Andra huvudtiteln. I årets statsverksproposition har justitieministern i sammanhang med äskandet av fortsatt anslag till processkommissionens verksamhet närmare utvecklat sin i ett interpellationssvar d. 13 maj 1922 framkastade tanke, att straffprocessen skulle utbrytas ur den allmänna rättegångsreformen och genomföras inom en relativt snar framtid. Departementschefen slutar med att förklara, att han, om riksdagen i samband med beviljandet av medel till processkommissionens fortsatta verksamhet ej har något att däremot erinra, är sinnad att framdeles föreslå K. M:t, att kommissionen erhåller föreskrift att, innan den till fortsatt behandling upptager frågan om civilprocessens reformerande, dels framlägga sitt principbetänkande i fråga om domstolsorganisationen och straffprocessen, dels ock taga under övervägande frågan om möjligheten av en reform av straffprocessen utan att samtidigt civilprocessen reformeras samt avgiva det utlåtande härom, vartill utredningen föranleder.
Utom till lagberedningen och processkommissionen begär justitieministern anslag till en tredje liknande beredning för utredning angående jordförhållandena i Kopparbergs län. Sedan lagrådet d. 4 okt. 1922 avgivit utlåtande över jordstyckningskommissionens förslag till lag om delning av jord å landet, förordnade K. M:t d. 30 dec. 1922 den person, som i lagrådet före-
dragit det remitterade förslaget, att inom justitiedepartementet biträda vid utförandet av den överarbetning av förslaget, som lagrådet ansett erforderlig. I sammanhang därmed framhöll justitieministern, hurusom de i Dalarna rådande egenartade jordförhållandena gjorde det nödvändigt att åtminstone tillsvidare hålla ifrågavarande län utanför den för landet i övrigt avsedda jorddelningslagstiftningen. Emellertid syntes frågan om jordförhållandenas ordnande i Dalarna ej böra ställas på framtiden, utan borde ett utredningsarbete snarast möjligt igångsättas i syfte att genom åtgärder, anpassade efter de i Dalarna rådande egenartade jordförhållandena, vinna en lösning av ifrågavarande spörsmål. För ett dylikt utredningsuppdrag syntes böra anlitas en högt kvalificerad jurist, hälst en ledamot av högsta domstolen. I statsverkspropositionen förklarar sig nu justitieministern hava anledning tro, att en ledamot av högsta domstolen kan befinnas villig att åtaga sig ifrågavarande arbete. Till hans biträde skulle någon yngre jurist anställas, vartill komme biträde av lantmätare. För kostnadernas täckande begäres ett anslag av 54,000 kr.
Det ordinarie förslagsanslaget till nedre justitierevisionen har i sammanhang med en föreslagen indragning av amanuenstjänster inom verket föreslagits skola nedsättas med 10,000 kr. till 431,000 kr. Förslaget går ut på att— med avskaffande av de å revisionssekreterarrotlarna indelade amanuenserna — inom justitierevisionens kansli skulle bildas en central avdelning under ledning av den protokollssekreterare, som har mottagning av veckomål. Jämte honom skulle å denna centrala kansliavdelning tjänstgöra en andre protokollssekreterare med heltidstjänstgöring ävensom erforderligt antal amanuenser och kvinnliga kontorsbiträden. Omorganisationen av kansliet har tänkts skola träda i kraft d. 1 april 1923. Redan från d. 1 jan. 1923 har antalet amanuenser nedsatts från 14 till 10.
För tillfällig förstärkning av hovrätternas arbetskrafter1 — med två extra divisioner i Svea hovrätt, två i Göta hovrätt samt i hovrätten över Skåne och Blekinge en extra division för tiden till d. 1 okt. 1923 och därefter två extra ledamöter — begäres ett extra anslag å 217,750 kr. Närmare utredningangående förefintliga arbetsbalanser i hovrätterna och erforderliga åtgärder förderas av arbetande kommer att förebringas i en blivande proposition rörande ändring av bl. a. 27 kap. 5 § R. B. (obligatorisk kommunikation m. m.).
I avbidan å särskild proposition angående upprättande av en särskild hovrätt för Norrland beräknas i budgeten ett belopp av 20,000 kr., utgörande de på budgetsåret belöpande kostnaderna för anskaffandet av lokaler för hovrätten enligt det förslag till hovrättens förläggning, som på utredningens nuvarande stadium synes äga de största utsikterna att kunna realiseras.
Beträffande frågan om definitiv lönereglering för häradshövdingarna meddelar justitieministern, att den av de inom justitiedepartementet biträdande sakkunniga föreslagna löneregleringen väntas — när förslaget under februari månad föreligger färdigt — komma att gå ut på att en var av häradshövdingarna skulle få uppbära dels av statsmedel utgående lön och dels till visst procenttal bestämd andel i avgifterna för häradsrättens och domhavandens expeditioner, sedan nuvarande expeditionslösen ersatts med stämpelavgift. Å andra sidan skulle häradshövdingarna befrias från bestridande av kostnaderna
för domsagornas förvaltning. Dessa skulle bestridas av statsmedel utom utgifter för kanslilokaler, inkl. städning, uppvärmning och belysning, vilka skulle åläggas de tingshusbyggnadsskyldige. Rättsbildade biträden — förste och andre notarier — skulle anställas till erforderligt antal och bliva helt statsavlönade. Renskrivningsarbetet skulle utföras dels av fast anställda skrivbiträden dels medelst anlitande av extra skrivhjälp. För betalning av extra skrivarbete skulle häradshövding äga rekvirera nödiga medel från länsstyrelsen. Utgifterna för skrivmaterialier skulle åter bestridas från expensanslag, fastställda till särskilda belopp för de olika domsagorna. Häradshövdingarna skulle bliva berättigade till ersättning för sina utgifter för samtliga tjänsteresor.
Den ifrågasatta löneregleringen hade beräknats medföra en ökning av statsverkets årliga utgifter för rättsskipningen å landet å omkring 1,325,000 kr. Detta ökade anspråk på statskassan skulle emellertid i det närmaste komma att täckas av den ökade årliga stämpelinkomst, som skulle tillföras statskassan och som beräknats till omkring 1,280,000 kr.
"Gärna skulle jag hava sett", yttrar justitieministern, "att förhållandena varit sådana, att nu ifrågavarande synnerligen viktiga löneregleringsfråga kunnat vid instundande riksdag vinna sin slutliga lösning. I trots därav, att den merkostnad för statsverket, som ett genomförande av löneregleringen i fråga skulle medföra, synes kunna begränsas till ett belopp, som måste betecknas som synnerligen litet i betraktande av de avsevärda fördelar ur flera synpunkter, som skulle vara förenade med den ifrågasatta omläggningen av hela systemet för bestridande av kostnaderna för rättsskipningens uppehållande å landsbygden, ser jag mig emellertid nödsakad att avstå från tanken att söka få denna fråga bragt inför 1923 års riksdag. Vad som tvingar mig härtill är, förutom den nuvarande statsfinansiella situationen, den omständigheten, att det från de sakkunniga väntade förslaget om ökade ekonomiska förpliktelser för de tingshusbyggnadsskyldige måste utställas till yttrande av vederbörande, innan det upptages till definitivt avgörande."
Slutligen bebådar justitieministern särskild proposition angående partiell löneförbättring för häradshövdingarna, sedan statistiken över förvaltningskostnaderna i domsagorna under 1922 inkommit. För ändamålet beräknas ett extra anslag å 260,000 kr.