De blandade domstolarna i Egypten. Sedan Englands inflytande i Egypten vid världskrigets början blivit betydligt större än förut. hava från engelsk sida framkommit planer på en omorganisation av de blandade domstolarna, vilka planer på senare tiden börjat att taga fastare former. Sverige har för sin del genom en i juli 1921 med England träffad konvention lämnat medgivande till en dylik omorganisation, vilken från engelsk sida varit avsedd att snarast genomföras, såvida icke de nu rådande politiska förhållandena i Egypten nödga England att tillsvidare avstå från dessa planer.
    I denna tidskrift har förut (årg. 1917 s. 229) lämnats en redogörelse för dessa domstolar och deras roll vid rättsskipningen i Egypten. Här skall i detta sammanhang endast givas en kort sammanfattning av huru jurisdiktionen i Egypten är ordnad.
    Det egyptiska rättsväsendet är, såvitt angår främlingar, baserat på de s. k. kapitulationerna, d. v. s. fördrag, som under tidernas lopp ingåtts mellan Höga Porten, å ena, samt de flesta europeiska makter, däribland Sverige, ävensom Nordamerikas Förenta Stater, å andra sidan.
    Enligt kapitulationerna är domsrätten över i Egypten boende främlingar undandragen landets egna domstolar och tillkommer denna istället vederbörande främmande konsuler — detta såväl i tvister mellan främlingar inbördes som mellan dessa och infödingar. Därjämte äro främlingarna ej underkastade den egyptiska lagstiftningen och beskattningen.

    På grund av de många olägenheter, som den vidsträckta konsularjurisdiktionen medförde, överenskommo emellertid kapitulationsmakterna med Egypten — genom fördrag ingångna 1874—1875 — att inrätta de s. k. blandade domstolarna och att till dessa hänskjutade flesta mål rörande främlingar. De mål, som sålunda undantogos från konsularjurisdiktionen och överlämnades till de blandade domstolarna, äro i huvudsak följande: a) civila tvister mellan främlingar och infödingar eller mellan främlingar av olika nation, samt b) polisförseelser begångna av främlingar. Däremot bibehölls konsularjurisdiktionen beträffande övriga mål rörande främlingar d. v s. a) civila mål mellan främlingar av samma nationalitet, b) statusfrågor och c) brottmål (andra än polisförseelser) i vilka svaranden är främling.
    Såsom kompensation för sitt avstående från förmånen av egen konsularjurisdiktion förbehöllo sig makterna rätten att utöva inflytande å sammansättningen av de blandade domstolarna. Sålunda skall i varje domstol och å varje särskild avdelning majoriteten av domarna alltid utgöras av utlänningar, och må till sådana främmande domare allenast utses undersåtar av kapitulationsmakterna (jämte Schweiz). Sverige, Norge och Danmark hava i enlighet härmed rätt att hava två representanter var i de blandade domstolarna. Dessa utländska domare tillsättas av egyptiska regeringen, men denna får ej till domare utnämna annan än den som godkänts av sitt landsregering.
    De blandade domstolarna inrättades ursprungligen allenast för en tid av fem år och har sedermera deras mandat successivt förlängts, de senare åren dock endast på kortare tidsperioder.
    Sedan länge har det varit ett önskemål från Englands sida att jämväl genom omhändertagandet av jurisdiktionen i fråga om främlingarna i Egypten skaffa sig ökat inflytande därstädes. Englands maktställning i Egypten blev ju genom kriget betydligt starkare, och redan i december 1914 proklamerade England sitt protektorat överlandet. De rent nationalistiska strävandena i Egypten äro dock just nu ganska livskraftiga och det torde icke vara alldeles uteslutet att England ser sig tvunget gå med på åtskilliga eftergifter, vilket kan medföra verkningar även å organisationen av domstolsväsendet. Såsom ett led i dessa Englands strävanden att stärka sin ställning i Egypten må emellertid betraktas de förslag till omläggning av de blandade domstolarnas verksamhet, som uppgjorts av en engelsk kommission och varå England söker vinna kapitulationsmakternas godkännande.
    Den 8 juli 1921 undertecknades i Stockholm en överenskommelse i ämnet mellan Sverige och England (se Sveriges Överenskommelser med främmande makter 1921 nr 15). Liknande överenskommelser hava jämväl slutits av England med Danmark och Norge.
    Genom det sålunda med England ingångna avtalet avstår Sverige tillsvidare till Englands förmån, så länge detta land utövar den nödiga kontrollen över främlingarnas intressen i Egypten, från alla på kapitulationerna grundade rättigheter. Detta innebär med andra ord att Sverige

för närvarande frånsäger sig rättigheten till all konsularjurisdiktion i Egypten och att Sverige för sin del ger sitt medgivande till att England må själv ordna det egyptiska rättsväsendet i fråga om främlingarna därstädes.
    Enligt de i sammanhang därmed av England framlagda förslagen till omorganisation av de blandade domstolarna skola dessa väl fortfarande äga bestånd, men i väsentliga delar rekonstrueras, och den domsrätt, som hittills utövats av de olika ländernas konsulardomstolar, överflyttas till de nya blandade domstolarna. Majoriteten av ledamöterna i dessa domstolar skola fortfarande utgöras av utlänningar, men vid utseende av de främmande domarna skall emellertid den egyptiska regeringen (d. v. s. England) äga full frihet. Följden härav blir otvivelaktigt, att endast domare av engelsk nationalitet komma att rekrytera domstolarna. Emellertid har England i dennu avslutade konventionen förbundit sig att, om något annat land medgives befogenhet att bliva representerat i domstolarna, tillförsäkra Sverige samma ställning. Vidare må nämnas, att de rekonstruerade domstolarna skola övertaga den hittills konsulerna tillkommande domsrätten i status-frågor, varvid beträffande varje främling hans eget lands lag skall tillämpas. Kravet på specialkännedom om den nationella lag, vars tillämpning sålunda kan ifrågakomma, har man sökt tillgodose genom en bestämmelse att domstolen i dylikt fall äger adjungera två personer, som besitta nödig sakkunskap. 1 fråga om lagstiftning och beskattning komma de främmande intressena att säkerställas genom det inflytande, Englands representanter komma att utöva å Egyptens förvaltning, ävensom genom en rådgivande församling, vari de främmande kolonierna bliva representerade.
    Ursprungligen hade det varit meningen, att den nya organisationen skulle träda i kraft den 1 november 1921. England hade emellertid icke till denna tid lyckats erhålla medgivande från alla kapitulationsmakterna, och därtill kom, att den politiska situationen i Egypten lagt svårigheter i vägen. Den senast gällande överenskommelsen om de blandade domstolarna, som utlöpte nyssnämnda dag, har den 13 sistlidne oktober förlängts på obestämd tid med ömsesidig rätt till uppsägning ett år i förväg. Ännu kan det sålunda dröja kanske avsevärd tid, innan den nya ordningen träder i kraft, då Sverige icke längre får utöva sin gamla rätt att utse två ledamöter i dessa domstolar. Men även om de engelska organisationsplanerna skulle komma att realiseras, är det i varje fall icke meningen att de nuvarande domarna i Egypten skola skiljas från sina befattningar, tvärtom torde England vara angeläget om att vid de omdaningar, som kunna komma att äga rum, behålla den domarekår, som nu finnes och som är förtrogen med de egyptiska förhållandena.
    De skandinaviska domstolsledamöterna äro för närvarande följande: hovrättsrådet frih. Henric Nordenskjöld och hovrättsassessorn Emil Sandström (Sverige), Michael Hansson och Erling Qvale (Norge) samt D. Nyholm och N. V. Boeg (Danmark), den sistnämnda utsedd år 1921. 

A. E. Rodhe.