecker, Heidelberg, med tack för hans utmärkta arbete, ävensom till donator. Professor Stang hade därefter ordet och uppmanade mötesdeltagarna att genom prenumeration stödja Tidsskrift for Retsvidenskap, som 1922 under ny redaktion och ny utstyrsel påbörjat sin 34. årgång.
    Därefter vidtogo förhandlingarna över det första å föredragningslistan uppförda överläggningsämnet: Efterforskning og forundersökelse i straffesöksmaal, særskilt med hensyn til spörsmaalet om hvilke myndigheter bör medvirke derved.
    Inledare var den norske korreferenten riksadvokat P. Kjerschow, varefter de övriga korreferenterna docenten K. Ignatius (Finland) och rigsadvokaten V. Topsøe-Jensen (Danmark) hade ordet. I diskussionen yttrade sig referenten docenten Åke Hassler (Sverige), presidenten Hjalmar Westring (Sverige), professor Munch-Petersen (Danmark), professor N. Stjernberg (Sverige) och overretssagfører A. Henriques (Danmark).
    Onsdagen d. 23 aug. upptogo förhandlingarna först ämnet: "Hvorvidt börde nordiske land gaa til en kodifikation av sin privatret?" med den svenske korreferenten professor Ekeberg såsom inledare. Övriga korreferenter voro professor Munch-Petersen (D.) och professor A. W. Gadolin (F.). I diskussionen deltogo, förutom referenten professor Stang (N.), højesteretsdommer Bjarnason (Island), advokaten Arne Rygh (N.), professor J. Skeie (N.) och advokaten justitsraad Alexandersen (D.). Förhandlingarna i detta ämne övervoros av Hans Maj:t Konungen av Norge.
    Senare samma dag fortsattes förhandlingarna, varvid behandlades ämnet: Betimeligheten av lovregler angaaende lempning av kontrakter, som paa grund av uforutsete begivenheter falder særlig tyngende for den ene part. Därvid yttrade sig först korreferenterna advokaten v. häradshövdingen G. Sandström (S.), höiesteretsadvokaten A. Sunde (N.) och v. häradshövdingen A. Söderholm (F.). Inlägg gjordes vidare av overretssagfører S. C. Kemp (D.) och professor C. G. Björling (S.), varefter referenten højesteretssagfører Steglich-Petersen (D.) avslutade diskussionen.
    Sista mötesdagen torsdagen d. 24 aug. meddelade ordföranden professor Morgenstierne, att från Finland förelåg inbjudan om att hålla nästa juristmöte i Helsingfors om tre år. Denna inbjudan mottogs av mötet under uttalande av dess tacksamhet.
    Den svenske korreferenten revisionssekreteraren Einar Stenbeck inledde därefter det sista på föredragningslistan upptagna ämnet: Intestatarverettens begrænsning. Dansk korreferent var sekretær Oscar Borum. I diskussionen yttrade sig referenten professor Ragnar Knoph (N.), højesteretsdommer Bjarnason (I.), professor Bergman (S.) och professor Östen Undén (S.).
    Sedan ordföranden framfört ett tack till deltagarna i förhandlingarna samt højesteretssagfører Otto Liebe (D.) framfört mötets tack till dess organisatörer professor Morgenstierne och advokat Sunde, förklarade ordföranden mötet avslutat.

    Före början av sista dagens förhandlingar hade deltagarna från de olika länderna, särskilt för varje land, förrättat val av ledamöter och suppleanter i lokalstyrelserna. Följande personer valdes:
    För Danmark: Ledamöter: retspresidenten Jørgen Koch, højesteretssagfører Otto Liebe, professor H. Munch-Petersen, landsdommer J. Møller och departementchef F. Schrøder. Suppleanter: overretssagfører A. Bang, landsdommer O. Krabbe och rigsadvokaten V. Topsøe-Jensen.
    För Finland: Ledamöter: presidenten J. Grotenfelt, justitierådet F. O. Lilius, professor O. Hj. Granfelt, hovrättsassessor L. Cederberg och advokaten A. Holmström. Suppleanter: professor A. W. Gadolin, hovrättsrådet B. Sjöström och v. häradshövdingen A. M. Lassenius.
    För Island: Ledamöter: professor E. Arnorsson, højesteretsdommer E. O. Briem och højesteretsdommer L. H. Bjarnason. Suppleanter: minister Magnus Jonsson, byfoged J. Johannesson och højesteretssagfører J. Asbjørnsson.
    För Norge: Ledamöter: professor Bredo von Munthe av Morgenstierne, höiesteretsjustitiarius H. Scheel, professor F. Stang, höiesteretsassessor P. I. Paulsen och höiesteretsadvokaten J. Bredal. Suppleanter: overretsjustitiarius F. Beichmann, professor J. Skeie, overretssakförer Carl Lund och ekspeditionschefen E. Alten.
    För Sverige: Ledamöter: presidenten friherre E. Marks von Würtemberg, professor B. Ekeberg, statsrådet K. Schlyter, presidenten A. Östergren och advokaten T. Forssner. Suppleanter: justitierådet A. Kôersner, professor C. G. Björling, professor Th. Engströmer, häradshövdingen C. Arhusiander och advokaten E. Leman.

 

FESTLIGHETERNA.

    Måndagen d. 21 aug. voro de danska, finländska, norska och svenska styrelserna jämte de isländska representanterna inbjudna till lunch hos professor Morgenstierne.
    Tisdagen d. 22 aug. kl. 6.30 e. m. gav den norske Sakförerforening middag för de utländska deltagarne å Hotel Bristol. I middagen deltogo omkring 400personer. Förutom de främmande deltagarna hade inbjudits de nordiska ländernas ministrar i Kristiania, de norska utrikes- och justitieministrarna, justitiarius i höiesteret samt juristmötenas norska styrelse. Gästerna hälsades välkomna av höiesteretsadvokaten Henrik Steffens. Overretssakförer C. A. Lundh höll därefter talet för de utländska gästerna i följande ord:

 

"Danske, finske, islandske og svenske gjæster!
    Det 9:de juristmöde blev holdt her i Kristiania 1899, men siden har vi norske jurister ikke seet vore nordiske kollegaer her. — Det er en langaarrække, og længslen efter at se Eder har havt tid nok til at vokse sig stærk, saa den glæde, vi föler ved nu at have Eder iblandt os, er stor og hjertelig.
    Ikke alle har samme evne til at give glæden synlig udslag, vi norske staar nok adskillig tilbage i den retning, vi kan ikke hamle op med Eder i det ydre festlige apparat, og vi kan vanskelig maale os med Eder i den varme veltalenhed, som giver festen forhöiet glans, naar den vidner om et rigt fondaf hjertelige fölelser, men hvad vi bör staa paa lige höide med Eder i, og hvad vi ogsaa tror, vi virkelig holder maal i, det er hjertelaget, og vi haaber, I alle

maa faa en fornemmelse af at vore hjerter slaar Eder imöde saa fuldt og helt som muligt. Nu maa I ikke bedömme os ud fra det forhold, at det er mig, som skal hilse Eder velkommen, og at mine evner til at slaa an den rettetone er liden, men ut desint vires, tamen est laudanda voluntas og vor alles vilje er, at I maa forstaa, at vi med al den gode betydning, der kan lægges i ordet, mener vort velkommen, naar jeg paa den norske sagförerstands vegne önsker Eder velkommen og atter velkommen som vore kjære gjæster.
    Vi Nordens jurister har jo et stort og skjönt fælles maal for vort liv, vi stræber jo alle for at fremme ret og retfærdighed, for til enhver tid gjennem lovgivningen at bringe til klar forstaaelse hos vore folk, hvad der er sandt og rigtig i den side af livet, hvor vi virker, og for at bidrage vort til, at enhver mand i redelig virksomhed kan arbeide trygt under lovens beskyttelse. For dette arbeider vore juridiske videnskabsmænd og for dette arbeider vi praktiske jurister. Til at naa dette fælles maal har i stor udstrækning de nordiske juristmöder bidraget. De har i stærk grad fremhjulpet arbeidet for en ensartet lovgivning i de nordiske lande paa omraader, hvor det store samkvem mellem landene gjorde saadan önskelig, de har skabt en tankeudveksling, hvor under vi norske i höi grad er blevet beriget ved vore nordiske brödres store videnskabelige indsigter og praktiske erfaringer, og de har bidraget til en fölelse og forstaaelse af samhörighed, som er af væsentlig værdi for os alle.
    Under disse möder er mange personlige baand blevet knyttet, der er sluttet mangt et venskab, som har holdt ud gjennem aarene og det har skabt en indbyrdes respekt, som ganske sikkert er til nytte for os baade i de private og de offentlige forhold.
    Det personlige, selskabelige samvær har selvfölgelig sin betydning i disse forhold, og vi norske glæder os derfor over at kunne være værter ved denne anledning. Vi skylder Eder fra de andre nordiske lande saa megen tak for festelige stunder, for hjertelig velvilje og venskab og for aandelig berigelse, at vi maa sige Eder tak, fordi I kom, tak, fordi I vilde være vore gjæster idag.
    Tiderne er vanskelige og giver os alle, hver i sin stilling, nok af alvorlige tanker og stunder og vi har vel alle tiden optaget med arbeide for at skabe bedre forhold i de kredse, hvor vi hörer hjemme, men lad os for iaften glemme det, som er såart og tungt, lad os give frit löb for glæden over at være sammen i en stor kreds af nordiske mænd, som har det skjönneste fælles livsmaal: arbeidet for at ret og sandhed altid maa sidde i höisædet i vore lande.
    I venner fra Danmark, Finland, Island og Sverige, faar jeg lov til at hilse Eder i fællesskab med tak for hvad i under arbeidet for vort fælles maal har givet os norske af kundskab og venskab, faar jeg lov til at hilse Eder, fordi I trods lange afstande, trods vanskeligheder kanske af forskjellig art dog har villet glæde os ved at komme hid til vort land og sprede glans over juristmödet i Norge.
    Norske gjæster og værter, lod os forene os i et leve og 3 ganger 3 hurra for vore udenlandske gjæster."

 

    Härpå svarade højesteretssagfører Otto' Liebe (Köpenhamn) följande:
    "Paa de udenlandske Gæsters Vegne har jeg den Ære at fremføre en hjertelig Tak til den norske Sakförerforening for den smukke Fest her i aften og ikke mindre for de varme Ord, hvormed vi blev budt velkommen.

    Det er med et Drag af Vemod, at jeg tager Ordet her i aften. Det er jo ikke mere end nogle faa Maaneder siden, at Norsk Sakførerforening ved en pludselig og uventet Død mistede sin udmærkede Formand, höiesteretsadvokat Fredrik Stang Lund. Alle vi, der er her tilstede, ved jo, at advokat Stang Lund indtog en meget fremskudt Plads i den norske Advokatur, og hans Kolleger i de nordiske Lande er ham taknemlig for de gode og forstandige Raad, som han i sine Forelæsninger ved Universitetet gav de unge, der vilde hellige sig Sagførergerningen, og fordi han saa indtrængende lagde dem paa Sinde, at de skulde holde deres Sti ren og Ideens Fane højt. Men de ibland tos, der var saa heldige at kende ham paa nærmere Hold, vil først og fremmest bevare Erindringen om en saare sympatisk, stærk og i høj Grad særpræget personlighed. Advokaten af Guds Naade! Hvor var han rigt udstyret fra Naturens Side! En levende Intelligens, en Evne til sikkert og skarpt at finde Sagens Kerne, store naturlige Talegaver og frem for alt et ovenud rigt og spillende Lune — et Lune, der uvilkaarligt bredte sig til alle i hans Nærhed, og hvormed han i et Øjeblik kunde forvandle en tør og kedsommelig Forhandling til en ligefrem Fest for alle Deltagerne. Naar jeg tænker paa dette hans overdaadige Lune, fristes jeg næsten til at citere Wessels berømte Gravskrift: "Man græder, for han er ej mer, man husker, hvad han var, og ler".
    Vi blev nys mindede om, at der er gaaet over 20 Aar, siden der sidst blev afholdt nordisk Jurismøde her i Norge. Og hvilke Aar! Først gik der en — Guderne være lovet, dog kun forbigaaende — Sky over Nordens Horisont, og saa kom Verdenskrigen, hvor hele vor Klode blev rystet i alle sine Fuger og Sammenføjninger. Men saa stærk var Samfølelsen i Norden, at næppe var Uvejret begyndt at stilne af — drevet over er det jo desværre endnu langt fra — før Nordens Jurister atter samledes til fælles Arbejde i Nordens Interesse, og vi mindes jo endnu alle med Taknemlighed det herlige Møde i Stockholm for tre Aar siden, hvor vi mødte frem i forøget Tal, 5 nordiske Stater mod tidligere kun 3. — I den danske Rimkrønike — en Bog, der ligger omkring 500 Aar tilbage i Tiden — findes der et Vers om Dronning Margrethes Gerning og om Kalmarunionen, som det vel kan være værd at genkalde sig i Erindringen. "Den Snor, som lægges af Strenge tre, hun brister fuld næppelige — det siger Vismand foruden Spe — om hun lægges lempelige". "Om hun lægges lempelige!" Men det at lægge Snoren lempelig forstod man ikke paa Kalmarunionens Tid, og man forstod det ikke Aarhundreder derefter — derfor er Nordens Annaler saa fulde paa Beretninger om sørgelig Strid og Kiv mellem Nordens Folk. Men nu begynder man at forstaa det. Nu er det gaaet op for os alle, at de Strenge, hvoraf Snoren lægges, er i Besiddelse af vidt forskellige Egenskaber. Der er Strenge blandt dem, der er saa haarde og ubøjelige, at det bringer Tanken hen paa den Staalstang, paa hvilken den arabiske Sultan efter Sagnet knækkede sin skarpe DamascenerKlinge, da han i overmodig Trods forsøgte at hugge den over. Og der er andre Strenge deriblandt, der er vegere i Vævet, men derfor ogsaa mere smidige og bøjelige, saa de faar en til at tænke paa det Edderdunstæppe, som Ridderen af Korsfarernes Hær forgæves søgte at kløve med sitt tunge Slagsværd. Hvad det gælder om, er nu, at hver enkelt Streng faar Lov til at udfolde sig i Frihed og udvikle sine Egenskaber til det yderste, i det Snoren — Buesnoren — kun lægges till Værn mod Angreb paa fælles nordisk Aands-

liv og Kultur. Har man det for Øje, tror jeg, at vi har Lov til at haabe paa, at "den Snor, som lægges af Strenge fem, hun brister fuld næppelige", thi da vil Snoren være paa en Gang saa stærk og saa smidig, at den er værdig selv en Ejnar Tambeskælvers Bue.
    Paa det Omraade indenfor nordisk Aandsliv, som er os Jurister forbeholdt, har Norge altid indtaget en fremragende Plads, lige siden Professor Aschehoug netop i disse Dage for 50 Aar siden paa det første nordiske Juristmøde fremdrog Spørgsmaalet om en fælles nordisk Lovgivning om Ægtefællers Formueforhold. Men paa dette Sted og under disse Forhold er det ikke selve Forhandlingerne, som jeg særlig tænker paa, det er en anden — og ikke mindre vigtige — Side af Juristmøderne, det som lige nys blev kaldt den selskabelig Side; jeg tager naturligtvis ligesom den norske Forenings Formand Ordet i en højere og renere Betydning end den, hvori dette Ord bruges Mand og Mand imellem i daglig Tale. Og naar jeg tænker paa denne Side af Juristmøderne, er der en norsk Høvdingeskikkelse, der træder mig lyslevende og straalande imøde omend fra Skyggernes Rige. Behøver jeg at nævne Navnet? Francis Hagerup. Han forstod at tale, som der skulde tales ved Juristmøderne, han forstod at finde netop de Ord, der fangede, satte Følelserne i Bevægelse og rev os alle med, saa knapt et Øje var tørt i den hundredtallige Forsamling. Jeg mindes ham i Beundring, som han talte til os i Stockholm om Riddarhusets skønne Sal, hvor vore Møder holdtes, og hvor fra Væggene en Række Vaabenskjolde fra Sveriges store Ætter saa ned til os, hvert eneste Skjold som et særligt Blad i Sveriges stolte Krigshistorie. Jeg mindes ham i Taknemlighed, som han talte til os ved Mødet i Danmarks Hovedstad, talte til os om det tunge Hverv, der i hele Nordens Interesse var lagt paa Danmark Skuldre: hvorledes Danmark var sat til at værne Nordens Kultur mod Angreb Syd fra, og hvorledes Danmark gennem Slægtled havde blødt og lidt i Udførelsen af dette Hverv.
    Tider komme, Tider gaa, "Slægt skal følge Slægters Gang"; men jeg føler mig forvisset om, at Samlivet mellem Norges og Nordens øvrige Jurister i Aarenes Løb vil vokse sig stærkere og mere intensivt. Det er i glad Forvisning herom, at jeg løfter mit Glas og tømmer det til Ære for Norges Jurister og den Norske Sakförerforening."
    Gästernas tack för åtnjuten gästfrihet framfördes av professor Morgenstierne.
    Andra mötesdagen d. 23 aug. voro de främmande deltagarna jämte damer inbjudna att övervara föreställningen av "Brand" på Nationalteatret.
    Sista mötesdagen d. 24 aug. hölls mötets officiella festmiddag, vartill inbjudits samma personer, som till sakförerforeningens middag, å Grand Hotel kl. 7 e. m. I middagen deltogo 321 personer.
    Sedan höiesteretsjustitiarius Scheel (N.) utbragt en skål för de nordiska rikenas statsöverhuvud, yttrade mötets ordförande professor Morgenstierne:
"Mine damer og herrer.
    Vort möte er avsluttet, og vort samvær for denne gang snart endt. Og tiden er kommet til at si hverandre farvel, trykke hverandres hænder til avsked og takke de gamle venner og de nye for de gode og hyggelige mötestunder, ikke mindst for dem, som ligger "mellem slagene", utenfor foredrag og diskussioner. Thi det er jo saa, og vi har hört det saa tidt, og vi vet det saa godt —

at betydningen av saadanne fagmöter som juristmöterne ikke kan maales bareefter de paatagelige resultater i foredrag og diskussioner, lovbestemmelser og retspraksis eller i en öket retsvidenskabelig erkjendelse, men at vi som et overordentlig viktig biprodukt av möterne maa regne med den aandelige berikelse og forfriskelse, som det personlige samvær med sine kraftige ikke blot faglige, men ogsaa rent menneskelige impulser bringer, og med de höiagtelsens, hengivenhetens og venskapens baand som under dette samvær knyttes mellem nordens jurister.
    Og jeg tror, at vilkaarene for en saadan gjensidig berikelse er særlig gunstige, hvor det gjælder nordens folk. Det beror paa, hvad jeg vil kalde likheten i ulikheten, kontrasterne i enheten. Det gjör sig gjældende baade i arbeidstimerne og i det fortrolige samværs timer. Vi kan lære saa meget av hverandre, og vi kan uten avgjörende hindringer forme de fælles retsregler, fordi de nordiske folks retsbevidsthet er "mangfoldig, dog ens i grunden", som Grundtvig synger i sin pintsesalme. Vi er forskjellige nok til at kunne gihverandre friske impulser og dog i utvikling, folkelynne og grundbetraktningsaa nær beslægtet, at vi fuldt ut forstaar hinanden. Det er ogsaa dette som gir saameget av charmen til de personlige baand og det personlige samvær. Hver av os taler frit og fortrolig sit eget hjemlige sprog og forstaaes dog helt ut uten at behöve at iklæ sine tanker og fölelser en fremmed tvangsdragt. Vi nyder det fremmede og særpregede hos vor kammerat fra broderlandet og föler paa samme tid, at tankens og fölelsens strenge klinger harmonisk sammen, fordi vore livsforholde er saa ens, og vort tanke- og fölelsesliv har densamme grundstemning.
    Intet under derfor, at vi norske deltagere av fuldt hjerte takker vore danske, finlandske, islandske og svenske gjæster, fordi de vilde komme hit og delta i disse dages arbeide og samvær.
    De nordiske juristmöter feirer i aar sit 50-aars-jubileum. Og de feirer det med al hæder og ære. Jeg tror, vi med glæde og stolthet kan se tilbake paa disses virksomhet i det hensvundne halve aarhundrede. Ser vi paa de mænds navne, som fra först av fik disse möter istand og fastslog deres program, og paa deres, som efterhaanden traadte til som ledende eller deltagere i arbeidet, faar man et sterkt indtryk av, at eliten av de nordiske landes jurister har dannet sjælen i og staat vakt om denne institution. Heri ligger ogsaa haabet for fremtiden. Saalenge juristmöterne bæres oppe av en varm interesse blandt nordens mest fremragende retslærde og retspraktikere, kan de ikke dö.
    Det er derfor med godt haab om, under gunstige auspicier, at kunne mötes igjen om tre aar i Helsingfors at vi drikker vore gjæsters skaal og særlig retter den till mötets fire vicepresidenter."

 

    T. f. presidenten frih. Marks von Würtemberg (S.) framförde härefter de främmande gästernas tack i följande ord:
"Mina damer och herrar!
    Man har lämnat mig det hedrande uppdraget att vid detta festliga tillfälle bringa juristmötets norska medlemmar ett tack från de främmande ledamöterna, de danska, finska, isländska och svenska. Det är mig en glädje att nu fullgöra detta uppdrag.
    Vi, som äro här tillstädes, veta alla, vilken betydelse juristmötena haft för

förverkligandet av den tanke, varåt de från början gåvo uttryck: främjandet av rättsgemenskap i Norden. Den gemensamma nordiska lagstiftning, som kommit till stånd under de senare årtiondena, bottnar ju till ej oväsentlig del i impulser från juristmötena. Att denna lagstiftning både genom sitt inre värde och sin natur av att vara gemensam varit och är till gagn för de tre folk, som tillägnat sig densamma, därom råder väl knappast någon allvarlig meningsskiljaktighet; och om än, såsom diskussionerna å detta möte visat, meningarna i viss mån gå i sär, när det gäller att uppdraga gränsen för vad som bör göras till föremål för gemensam lagstiftning, tror jag att så gott som alla dock äro överens om att man, utan att riskera uppgivande av värdefulla nationella särdrag eller eljest utsätta sig för olägenheter, kan ännu ett långt stycke framåt fortsätta på den inslagna vägen. Jag vågar också tro, att juristmötena, framgent såsom hittills, i väsentlig mån härvid kunna göra tjänst såsom vägledare samt att de i det hela skola vara ägnade att hjälpa oss jurister till ökad förståelse av varandras rättsliv och på detta sätt bidraga till att vidga vår blick och göra oss bättre skickade för vår livsgärning.
    Men rättslivet fyller icke hela den mänskliga tillvaron, och vi jurister äro icke endast rättens tjänare. Vi äro också människor. För juristen gäller i särskilt hög grad att intet mänskligt bör vara honom främmande. Utvecklas han till en ensidig fackman, blir han i själva verket en dålig jurist.
    Det allmänt mänskliga har också alltid kommit till sin rätt på juristmötena. Deras värde har icke minst legat däri, att de till personligt umgänge, personlig förtrolighet sammanfört ett stort antal icke alltför betydelselösa representanter för de särskilda folken i Norden. Så har det varit alltifrån början. Jag har känt många jurister av den generation, som deltog i de första juristmötena, och jag har hört dem livligt framhålla den betydelse dessa möten ägde ur personlig synpunkt, den ömsesidiga förståelse de i många hänseenden förde med sig och de vänskapsband, som knötos över gränserna. Min egen erfarenhet går i samma riktning. Från de möten, som jag i yngre dagar bevistat, och icke minst från det, som senast hölls här i Norge, bevarar jag dyrbara minnen och från de norska jurister, med vilka jag då kom i beröring, härrör mitt första omedelbara intryck av det norska folket, ett intryck, som jag sedan dess med glädje bevarat och fördjupat. En betydelse av denna art tror jag att våra möten alltjämt äga och komma att behålla. De höra till de faktorer, som äro ägnade att närma folken till varandra, att spinna osynliga men hållfasta trådar mellan dem; och ej minst därför är dessa mötens återupptagande ägnat att väcka glädje hos alla dem, som hålla på endräkt i Norden.
    Ärade norska kolleger! Vi tacka Er för detta möte. Det har fört oss till Ert sköna land, vars mäktiga natur aldrig förfelar sitt intryck på oss, och till Ert folk, med vilket vi, trots framträdande olikheter, känna oss nära befryndade. Det har ryckt oss från vår mången gång enformiga dagliga gärning och skänkt oss nya tankar, nya intryck. Vi tacka Er för det hjärtelag, som här mött oss, för den våg av sympati och vänskap, som vi känt bölja emot oss. Många av oss ha ju kommit till gamla vänner, men när detta ej varit fallet, har det likväl känts som skulle så hava varit. När vi nu lämna Er, föra vi med oss minnen, som sent skola förblekna. Tack för allt!

    Jag hemställer till mina danska, finska, isländska och svenska kolleger att vi dricka en skål för våra norska värdar och därvid ge uttryck för vår tacksamhet genom ett fyrfaldigt hurra."

 

    Presidenten Grotenfelt (F.) yttrade:
"Högtärade församling!
    Vid juristmötets officiella sammanträde i dag beslöt mötet att nästa allmänna nordiska juristmöte skulle försiggå i Helsingfors om tre år. Med anledning härav tillåter jag mig, innan mötesdeltagarena skingras, att på Finlands juristers vägnar rikta en vördsam och hjärtlig inbjudan till Danmarks, Islands, Norges och Sveriges jurister att samlas till sådant möte år 1925. Jag behöver icke särskilt framhålla med vilka glada känslor Finlands jurister, av vilka så många härförinnan under en följd av år fått röna ett älskvärt och varmt bemötande och en storartad gästfrihet samt emottaga rika väckelser och impulser vid nordiska juristmöten i Sveriges, Norges och Danmarks huvudstäder, utan att i gengäld kunna erbjuda något liknande, nu hälsa den stund, då de en gång i sin tur försatts i tillfälle att inbjuda sina ärade och kära kolleger från nordens övriga riken att samlas i ett fritt och oberoende land för att även på Finlands jord giva uttryck åt den samhörighet emellan nordens folk, vilken såsom en bärande tanke ytterst ligger till grund för de Nordiska juristmötena.
    Tidsförhållandena äro helt säkert sådana att de mana till samförstånd i Norden. Ute i världen gå stormvågorna höga, mäktiga riken och välden ha gått i spillror, andliga och materiella värden ha undergått genomgripande förändringar, och i stund som är kan ingen med någorlunda säkerhet överskåda de banor, i vilka folkens öden kunna komma att gå, ej heller den riktning, som den allmänna världsutvecklingen varaktigt skall inslå.
    Huru skulle ej under sådana förhållanden de små nationerna, särskilt om de redan förut haft många band och historiska öden gemensamma, känna sig dragna till varandra? Ett behov av närmande tränger sig kraftigt över dem, och detta är enligt sakens natur egnat att gjuta nytt liv i samt stärka och fördjupa de former, i vilka ett samarbete redan tidigare ägt rum. Därför är det så glädjande att också de nordiska juristmötena åter kommit i regelbunden gång och att även Finlands och Islands jurister kunna självständigt deltaga i desamma. När örlig och fejd, hat, orättfärdighet och våld stå högt i kurs inom samtidens liv, då är det gott att nordens jurister samlas till fredlig id på enande och värmande möten samt söka bära rättens fana högt i tidens stormar.
    Väl äro vi jurister från Finland livligt medvetna om, att det icke skall lyckas oss att med de krafter och möjligheter, som stå till förfogande, närmelsevis åvägabringa ett sådant emottagande och utbyte, som kommit oss till del vid tidigare juristmöten. Vi nödgas därför redan på förhand anhålla om tillgift för vad som kommer att brista. Men god vilja att göra vårt bästa skall ej saknas, och de känslor, med vilka vi hoppas om tre år få emottaga våra ärade och kära gäster i Finland, skola ej brista i värme. Ett vördsamt och hjärtligt välkommen således till Helsingfors år 1925!"

 

    Gästernas tack för njuten välfägnad framfördes av højesteretsadvokaten Liebe(D).

 

Svensk Juristtidning 1922. 24

    Vid samkvämet efter middagen höllos ett flertal tal, bl. a. av justitierådet A. Berglöf (S.). höiesteretsassessor E. Hambro (N.), højesteretsdommer Bjarnason (I.), höiesteretsadvokat Næser (N.) och overretsassessor D. Knoph (N.).
 

*
    Sista mötesdagen hade för de främmande mötesdeltagarnas damer anordnats en automobiltur till Sundvolden i Ringerike, varefter de av de norska värdarnas damer inbjudits till middag å hotell Bristol. Såsom ovan nämnts hade tillfälle även beretts dem att övervara tisdagens föreställning av "Brand", varjämte de vid privata théer och luncher omhändertogos på det mest förekommande sätt.