Högsta domstolens arbetsbalans. Alltsedan år 1915 t. o. m. år 1922 har antalet hos Högsta domstolen balanserade mål årligen minskats. År 1923 visar däremot icke samma gynnsamma resultat, utan har under detta år uppstått en avsevärd balansökning i fråga om revisionsmål. Balansen vid slutet av varje år från och med 1915 angives i följande tabell.

balanserade	1915	1916	1917	1918	1919	1920	1921	1922	1923
revisionsmål.....	1,697	1,325	949	668	580	500	437	401	556
besvärsmål........	921	624	366	363	409	273	248	197	184
summa	2,618	1,949	1,315	1,031	989	773	685	598	740

 

    Anledningen till balansökningen är uteslutande att söka i den pågående avarbetningen av balansen av vademål i hovrätterna och därav föranledd ökad tillströmning av revisionsmål till Högsta domstolen. Antalet inkommande revisionsmål, som under de fem åren närmast före genomförandet av 1915 års reform utgjorde 722 i årligt medeltal, minskades de första åren efter 1915 kraftigt men har därefter stigit på sätt följande tabell visar.

	1916	1917	1918	1919	1920	1921	1922	1923
inkomna revisionsmål......	391	354	434	478	504	534	551	769

    Dessa siffror äro hämtade från revisionssekreterarnas arbetsredogörelser, vilka emellertid endast upptaga de mål, som under året hunnit lottas å rotlarna. I själva verket inkommo under år 1923 revisionsmål till ett antal av 798.¹
    Enligt vad de i årets statsverksproposition intagna uppgifterna från hovrätterna utvisa har emellertid i fråga om såväl Göta hovrätt som Skånska hovrätten balansen redan blivit i allt väsentligt avarbetad. Då med anledning härav den extra divisionen i Skånska hovrätten under år 1923 upphört och utbytts mot en extra ledamot samt en av Göta hovrätts extra divisioner i april 1924 indragits, är det att vänta att antalet inkommande revisionsmål i år skall bliva lägre än i fjol. Såsom ovan antytts har emellertid den verkliga

 

 

    ¹ I denna siffra liksom i de från arbetsredogörelserna hämtade äro icke inräknade de mål, i vilka dispens sökts men ej beviljats.

 

ökningen under fjolåret ännu ej funnit fullt uttryck i de officiella siffrorna och med hänsyn härtill komma dessa sannolikt ej att för år 1924 visa någon avsevärd minskning. Antagligt är därför också att balansökningen i fråga om revisionsmål i år ej blir mycket mindre än i fjol. Under följande år så länge balansavarbetning pågår i Svea hovrätt torde även balansökning i Högsta domstolen vara att vänta om än i mindre omfattning.
    En beräkning av fullföljdsfrekvensen i fråga om de av hovrätterna under år 1923 avgjorda vademålen visar att till Högsta domstolen fullföljdes talan i något över 15 1/2 % av dessa mål. Om man nu antager att hovrätterna under sagda år icke avarbetat balans utan endast avgjort så många mål som inkommo, skulle till Högsta domstolen hava fullföljts omkring 600 mål. Under de tre sista åren har Högsta domstolen årligen i medeltal avgjort just detta antal 600 revisionsmål. Man kan därför hoppas att, sedan balansen i hovrätterna nedbringats till normal omfattning, ett jämnviktsläge i fråga om arbetsbalansens storlek skall inträda även i Högsta domstolen. Däremot te sig utsikterna i fråga om den nytillkomna balansens avarbetande mera osäkra. Det föreligger därför en viss fara för att den sedan 1915 vunna stora fördelen av en snabbare rättsskipning i högsta instans skall till en del gå förlorad. I varje fall torde det med visshet kunna sägas, att man för åtskilliga år framåt måste skrinlägga alla planer på att förminska antalet av Högsta domstolens sessionsveckor.
    Slutligen må framhållas att den inträdda balansökningen ännu icke i nämnvärd grad verkat till förlängning av den tid målen få vänta på föredragning. Vid påskferiernas början i år hade föredragits över 40 % av de år 1923 inkomna icke förtursberättigade revisionsmålen och av de tidigare inkomna återstodo icke flera än 12 oföredragna.

Edv. Petrén.