Juristutbildningen samt kvinnors tillträde till domartjänster.konselj d. 10 okt. 1924 anförde dåv. chefen för justitiedepartementet, statsrådet B. Ekeberg följande:
    "Enligt K. M:ts proposition nr 40 vid 1923 års riksdag med förslag till lag innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag m. m. skulle beträffande kvinnas tillträde till domartjänst gälla samma regel, som föreslogs beträffande statstjänst

NOTISER. 481i allmänhet, eller att kvinna vore likställd med man. I denna del vann emellertid den kungl. propositionen icke riksdagens bifall. Till den föreslagna lagens 2 § fogades nämligen under riksdagsbehandlingen ett nytt moment så lydande:
    'Konungen äger meddela särskilda bestämmelser angående villkoren för kvinnas tillträde till domartjänst, med vilken är förenad skyldighet att föra ordet i underrätt å landet.'
    Såsom skäl för den sålunda vidtagna ändringen anförde riksdagen i sin skrivelse nr 213 bland annat följande:
    'Då unga jurister regelmässigt redan ett par år efter avslutade universitetsstudier erhålla förordnande att förvalta domarämbete, måste härav följa, att denna viktiga och maktpåliggande uppgift ofta kommer att handhavas av personer, vilka icke äro i besittning av nödig erfarenhet och vilkas lämplighet för domarvärvet icke blivit med tillräcklig noggrannhet prövad. Att vidsträcktare möjlighet kunde beredas till en dylik prövning och ett mer omsorgsfullt urval bland aspiranterna till ifrågavarande domarförordnanden, är ett länge erkänt önskemål. Detta blir särskilt framträdande, då nu ifrågasättes, att även kvinnor skulle kunna bekläda domartjänster. Även om det enligt riksdagens uppfattning är befogat att bortse från de invändningar av övervägande principiell natur, vilka från åtskilliga håll anförts mot denna reform, synes vid det praktiska utförandet av densamma en viss varsamhet vara av nöden. Med hänsyn till de brister, som vidlåda det nuvarande systemet i fråga om lantdomarförordnanden, vill det förefalla mindre lämpligt att omedelbart och utan varje förbehåll medgiva tillämpning av behörighetslagens allmänna likställighetsregel även på detta område. Med denna uppfattning har riksdagen ansett en utväg böra sökas att möjliggöra en särskild prövning, huruvida lantdomarförordnande bör kunna meddelas kvinna. Detta syfte kan enligt riksdagens mening vinnas på det sätt, att Eders K. M:t erhåller befogenhet att meddela särskilda föreskrifter i fråga om villkoren för kvinnas tillträde till domartjänst, med vilken är förenad skyldighet att föra ordet i underrätt å landet; och har riksdagen i enlighet härmed ansett sig böra föreslå, att till behörighetslagens 2 § skall fogas ett särskilt moment av nyss angivna innehåll.
    I fråga om den närmare innebörden av en dylik bestämmelse har riksdagen utgått från att det bör tillkomma Eders K. M:t att efter hovrätternas hörande fastställa de regler, som härutinnan kunna vara påkallade. Några mera bestämda direktiv i detta avseende anser riksdagen icke lämpligen nu böra från dess sida angivas. Riksdagen vill i detta sammanhang blott erinra, att gällande domsagostadga uppställer som villkor för behörighet att förvalta häradshövdingämbete — förutom viss levnadsålder hos aspiranten — att denne fullgjort viss tjänstgöring i hovrätt, större rådhusrätt eller domsaga. Enligt riksdagens uppfattning bör det särskilt komma under övervägande, huruvida fullgörande av viss tjänstgöring i hovrätt eller rådhusrätt må förutom viss tjänstgöring i domsaga för kvinna utgöra en förutsättning för behörighet att hålla allmänt tingssammanträde.'
    Behörighetslagen, som gavs den 22 juni 1923, skall träda i kraft den dag, Konungen med riksdagen bestämmer. Därest, såsom anledning är att hoppas, frågan om kvinnlig befattningshavares rätt till lön och pension vinner sin lösning vid 1925 års riksdag, torde det kunna förväntas, att tiden för behörighetslagens ikraftträdande bestämmes till ingången av nästa budgetår. Under sådana förhållanden synes mig tiden nu vara inne att, på grundvalen av de förberedande överväganden, som ägt rum inom justitiedepartementet, upptaga frågan om den närmare utformningen av de bestämmelser, vilka torde böra meddelas med stöd av det förut anförda lagrummet. Denna uppgift bör lämpligen anförtros åt personer med ingående kännedom om arbetsförhållandena vid hovrätt och underrätt.

482 NOTISER.    Såsom jag redan den 2 sist lidna januari anfört till det vid årets statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet, bör i samband med nyss berörda fråga komma under förnyat övervägande jämväl frågan om de unga manliga juristernas utbildning. Önskvärdheten av en sådan utredning har även framhållits inom riksdagen, senast vid behandlingen av en vid årets riksdag i andra kammaren väckt motion (nr 90). I anledning av denna motion hemställde andra kammarens femte tillfälliga utskott, att kammaren måtte för sin del besluta skrivelse till K. M:t med begäran om skyndsam utredning och förslag i syfte, bland annat, 'att skärpta villkor måtte genomföras för behörighet att som vikarie för häradshövding å allmänt tingssammanträde handlägga mål och ärenden av alla slag'. Utskottets förslag blev av kammaren antaget. Visserligen beslöt första kammaren, på hemställan av kammarens första tillfälliga utskott, att icke biträda nämnda beslut. Men denna ståndpunkt motiverades av utskottet med, bland annat, följande uttalande:

    'Utskottet medgiver dock, att en mera tillfredsställande ordning och en höjd kompetens för vikarierna kunde vara behövlig. Frågan härom är för närvarande föremål för K. M:ts uppmärksamhet och torde, enligt vad av chefen för justitiedepartementet i årets statsverksproposition, andra huvudtiteln, sid. 37 ff., uttalats, komma att göras till föremål för utredning i sammanhang med att frågan angående den kvinnliga juristutbildningen upptages till prövning. Då utskottet förutsätter, att en sådan utredning skyndsamt kommer till stånd och att vid densamma även tages under övervägande, huruvida icke överhuvud villkoren böra skärpas för vinnande av kompetens att å allmänt tingssammanträde utan inskränkning handlägga alla slags mål och ärenden, synes med hänsyn härtill någon riksdagens skrivelse med begäran om utredning i ovannämnda syfte icke för närvarande påkallad.'

    Jämväl spörsmålet om de unga manliga juristernas utbildning har varit under övervägande inom justitiedepartementet. Innan slutlig ståndpunkt tages till detta spörsmål, krävas emellertid ytterligare utredningar i skilda hänseenden.

    Den hemställan, vari det förut berörda utlåtandet av andra kammarens femte tillfälliga utskott utmynnade, avsåg jämväl utredning och förslag i syfte att häradshövdingarna med inskränkning i dem tillkommande rätt till tjänstledighet måtte i större utsträckning än nu är fallet själva omhänderhava de egentliga domargöromålen'. Även i denna del bifölls utskottets hemställan av andra kammaren, varemot frågan i första kammaren, i överensstämmelse med vad kammarens första tillfälliga utskott hemställt, fick en motsatt utgång. Huvudsyftet med den av andra kammaren beslutade framställningen var en rationellare arbetsfördelning mellan häradshövdingen och hans biträden, varigenom rättsvårdens krav skulle bättre tillgodoses. Att detta önskemål är behjärtansvärt synes mig obestridligt. I vilken utsträckning det må kunna förverkligas, är en fråga, som intimt sammanhänger med spörsmålet om den praktiska juristutbildningen och därför bör upptagas till prövning i samband med den fortsatta utredningen därav.

    De sakkunniga, åt vilka nu förevarande utredningsarbete bör anförtros, torde ej böra bilda en fristående kommitté utan böra fullgöra sin uppgift inom justitiedepartementet. Närmare direktiv för utredningen torde lämpligen böra givas av departementschefen efter hand under arbetets fortgång. Härvid torde det böra stå departementschefen fritt att anlita de sakkunnigas

NOTISER. 483biträde för utredning jämväl av andra närbesläktade ämnen, som beröra arbetsförhållandena vid underrätt."
    Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde justitieministern ombemyndigande att för verkställande av utredning inom justitiedepartementet i ovan angivna hänseenden tillkalla två sakkunniga, vilken hemställan av K. M:t bifölls.
    Sedermera har nuv. justitieministern, statsrådet T. Nothin, såsom sakkunniga för verkställande av ifrågavarande utredning tillkallat häradshövdingen Tycho Colleen, Trollhättan, och assessorn i Svea hovrätt Torsten Petersson.