Lag med vissa bestämmelser rörande hyra. I skrivelse d. 28 april 1922 anbefallde K. M:t socialstyrelsen att efter länsstyrelsernas hörande inkomma med yttrande och förslag dels till eventuellt erforderliga övergångsbestämmelser vid avvecklingen av lagen d. 17 juni 1921 med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m., vilken lag gäller till och med d. 30 sept. 1923, dels ock till sådana ändringar i den allmänna hyreslagstiftningen eller andra författningsföreskrifter av icke provisorisk natur, som styrelsen kunde finna påkallade och lämpliga för att efter avvecklingens genomförande underlätta åtkomsten och bevarandet av bostad, eller som eljest funnes motiverade av de

 

under hyresstegringslagens tillämpning vunna erfarenheterna. Med yttrande d. 2 dec. 1922 framlade socialstyrelsen ett förslag till lag ang. hyresregleringensavveckling m. m. Sedan förslaget i ett par punkter ändrats, inhämtades över detsamma lagrådets yttrande, vilket avgavs d. 22 jan. 1923. Med anledning av inom lagrådet framställda anmärkningar blev förslaget i vissa delar omarbetat, varefter detsamma genom proposition (nr 31) under rubriken förslag till lag med vissa bestämmelser rörande hyra förelades riksdagen. Första lagutskottet hemställde i avgivet utlåtande (nr 6), att förslaget måtte antagas med, förutom en redaktionell jämkning, ändring beträffande en paragraf. Sedan kamrarna med godkännande av utskottets hemställan i övrigt stannat i olika beslut ifråga om nyssnämnda paragraf, framlade utskottet i memorial (nr 9) förslag till sammanjämkning, som av kamrarna bifölls. Genom skrivelse d. 9 mars 1923 (nr 45) meddelade riksdagen sitt beslut. Efter det lagrådet samma dag avgivit infordrat utlåtande över ändringarna, utfärdades d. 10 berörda mars lag i ämnet (Sv. F. S. nr 31).
    Den nya lagen innehåller till en början bestämmelser åsyftande att klarlägga vissa vid hyresstegringslagens upphörande d 30 sept. innevarande åruppkommande rättsförhållanden, om vilkas rättsliga innebörd tvekan kan råda. I 1 § gives den allmänna regeln, att för tid efter nyssnämnda dag skall utgå den hyra, som är avtalad eller i de fall, varom i 2 § sägs, skall anses avtalad, samt att med undantag för de i sistnämnda § omförmälda fall hyresnämnds beslut icke skall äga inverkan på hyrans storlek för sagda tid. 2 § föreskriver, att, om hyresgäst i den ordning, som angives i 8 § 5 mom. i 1920 eller 1921 års hyresstegringslagar, antagit hyresvärdens vid uppsägning på grund av 1 mom. b) samma § gjorda erbjudande att mot förändrad hyra fortfarande förhyra lägenheten, då skall, så framt hyra för tid efter den 30 sept. 1923 skall utgå enligt det sålunda tillkomna avtalet, hyran för sådan tid anses avtalad till belopp, som för tiden närmast före d. 1 okt. 1923 varit gällande. Likväl skall iakttagas, att, där för nämnda tider i avtalet icke angivits samma hyresbelopp, hyran för varje tidsperiod efter utgången av september månad 1923 skall anses avtalad till belopp, som står i samma förhållande till det för denna tidsperiod i avtalet angivna hyresbeloppet som den för tiden närmast före d. 1okt. 1923 gällande hyran till det hyresbelopp, vilket för denna tid nämnts i avtalet. Detsamma skall gälla, där eljest uttryckligen avtalats, att hyra skall vara eller må göras beroende av hyresnämnds beprövande. I fråga om ersättning för värme och varmvattensberedning gäller dock för ovan nämnda fall, att ersättningen skall utgå antingen enligt de allmänna grunder, som hyresnämnden äger fastställa för tid efter d. 30 sept. 1923, eller ock, där nämnden på därom gjord framställning för visst hyresförhållande fastställt ersättningens belopp eller grunderna för dess beräknande, i enlighet med vad hyresnämnden sålunda bestämt.

    För beräknande i nyssnämnda fall av ersättning för värme och varmvattensberedning för tid efter d. 30 sept. 1923 skall hyresnämnd senast d. 15 aug. samma år fastställa allmänna grunder. Dock äger nämnden rätt att senare jämka desamma, om förhållandena det betinga. Det åligger nämnden, efter framställning av hyresvärd eller hyresgäst, att beträffande visst hyresförhållande med tillämpning av de allmänna grunderna eller, om så finnes påkallat, med avvikelse från desamma fastställa ersättningens belopp eller grunderna för

 

dess beräknande. Sådan framställning skall göras före d. 1 sept. 1923. Nämnden kan dock till behandling upptaga framställning, som göres senare.
    Lagen tillerkänner hyresgäst rätt att i vissa fall genom uppsägning frigöra sig från ett för honom obilligt avtal. Förutsättningarna för en dylik uppsägningsrätt äro, att hyra, som är bestämd genom avtal ingånget före d. 1 juli 1922, för tid efter d. 30 sept. 1923 märkligen överstiger den hyra, som av hyresnämnd senast fastställts för någon del av tiden 1 okt. 1921—31 mars 1923, samt att hyresförhållandet icke enligt avtalet kan genom uppsägning efter d. 15 mars 1923 bringas att upphöra med utgången av sept. månad samma år eller tidigare. Under dylika förhållanden må hyresnämnden, när skäl därtill äro, kunna medgiva hyresgästen att ändock uppsäga hyresavtalet till d. 1 okt. 1923. Då sådant medgivande lämnas, skall hyresnämnden tillika angiva den hyra, som nämnden för tiden från och med sistnämnda dag anser skälig. Uppsägningen är icke gällande, såvida hyresvärden förbinder sig att åtnöjas med den hyra, som nämnden i sitt beslut angivit såsom skälig. Ansökan om rätt att verkställa sådan uppsägning skall göras före d. 1 april 1923 och uppsägningen skall ske i viss form.
    Vidare givas föreskrifter åsyftande att i någon mån skydda hyresgästerna mot den i nyttjanderättslagen stadgade stränga påföljden för underlåtenhet att inom två söckendagar efter förfallodagen erlägga hyra. Det föreskrives sålunda, att, därest hyra för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet, och helt eller delvis är uthyrd till bostad, enligt avtalet skall erläggas i förskott för längre tid än en månad, såsom förfallodag för den på varje kalendermånad belöpande hyran dock skall gälla sista söckendagen av nästföregående månad.
    I lagen stadgas vidare (§ 7), att om hyresrätt är förverkad på grund av dröjsmål med hyrans erläggande, men rättelse sker senast å tolfte söckendagen från den dag, då hyresvärden genom behörig delgivning av vräkningsansökan eller annorledes i laga ordning verkställt uppsägning, uppsägningen skall vara utan verkan och dröjsmålet icke vidare kunna åberopas såsom grund för hyresgästens skiljande från lägenheten. Har hyresvärden, under åberopande av dröjsmålet, hos domstol, överexekutor eller skiljemän påyrkat hyresgästens vräkande från lägenheten, må beslut, varigenom yrkandet på berörda grund bifalles, icke meddelas, förr än fjorton söckendagar förflutit från uppsägningsdagen. I fall, som nu sagts, ankommer det på hyresgäst, vilken inom behörig tid vidtagit rättelse, att sådant hos myndigheten eller skiljemännen anmäla och styrka.
    Uti det genom propositionen framlagda förslaget var den i § 7 stadgade anståndstiden bestämd till åtta dagar, varjämte föreskrevs, att beslut om hyresgästs avhysande icke finge meddelas, förr än tio dagar förflutit från uppsägningsdagen. Till §:n var emellertid fogat ett 2 mom. av innehåll, att, om hyresgäst i mål angående hans vräkande på grund av dröjsmål med erläggande av hyra, som skulle utgå i förskott för månad eller längre tid, visade synnerliga skäl för antagande, att dröjsmålet berodde av sjukdom eller sådan arbetslöshet, som icke vore självförvållad, domstolen eller överexekutor, efter prövning av omständigheterna, kunde medgiva ytterligare anstånd utöver det, som i 1 mom. stadgats, och i sådant hänseende föreskriva, att dröjsmålet icke skulle utgöra anledning till vräkning, så framt hyresgästen vidtoge rättelse inom viss dag, vilken ej finge sättas senare än till trettionde söckendagen från förfallodagen. Sedan dylikt anstånd medgivits, finge slutligt beslut i målet icke meddelas,

 

förr än två söckendagar förflutit från anståndstidens utgång. Hade hyresgästen, utan att anstånd beviljats, vidtagit rättelse inom trettionde söckendagen från förfallodagen, kunde i fall, som nyss sagts, domstol eller överexekutor jämväl vid prövning av själva målet besluta, att det skulle så anses, som om anstånd enligt första punkten medgivits till och med betalningsdagen. Första lagutskottet avstyrkte antagandet av 2 mom. Första kammaren biföll utskottets hemställan, varemot andra kammaren i denna del anslöt sig till K. M:ts förslag. Vid sammanjämkningen erhöll §:n sin definitiva lydelse.
    Vidare stadgas, att, därest från postanstalt inom riket hyra genom postanvisning avsänts till hyresvärden under dennes vanliga adress, skall städse med avseende å frågan, huruvida hyresgästen bevarat eller återvunnit sin rätt till lägenheten, så anses, som om hyran kommit hyresvärden till handa den dag, då anvisningen avlämnades å postanstalten. Detsamma gäller beträffande hyrans erläggande till den, som är satt att å hyresvärdens vägnar uppbära hyra.
    Lagen föreskriver, att inom stad med en mantalsskriven folkmängd vid 1923 årsingång av minst 30,000, genom kommunens försorg skall förmedlas uthyrning av omöblerade bostadslägenheter, samt giver vissa stadganden om dylik förmedling (9 §). — Föreskrifter meddelas vidare mot s. k. hyresocker. Bestämmelserna ansluta sig i huvudsak till dem, som återfinnas i den gällande hyresstegringslagen. Dock har den modifikationen företagits, att bestämmelserna förklarats icke skola äga tillämpning, där av omständigheterna framgår, att sådant förfarande, som där avses, icke inneburit utnyttjande av annan persons trångmål med avseende å möjligheten att vinna eller bevara tillgång till en efter hans förhållanden nödig lägenhet (10 §). — Slutligen meddelas bestämmelser angående skiljeavtal rörande hyrestvister. Sålunda föreskrives, att, därest mellan hyresvärd och hyresgäst avtalats, att av hyresförhållandet härflytande framtida tvist skall hänskjutas till avgörande av skiljemän, utan att avtalet innefattar förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen, dylikt avtal icke skall äga tillämpning å tvist angående hyresgästens rätt eller skyldighet att tillträda eller behålla lägenheten.
    Lagens 9 och 10 §§ ävensom 12 §, som handlar om åtals anställande m. m., skola gälla från och med den 1 okt. innevarande år. I övrigt trädde lagen i kraft den 15 mars. Bestämmelserna i 10 § skola gälla endast till och med d. 30 sept. 1926.

P. S.