Andra huvudtiteln. I 1923 års statsverksproposition hade beträffande processkommissionen ifrågasatts en sådan omläggning av dess arbete, att kommissionen, innan den till fortsatt behandling upptoge frågan om civilprocessens reformerande, skulle dels framlägga sitt principbetänkande i fråga om domstolsorganisationen och straffprocessen, dels ock taga untler övervägande frågan om möjligheten av en reform av straffprocessen utan att samtidigt civilprocessen reformerades samt avgiva det utlåtande härom, vartill utredningen föranledde (se Sv. J. T. 1923 s. 89, 269). I årets statsverksproposition har justitieministern efter en redogörelse för riksdagsbehandlingen 1923 av denna fråga samt processkommissionens i ärendet avgivna utlåtanden uttalat, att det syntes honom försiktigast, att någon ändring i processkommissionens arbetsplan icke foretoges, utan att kommissionen finge, såsom ursprungligen avsetts, i ett sammanhang avgiva principbetänkande angående rättegångsreformen, innefattande såväl domstolsväsendet och straffprocessen som

NOTISER. 155civilprocessen. Det härav förorsakade dröjsmålet med betänkandets avgivande torde ej behöva bliva så särdeles stort. Och uppenbart vore att utarbetandet av det principbetänkande angående alla delar av civilprocessen, som i varje fall borde avgivas, skulle komma att taga mindre tid, om det finge ske i ett sammanhang, än om arbetet skulle splittras i särskilda delar. Departementschefen anslöt sig därför till ett av processkommissionen gjort uttalande, vari kommissionen förordat arbetets bedrivande på nu angivet sätt.
    Sedan statsutskottet i sitt utlåtande (nr 2 s. 4) tillstyrkt K. M:ts förslag, har detta av båda kamrarna bifallits.
    För tillfällig förstärkning av hovrätternas arbetskrafter har jämväl för budgetåret 1924—1925 äskats anslag, vilket emellertid i anseende till kraftig nedgång av arbetsbalansen i Göta hovrätt kunnat begränsas till 157,200 kr. mot i föregående budgetårs riksstat uppförda 217,750 kr. Inom ramen av det begärda anslaget avses kunna upprätthållas vid Svea hovrätt två extra divisioner under hela budgetåret och vid Göta hovrätt likaledes två extra divisioner t. o. m. juli 1924 samt därefter under återstoden av budgetåret en extra division, varjämte vid hovrätten över Skåne och Blekinge skulle under hela budgetåret, i likhet med vad förhållandet varit sedan d. 15 aug. 1923, vara anställd en extra ledamot. Det begärda anslaget har av riksdagen beviljats. Sedermera har emellertid K. M:t, efter framställning av Göta hovrätt, d. 29 febr. 1924 förordnat, att den yngsta av hovrättens extra divisioner skulle upphöra redan med d. 26 instundande april, i följd varav någon besparing å anslaget kommer att äga rum.
    Beträffande frågan om definitiv lönereglering för häradshövdingarna anför justitieministern — efter att hava i korthet refererat huvudinnehållet i de sakkunnigas förslag i ämnet (se Sv. J. T. 1923 s. 90 och 271) och de däröver av häradshövdingarna och hovrätterna avgivna yttrandena — att av de inkomna utlåtandena framginge, att meningarna vore mycket delade angående lämpligheten av att nu genomföra en å förslaget grundad definitiv lönereglering för häradshövdingarna och den å domsagokanslierna anställda personalen. Flera av de mot förslaget framställda anmärkningarna vore av den natur, att förslaget måste bli föremål för en ganska grundlig överarbetning, innan det komme i det skick, att det kunde framläggas för riksdagen. Vid granskning av de sakkunnigas kostnadsberäkningar samt de därutinnan avgivna yttrandena hade han dessutom kommit till den ganska bestämda uppfattningen, att kostnaderna för genomförandet av en väl avvägd och i olika avseenden tillfredsställande lönereglering för nu ifrågavarande befattningshavare skulle komma att avsevärt överstiga de av de sakkunniga beräknade. Väl skulle det kunna tänkas, att till täckande av den merkostnad, som genomförandet av förslaget i dess omarbetade skick torde komma att medföra, stämpelavgifterna å vissa domsagoexpeditioner höjdes i än större utsträckning än de sakkunniga föreslagit. Låt vara att en höjning av dessa avgifter i och för sig icke kunde anses oskälig, måste det dock väcka betänkligheter att under nu rådande ekonomiska förhållanden betunga den rättssökande allmänheten med väsentligt ökade utgifter. Hur önskvärt det än — icke minst med hänsyn till den osäkra ställning de å domsagokanslierna anställda skrivbiträdena intoge —kunde vara att det nuvarande avlöningssystemet i fråga om domsagopersonalen med dess i många avseenden provisoriska karaktär avlöstes av den

156 NOTISER.mera säkra ordning, som en definitiv lönereglering vore ägnad att skapa, sage sig justitieministern av förut anförda skäl nödsakad avstå från att föreslå K. M:t framläggandet av förslag härom för innevarande års riksdag.
    I anslutning till vad justitieministern sålunda uttalat om omöjligheten att föra frågan om definitiv lönereglering för häradshövdingarna inför årets riksdag, har lian ånyo för densamma framlagt förslag om medels beviljande till beredande av en fortsatt partiell löneförbättring för nämnda befattningshavare. Det för ändamålet begärda anslaget uppgår till 200,300 kr. och innebär endast den skillnad från motsvarande anslag i föregående budget att beloppet i anseende till förutvarande Vifolka, Valkebo och Gullbergs härads domsagas uppdelning på granndomsagorna sänkts med 2,100 kr. Det sålunda äskade anslaget har av riksdagen beviljats.
    I fråga om vattendomstolarna hade justitieministern föreslagit riksdagen att för möjliggörande av anställande vid samma domstolar av biträdande vattenrättssekreterare få vid förefallande behov taga i anspråk anslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter. Riksdagen har emellertid ansett, att behovet av eventuell förstärkning av vattendomstolarnas arbetskrafter borde tillgodoses på annat sätt samt för ändamålet höjt det av K. M:t begärda anslaget till dessa domstolar med 5,000 kr.