Såsom jag redan den 2 sist lidna januari anfört till det vid årets statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet, bör i samband med nyss berörda fråga komma under förnyat övervägande jämväl frågan om de unga manliga juristernas utbildning. Önskvärdheten av en sådan utredning har även framhållits inom riksdagen, senast vid behandlingen av en vid årets riksdag i andra kammaren väckt motion (nr 90). I anledning av denna motion hemställde andra kammarens femte tillfälliga utskott, att kammaren måtte för sin del besluta skrivelse till K. M:t med begäran om skyndsam utredning och förslag i syfte, bland annat, 'att skärpta villkor måtte genomföras för behörighet att som vikarie för häradshövding å allmänt tingssammanträde handlägga mål och ärenden av alla slag'. Utskottets förslag blev av kammaren antaget. Visserligen beslöt första kammaren, på hemställan av kammarens första tillfälliga utskott, att icke biträda nämnda beslut. Men denna ståndpunkt motiverades av utskottet med, bland annat, följande uttalande:
'Utskottet medgiver dock, att en mera tillfredsställande ordning och en höjd kompetens för vikarierna kunde vara behövlig. Frågan härom är för närvarande föremål för K. M:ts uppmärksamhet och torde, enligt vad av chefen för justitiedepartementet i årets statsverksproposition, andra huvudtiteln, sid. 37 ff., uttalats, komma att göras till föremål för utredning i sammanhang med att frågan angående den kvinnliga juristutbildningen upptages till prövning. Då utskottet förutsätter, att en sådan utredning skyndsamt kommer till stånd och att vid densamma även tages under övervägande, huruvida icke överhuvud villkoren böra skärpas för vinnande av kompetens att å allmänt tingssammanträde utan inskränkning handlägga alla slags mål och ärenden, synes med hänsyn härtill någon riksdagens skrivelse med begäran om utredning i ovannämnda syfte icke för närvarande påkallad.'
Jämväl spörsmålet om de unga manliga juristernas utbildning har varit under övervägande inom justitiedepartementet. Innan slutlig ståndpunkt tages till detta spörsmål, krävas emellertid ytterligare utredningar i skilda hänseenden.
Den hemställan, vari det förut berörda utlåtandet av andra kammarens femte tillfälliga utskott utmynnade, avsåg jämväl utredning och förslag i syfte att häradshövdingarna med inskränkning i dem tillkommande rätt till tjänstledighet måtte i större utsträckning än nu är fallet själva omhänderhava de egentliga domargöromålen'. Även i denna del bifölls utskottets hemställan av andra kammaren, varemot frågan i första kammaren, i överensstämmelse med vad kammarens första tillfälliga utskott hemställt, fick en motsatt utgång. Huvudsyftet med den av andra kammaren beslutade framställningen var en rationellare arbetsfördelning mellan häradshövdingen och hans biträden, varigenom rättsvårdens krav skulle bättre tillgodoses. Att detta önskemål är behjärtansvärt synes mig obestridligt. I vilken utsträckning det må kunna förverkligas, är en fråga, som intimt sammanhänger med spörsmålet om den praktiska juristutbildningen och därför bör upptagas till prövning i samband med den fortsatta utredningen därav.
De sakkunniga, åt vilka nu förevarande utredningsarbete bör anförtros, torde ej böra bilda en fristående kommitté utan böra fullgöra sin uppgift inom justitiedepartementet. Närmare direktiv för utredningen torde lämpligen böra givas av departementschefen efter hand under arbetets fortgång. Härvid torde det böra stå departementschefen fritt att anlita de sakkunnigas