FRÅN DET PRAKTISKA RÄTTSLIVET.
Något om den underdomstolarna åliggande anteckningsskyldigheten efter exekutiva auktioner å fast egendom.1 Det på kristidens högkonjunkturer följande ekonomiska nödläget har särskilt under de sistförflutna åren lett till en avsevärd ökning av antalet exekutiva auktioner å fast egendom. Detta gäller framförallt fastigheter å landet, vilka av välbekanta orsaker — och i trots av lagarna den 28 juni 1918 och den 6 juni 1919 om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom — mera än stadsfastigheter kunnat göras till spekulationsobjekt och således kommit att omvärderas till värden, ej överensstämmande med en sjunkande prisnivå. Som bekant infördes i vår rätt genom 1912 års lagstiftning, som trätt i kraft fr. o. m. 1914 års början, nya principer för det exekutiva förfarandet, såvitt detsamma avsåge fast egendom. Nämnda lagstadganden hava, till följd av ovanberörda omständigheter, för det närvarande erhållit ett alldeles särskilt aktuellt intresse, som vad nu närmast angår domstolarnas anteckningsskyldighet efter exekutiva auktioner torde komma att fortfara åtskillig tid framåt.
Syftemålet med ett exekutivt förfarande, vare sig nu detta avser fast eller lös egendom, är ju att bereda exekutionssökanden likvid för hans fordran. Visar det sig under förfarandets fortgång, att resultatet av exekutionen skulle bli, det exekutionssökanden icke skulle erhålla någon likvid, framstår ett fortsättande därav som ändamålslöst.2 I den mån det är förenligt med exekutionssökandens ovanberörda intresse att erhålla betalning bör exekutionen icke inverka störande på de rättigheter andra rättsägare kunna ha i exekutionsobjektet. Gällande svensk rätt tager, vad nu särskilt angår fast egendom — annat göres ju icke till föremål för behandling i denna uppsats — hänsyn till nämnda synpunkter. Den fordrar i princip som förutsättning för exekutionens fortgång, att exekutionssökanden får åtminstone någon del av sin fordran gulden. Den tillser också, åtminstone i allmänhet, att rättsägare med förmånsrätt framför exekutionssökanden bliva oberörda av förfarandet. Detta sker genom ett institut som kallas lägsta budet. Lägsta budet — dess läge är
just bestämt med hänsyn till ovanberörda synpunkter — erhålles därigenom, att de fordringar, som hava bättre rätt än exekutionssökandens samt kostnaderna för förfarandet, sammanräknas. Det pris, som vid auktionen minst måste bjudas för fastigheten, skall överstiga den sålunda erhållna summan (113 § U. L.)1
Redan av vad ovan i korthet framhållits torde framgå den betydelse en exekutiv auktion kan hava för inteckningsförhållandena i en fastighet — vissa inteckningar kunna ju fortfarande komma att belasta densamma, andra åter bliva utan verkan. Önskligt är naturligtvis därför att i inskrivningsurkunderna (inteckningsprotokoll och fastighetsböcker) så snart som möjligt inflyta anteckningar om auktionens inverkan på i fastigheten gällande inteckningar. 168 §1:sta stycket U. L. ålägger därför auktionsförrättaren att, sedan den exekutiva auktionen vunnit laga kraft samt köpeskillingen erlagts och sammanträde hållits för densammas fördelning, därom genast göra anmälan å landet hos domaren och i stad hos rätten. Jämte nämnda anmälan skall auktionsförrättaren insända det vid fördelningssammanträdet förda protokoll samt den med anledning av auktionen upprättade borgenärsförteckningen. Har försäljningen skett utan förbehåll om beståndet av intecknad nyttjanderätt eller rätt till servitut, till elektrisk kraft eller till avkomst eller annan förmån av egendomen, skall auktionsförrättaren tillika lämna uppgift därom.2 Liknande anmälningsskyldighet är föreskriven även i det fall, att exekutiv försäljning av en fastighet icke kommit till stånd, men behållen avkastning av egendomen vid förfarandets avslutning funnits att tillgå och vid fördelningen av denna avkastning likvid utfallit å huvudstolen av intecknad fordran, för vars gäldande egendomen skolat säljas.3 I ett dylikt fall åligger det den som förrättat fördelningen, att, sedan densamma blivit godkänd eller vunnit laga kraft, därom göra anmälan som ovan sagts och tillika insända fördelningslängden (168 § 2 st. U. L.).
Sedan nämnda anmälan och handlingar inkommit, har vederbörande domstol å landet1 att å nästa rättegångsdag under lagtima
ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden görade anteckningar i inteckningsprotokoll och fastighetsböcker, som föranledas av ovanberörda handlingar.
Vid en redogörelse för hur domstolen har att förfara i ett dylikt anteckningsärende torde vara lämpligt — lagen ger ju själv anledning till en dylik uppdelning — att skilja mellan de fall, då den försålda fastigheten icke är gemensamt intecknad med någon annan fastighet, och de fall, då en gemensam inteckning belastar fastigheten eller fastigheterna. De lagbestämmelser, som behandla förstnämnda spörsmål, återfinnas i 23 och 45 §§ intf., vartill 54, 55 och 58 §§ hänvisa, och de, som ha avseende å gemensamma inteckningar i 36 § 1 mom. samma förordning (jfr därjämte 54 §,vari jämväl 36 § åberopas).1
I de fall, då den försålda fastigheten icke är gemensamt intecknad med någon annan fastighet, komma först och främst samtliga de penninginteckningar, som falla inom lägsta budet, att bliva oberörda av exekutionen.2 Beträffande de inteckningar,
som falla utanför lägsta budet men täckas av köpeskillingen, förutsättes att de skola gäldas kontant, i vilket fall den försålda fastigheten blir fri från inteckningarna. Köparen är nämligen skyldig att, om inteckningshavaren det påfordrar, erlägga kontant betalning och inteckningshavaren att emottaga dylik betalning. Under vissa förutsättningar kan emellertid även en sådan inteckning helt eller delvis komma att kvarstå i fastigheten. Så blir förhållandet, om köparen och inteckningshavaren kommit överens om att det intecknade beloppet, så vitt det täckes av den för fastigheten bjudna köpeskillingen, icke skall gäldas kontant, eller om köparen såsom innehavare av en dylik inteckning själv är berättigad till kontant betalning, samt köparen på grund härav fått å köpeskillingen avräkna motsvarande belopp (131 § U. L.). Inteckningar, som enligt borgenärsförteckningen falla utom vad av köpeskillingen täckes, komma efter den exekutiva försäljningen icke att gravera fastigheten. Inteckningar till säkerhet för nyttjanderätt, rätt till servitut, till elektrisk kraft eller till avkomst eller annan förmån av egendomen komma fortfarande att belasta fastigheten, endast för så vitt nämnda rättigheter antingen fallit inom lägsta budet, eller, om de fallit utanför detta bud, försäljningen skett med förbehåll om deras bestånd.
I samtliga härovan berörda fall, då inteckningarna komma att kvarstå i den försålda fastigheten — d. v. s. då desamma fallit inom lägsta budet eller tillfullo täckts av köpeskillingen och fått av köparen avräknas å densamma, samt vad angår inteckningar till säkerhet för ovanberörda rättigheter, försäljningen skett under förbehåll om deras bestånd — har domstolen icke att göra någon anteckning beträffande dem. Auktionsförrättarens anmälan föranleder i dessa fall endast, att anteckning jämlikt 38 § 2 st. intf. göres därom, att det exekutiva förfarandet vunnit sin avslutning genom fastighetens försäljning.1 I inteckningsboken införes nämnda anteckning lämpligen i samma rum — och då i kolumnen för intecknings dödning — som den förut gjorda anteckningen om attexekutiv försäljning begärts å egendomen.2 Skulle en inteckning, som faller utom lägsta budet, endast delvis hava täckts av köpeskillingen och till den delen fått av köparen avräknas, göres anteckning i inteckningsprotokoll och -bok, att fastigheten efter försäljning icke vidare häftar för större del av det intecknade beloppet, än som sålunda fått avräknas.3 Har köparen däremot icke
fått avräkna beloppet å köpeskillingen, eller hava inteckningarna fallit utanför densamma eller försäljningen skett utan förbehåll om beståndet av ovanberörda i fastigheten intecknade rättigheter, har domstolen att i inteckningsprotokollet göra anteckning om att den försålda fastigheten icke längre häftar därför. I inteckningsboken införas väl anteckningarna enklast på samma sätt, som om dödning begärts av inteckningarna, således i dödningskolumnen i det rum, vari inteckningarna ursprungligen äro införda.1
I viss mån annorlunda komma förhållandena att gestalta sig vid gemensamma inteckningar. Hava emellertid samtliga gemensamt intecknade fastigheter försålts vid ett gemensamt utrop, utan att särskilda utrop föregått, föranleder den gemensamma inteckningens förhanden varo icke någon ändring i härovan angivna regler. Om den gemensamma inteckningen således faller inom lägsta budet eller, om den skulle falla utom nämnda bud, helt eller delvis fått av köparen avräknas å köpeskillingen, kommer inteckningen till hela sitt belopp eller till den del densamma fått avräknas att kvarstå i de försålda fastigheterna. Det är vidare att märka, att inteckningen kommer att kvarstå som en gemensam inteckning — det enda fall då den gemensamma ansvarigheten kommer att fortfara efter enexekutiv försäljning.2 I alla andra fall kommer fastigheternas ge-
mensamma ansvarighet att brytas, och inteckningen, om den nu över huvud även efter exekutionen kommer att belasta fastigheterna, i så fall att kvarstå såsom särskilda inteckningar i en var av dem.1 Lagstiftaren har emellertid utgått ifrån, att det gemensamt intecknade beloppet skulle falla kontant ut, och de försålda fastigheterna för framtiden befrias från all ansvarighet för detsamma. I två fall kan emellertid innehavaren av den gemensamma inteckningen, för såvitt denna faller inom lägsta budet2, föranleda, att inteckningen kommer att kvarstå — dock icke såsom gemensam. Om flera gemensamt intecknade egendomar skola säljas, kan den gemensamma inteckningens innehavare ernå detta resultat, därigenom att han avstår från den fastigheterna åvilande gemensamma ansvarigheten eller, såsom lagen uttrycker det, medgiver att den gemensamma ansvarigheten må upphöra, såvitt rörer de egendomar, som skola säljas. Fallet blir då att behandla på samma sätt, som om ingen gemensam inteckning graverade fastigheterna, utan som om envar av dem endast häftade för det belopp av inteckningen, varför de jämlikt 32 § 1st. intf. primärt ansvara. Vid den exekutiva auktionen kommer därför ur varje fastighet icke att kunna uttagas mer än sistnämnda belopp och i borgenärsförteckningarna upptages följaktligen endast samma belopp.3 Det andra fallet blir, att endast en av de gemensamt intecknade egendomarna skola säljas, och innehavaren av den gemensamma inteckningen givit till känna, att han vill låta det på denna fastighet belöpande primära ansvarighetsbeloppet innestå i egendomen. Inteckningen kommer att med nämnda belopp kvarstå i den försålda fastigheten. Ett kvarstående i andra fall kan varken av köparen eller den gemensamma inteckningens innehavare ensidigt åvägabringas. Lagstiftaren har emellertid medgivit inteckningsrättens kvarstående, för såvitt, och i så fall till det belopp, köparen kan hava fått avräkna å köpeskillingen för den eller de försålda fastigheterna. I envar av dessa, eller, om endast en av dem för
sålts, i denna, kommer under nämnda förutsättning den förutvarande gemensamma inteckningen att kvarstå men som särskilda inteckningar och till belopp, som täckts av och fått avräknas å de vidden exekutiva auktionen bjudna köpeskillingarna.
Till klargörande av hur det kommer att ställa sig vid den praktiska tillämpningen av de beträffande gemensamma inteckningar gällande regler, för vilka härovan redogjorts, några exempel. Tre fastigheter A, B och C äro besvärade av en gemensam inteckning å 60,000 kr. Vi antaga för enkelhetens skull, att fastigheterna endast graveras av nämnda inteckning, ävensom att en var av dem enligt den i 32 § 1 st. intf. stadgade grund primärt ansvarar för 20,000kr. av det intecknade beloppet. Säljas nu samtliga fastigheter vid ett gemensamt utrop, utan att särskilda utrop föregått, har domstolen enligt ovan angivna regler icke att göra någon anteckning beträffande den gemensamma inteckningen, försåvitt densamma fallit inom lägsta budet eller fått av köparen avräknas av köpeskillingen. Skulle inteckningen endast delvis hava täckts av köpeskillingen och till denna del fått avräknas, eller har inteckningen helt och hållet fallit utanför köpeskillingen, har domstolen i förstnämnda fallet att anteckna, det fastigheterna efter exekutionen av det intecknade beloppet endast gemensamt ansvara för vad sålunda fått avräknas och i sistnämnda fallet, att fastigheterna icke alls ansvara för inteckningen. Hava åter fastigheterna försålts, utan att ovannämnda försäljningssätt kunnat begagnas, eller har till exempel fastigheten A ensam försålts, men inteckningshavaren genom att bruka sin rätt enligt 116 § 3 st. resp. 117 § 1 st. U. L. bragt det primära belopp, varför var och en av fastigheterna resp. fastigheten A svarar, att kvarstå i egendomen, skall anteckning göras om att fastigheterna i fråga ej vidare häfta för mer än nämnda belopp, alltså i det antagna fallet 20,000 kronor. Likaså skall, om mellan inteckningshavaren och köparen beträffande belopp, som enligt försäljningsvillkoren skola av köpeskillingen för viss fastighet kontant betalas och som därav täckes, skett överenskommelse om avräkning enligt 131 § U. L., anteckning ske, att fastigheten häftar blott för det sålunda avräknade beloppet. Har sålunda köparen fått avräkna å köpeskillingen för A 15,000 kr., för B 20,000 kr.och för C 20,000 kr., göres anteckning om att fastigheterna efter exekutionen endast häfta A för 15,000, B för 20,000 och C för likaledes 20,000 kr. av det intecknade beloppet. Det i praktiken oftast förekommande fallet blir väl emellertid, att innehavaren av den gemensamma inteckningen icke gjort sådant medgivande som ovan sägs. Om vi tänka oss ett dylikt fall och ytterligare förutsätta, att den exekutiva försäljningen begärts av den gemensamma inteckningens innehavare och å samtliga gemensamt intecknade fastigheter, komma förhållandena att gestalta sig på följande sätt. I borgenärsförteckningen för varje fastighet upptages av den gemensamma inteckningen till en början endast 20,000 kr. men tillika skall däri anmärkas, att större del av inteckningen kan komma att falla å envar av
fastigheterna till följd av brist i de andra. Vid försäljningen antaga vi också, att det visar sig, att ur A icke kan utgå mer än 10,000 kr. Återstående 10,000 kr. skola fördelas mellan B och C efter samma grund, som här ovan angivits för fördelningen av det gemensamt intecknade beloppet (32 § 2 st. intf.) Fastigheterna säljas, och vi förutsätta, att köparen eller köparna fått avräkna de belopp, som enligt borgenärsförteckningarna skolat utgå ur en varav fastigheterna å de för dem bjudna köpeskillingarna. Nämnda belopp skola sålunda kvarstå i resp. fastigheter. Anteckning göres sedan i inteckningsprotokoll och -bok, att köparen av de försålda fastigheterna fått avräkna å den för A bjudna köpeskillingen 10,000kr., å köpeskillingen för B 25,000 kr. och å köpeskillingen för C likaledes 25,000 kr., samt att resp. fastigheter efter försäljningen icke vidare häfta för större del av intecknade beloppet än som sålunda fått i avräkning å köpeskillingen för vardera innestå.1
En gemensam ansvarighet för ett intecknat belopp kan naturligtvis uppkomma icke blott på det sätt, att inteckningen ursprungligen beviljats i flera olika fastigheter utan även därigenom, att inteckningen från början meddelats i en enda fastighet, och denna sedermera styckats i särskilda lotter, eller flera personer erhållit samäganderätt till densamma (37 § 1 och 2 mom. intf.). Ett särskilt slag av gemensamma inteckningar, kan man säga, kommer att uppstå, omfrån en fastighet, som graveras av en eller flera fordringsinteckningar eller inteckningar till säkerhet för rätt till avkomst eller annan förmån av fastigheten, efter 1910 års början avsöndrats lägenhet.2 Samma regler, som äro givna för gemensamt intecknadefastigheter och för vilka här ovan redogjorts, komma också att gälla beträffande en dylik lägenhet, ehuru naturligtvis den omständigheten, att lägenheten endast subsidiärt ansvarar för i stamfastigheten beviljade nyssnämnda inteckningar, kommer att visa sin inverkan vid en exekutiv försäljning. Är försäljning begärd endast å lägenheten, upptages icke någon av i stamfastigheten meddelade dylika inteckningar3, för vilka lägenheten subsidiärt ansvarar, åtminstone
icke till något visst belopp.1 Lägenheten kommer efter den exekutiva försäljningen att bli fri från nämnda i stamfastigheten meddelade inteckningar.2 I inteckningsprotokoll och -bok måste därför göras anteckning därom, att lägenheten efter försäljningen icke vidare häftar för dessa inteckningar. Har emellertid den exekutivaförsäljningen begärts både å stamfastigheten och lägenheten (jfr 37 §3 mom. intf.), och hava de inteckningar, varför lägenheten subsidiärt ansvarar, icke kunnat utgå ur stamfastigheten, kommer lägenhetens subsidiära ansvarighet att tagas i anspråk.3 Det belopp, som ej kunnat utgå ur stamfastigheten, men som täckts av köpeskillingen för lägenheten — vi förutsätta nu, att en försäljning verkligen kommit till stånd — skall gäldas kontant men torde få innestå såsom en särskild inteckning i lägenheten, försåvitt koparen fått avräkna beloppet å den för lägenheten bjudna köpeskillingen, varom anteckning göres i inteckningsprotokoll och -bok.
Vad angår det fall, som redan förut berörts, eller att den i mät tagna fastigheten icke blivit försåld, men behållen avkastning4 av densamma vid förfarandets avslutning funnits att tillgå, och vid fördelningen av nämnda avkastning likvid utfallit å huvudstolen av intecknad fordran, för vars gäldande egendomen skolat säljas, stadgas i 24 § 2 mom. 1 st. intf., att inteckningen blir utan verkan, till den del likvid utfallit å densammas kapitalbelopp. Anteckning om förhållandet göres i inteckningsprotokoll och -bok.
I visst fall åligger anmälningsskyldighet icke auktionsförrättaren, utan får det bero på vederbörande intressenter — väl i allmänhet då på fastighetsägaren — om dylik anmälan skall göras. Har endast någon eller några av de gemensamt intecknade egendomarna blivit utmätningsvis sålda, stadgar 36 § 1 mom. 2 st. intf., att de osålda fastigheterna icke vidare skola häfta för det belopp av den gemensamma inteckningen, som kunnat utgå ur köpeskillingen för de egendomar, som sålts. Anteckning beträffande de försålda fastigheterna sker ju på auktionsförrättarens anmälan. Det är naturligt-
vis även av stor betydelse, att anteckning om den förändring auktionen medfört beträffande de osålda fastigheternas ansvarighet så snart som möjligt kommer att inflyta i inskrivningsurkunderna. Man har emellertid icke ansett sig kunna ålägga auktionsförrättaren att göra anmälan i ett dylikt fall, enär det först, sedan köpeskillingslikviden blivit godkänd eller vunnit laga kraft, är möjligt att med full visshet avgöra, huru mycket av det intecknade beloppet, som kunnat utgå ur de försålda fastigheterna. På grund härav föreskriver också nyssnämnda lagrum, att domstolen har att göra ovanberörda anteckning först, när visat blivit1, huru köpeskillingen förde försålda fastigheterna fördelats, och att fördelningen godkänts eller vunnit laga kraft.
K. Persson.