DEUTSCHE JURISTEN-ZEITUNG. Begründet am 1. Januar 1896 von Laband, Stenglein, Staub, Liebmann. Unter Mitwirkung von — — — herausgegeben von Dr. Jur. OTTO LIEBMANN, Berlin. Verlag Liebmann. Årligen 12 dubbelhäften. Pris för kvartal 4 kr.
    Världskrigets ödeläggande verkningar hava hårt drabbat det tyska kulturområdets en gång så rika juridiska tidskriftslitteratur. Redan 1915 upphörde Juristische Vierteljahresschrift, den tyska juristföreningens i Prag bekanta organ; tidskriftens sista årgång, den 47:de, blev aldrig avslutad. Påföljande år drabbade samma öde Wienerfakultetens förnämliga publikation, den av Grünhut grundade och redigerade Zeitschrift für das Privat- und öffentliche Recht der Gegenwart. Den hade då utkommit i 42 band och tack vare sitt mångsidiga och gedigna innehåll representerat en betydande kulturinsats. Under världskrigets fortgång lyckades det däremot i stort sett förvånansvärt väl att vidmakthålla den imponerande raden av rikstyska tidskrifter. Men medan i Tjecko-Slovakien efter krigets slut två nya tyskspråkiga tidskrifter sett dagen, Juristenzeitung für das Gebiet der tschecho-slowakischen Republik och Prager Juristische Zeitschrift med bilagan Wissenschaftliche Vierteljahrsschrift, har i Tyskland numera den ena efter den andra av dess mest kändatidskrifter måst uppgiva den hårda kampen för tillvaron. De oerhört stegrade framställningskostnaderna och de tyska ämbets- och vetenskapsmännens till ett minimum reducerade köpkraft hava efterhand gjort ställningen ohållbar och ansträngningarna fruktlösa. Goltdammers Archiv für Strafrecht und Strafprozess, på senare år redigerat av Kohler, upphörde under år 1918 efter att hava nått ett stycke in på sin 69:de årgång. Archiv für bürgerliches Recht, grundad år 1889 av Kohler och Ring, har efter den förres död uppgått i Archiv für die zivilistische Praxis. Och, för att nämna ännu ett exempel, den av Otto Liebmann utgivna Deutsche Strafrechts-Zeitung, som år 1914 startades av flera bland Tysklands främsta jurister, bland dem von Liszt och Wach, och som på kort tid kämpade sig fram till platsen som det mest spridda bland de kriminalistiska fackorganen, har med 1922 års utgång dukat under för de ekonomiska svårigheterna.
    Nu når oss det nedslående meddelandet, att även den tidskrift, som under senare år torde hava varit den viktigaste förmedlaren mellan tyskt och svenskt rättsliv, Otto Liebmanns Deutsche Juristen-Zeitung, är till sin existens allvarligt hotad. Under sådana förhållanden må det vara tillåtet att med några rader återkomma till denna publikation, oaktat den en gång tidigare (1916 s. 71) varit omnämnd i våra spalter.

 

Svensk Juristtidning 1923 8

 

    Deutsche Juristen-Zeitung är ett mönster för en facktidskrift, som vänder sig till en vidsträckt läsekrets. I korta och lättlästa men på samma gång vederhäftiga artiklar bjudes där den mest omväxlande och aktuella juridiska lektyr. Jag väljer på måfå ett av de 12 dubbelhäftena av årgången 1922 och nämner titlarna på de sex smärre uppsatser, som upptaga häftets första avdelning: Die allgemeine Verantwortlichkeit des Reiches nach Art. 231 des Friedensvertrages als Haftungsgrund. — Ehe und Steuerprogression. — Grundprobleme des künftigen Arbeitsgerichtsgesetzes. — Zur Reform des Ehescheidungsrechts. — Die Verfassungswidrigkeit des Reichsmietengesetzes. — Das Reichsmietengesetz. Härefter följer, liksom i varje häfte, en "Rundschau" över såväl externa som interna rättsfrågor för dagen, vidare i kort sammandrag rättsstatistikens färskaste siffror, en flitigt utnyttjad avdelning för diskussion av frågor från det praktiska rättslivet, ett avsnitt motsvarande Sv. J. T:s notisavdelning, en förträfflig litteraturöversikt och till sist en synnerligen lärorik och mångsidig rättsfallsavdelning.
    En svensk jurist, som i denna de nya rättsproblemens tid vill bereda sig tillfälle att följa dessas utveckling i deras brännpunkt på kontinenten, kan ej skaffa sig ett bättre hjälpmedel än "D. J.-Z." Genom att träda till såsom prenumerant bidrager han även att moraliskt och ekonomiskt stödja ett företag, som i sanning förtjänar att räddas från undergång.

Birger Ekeberg.