Skärpta straffbestämmelser för olovligt brukande. Innevarande års riksdag har till behandling förehaft en k. proposition (nr 2) med förslag till lag om ändrad lydelse av 22 kap. 12 § S. L. Förslaget var närmast föranlett av två framställningar till K. M:t med hemställan om sådan ändring av nämnda lagrum, att för olovligt nyttjande måtte kunna ådömas strängare straff än den hittills gällande straffskalan upptager.
    Den ena av dessa framställningar hade avgivits av ett antal för trafiken med motorfordon intresserade rikssammanslutningar. I skrivelsen påpekades hurusom olovliga "lån" av automobiler, motorcyklar och motorbåtar börjat bliva alltmera vanliga. De i 22 kap. 12 § S. L. stadgade straffpåföljderna, högst 25 kr. böter för olovligt brukande av annan tillhörig egendom, som man har i sin besittning, och högst 50 kr. böter för olovligt nyttjande, som samtidigt innebär en besittningskränkning, stode icke i proportion till de stora värden, som genom nämnda missförhållanden äventyrades såväl för ägare av olika slag av motordrivna fortskaffningsmedel som för försäkringsgivare, som ofta hade stora värden att bevaka. På anförda grunder hemställdes om sådan ändring av nämnda lagrum, att straffet för dylikt olovligt brukande komme att utgöras av fängelse eller straffarbete.
    Den andra framställningen hade avgivits av 18 försäkringsbolag, vilka, med i huvudsak samma motivering som den i nyssnämnda skrivelse anförda, hemställde, att ifrågavarande paragraf måtte erhålla sådan lydelse, att straffet för olovligt bruk av annans egendom bleve böter eller fängelse.
    Yttrande över dessa framställningar inhämtades från professor J. C. W.

NOTISER. 225Thyrén i hans egenskap av förordnad sakkunnig för revision av strafflagen. Thyrén tillstyrkte, att de båda petitionerna så till vida måtte vinna avseende, att straffet enligt 22 kap. 12 § S. L. bestämdes till böter, vilket straff emellertid borde gälla inom hela paragrafens område utan åtskillnad mellan det fall, att gärningsmannen vid handlingens företagande redan haft godset i sin besittning, och det fall, att handlingen innefattat även besittningstagande.
    Det för riksdagen framlagda förslaget upptog, i enlighet med vad Thyrén sålunda anfört, en gemensam straffskala för allt slag av olovligt brukande av annans lösa gods. Straffet sattes till böter eller, där omständigheterna vore synnerligen försvårande, fängelse i högst sex månader.
    Första lagutskottet anslöt sig i avgivet utlåtande (nr 10) till det kungl. förslaget i vad detsamma innebar, att de uti paragrafen uppställda begränsningarna i fråga om bötesstraffets maximum skulle borttagas. Vidare upptog utskottet för de fall, då det olovliga brukandet vore förbundet med besittningskränkning, förslagets föreskrift, att straffet, där omständigheterna vore synnerligen försvårande, skulle vara fängelse i högst sex månader. Däremot ansåg utskottet tillräckliga skäl ej föreligga att införa fängelsestraff även i straffskalan för olovligt brukande av gods, som gärningsmannen hade i sin besittning.
    Utskottets förslag bifölls av riksdagen.
    Lagen, som utfärdats d. 28 mars 1924 (nr 62), träder i kraft d. 1 juli 1924.

T. W.