Häradshövdingarnas pensionsförhållanden. Från f.d. häradshövdingen Claes Uggla i Västerås har red. haft nöjet mottaga följande "P. M."

    Den 7 juni 1878 beviljades häradshövdingarne en pension av 5,000 kr. Vid föredragning i konseljen jämställde föredragande statsrådet häradshövdingarne i pensionshänseende med hovrättsråd. Tillkallade sakkunnige föreslogo i betänkande d. 9 jan. 1920 partiell löneförhöjning för häradshövdingarne samt förhöjning av deras pension till 6,000 kr. Statskontoret, hört i ärendet, anförde, att det föreslagna pensionsbeloppet väl icke vore för högt men att det knappast med skäl kunde göras gällande, att häradshövdingarne i tjänstehänseende intoge en ställning fullt jämförlig med dem, för vilka högsta pension vore i pensionslagen bestämd, vadan, intill dess en allmän pensionsreglering kunde komma till stånd, häradshövdingarnes pension syntes böra något understiga maximibeloppet. Då statskontoret emellertid i likhet med sakkunnige icke funnit det dåvarande pensionsbeloppet tillfredsställande, ifrågasatte statskontoret, huruvida icke ett särskilt pensionsunderlag för häradshövdingar å 5,600 kr., motsvarande vad som i pension högst tillkomme revisionssekreterare, skulle kunna anses vara tills vidare lämpligen avvägt. Sistnämnda belopp bestämdes genom kungl. brevet till statskontoret d. 22 juni 1920.
    Genom kungl. brevet d. 29 juni 1921 i fråga om pension för vissa tjänstemän vid den civila förvaltningen berättigades revisionssekreterare och hovrättsråd att uppbära en årlig pension av 6,996 kr. Sakkunniga angående frågan om avskaffande av sportelsystemet föreslogo ett pensionsunderlag för häradshövdingar till samma belopp, som beviljats revisionssekreterare och hovrättsråd. Emot förslaget härutinnan har anmärkning icke framställts och statskontoret har uttryckligen förklarat sig icke hava något att erinra i detta avseende. Uti ett av sakkunniga inom justitiedepartementet d. 28 febr. 1923 avgivet betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare i domsagorna m. m., hava de sakkunniga förklarat sig utan tvekan tillstyrka 1920 års sakkunniges förslag om bestämmande av pensionsunderlaget för häradshövding till 6,996 kr.
    Jämlikt beslut å föreningen Sveriges häradshövdingars d. 6 okt. 1923 hållna årsmöte har föreningen i skrivelse till K. M:t med framhållande därav att de häradshövdingar, som inom den närmaste framtiden komme att avgå med pension, likasom de, vilka redan nu äro pensionstagare, under sin första tjänstgöring i domsagorna icke haft statsavlöning motsvarande den som numera tillkommer förste och andre notarier samt vice häradshövdingar, utan i stället haft mycket ogynnsamma ekonomiska villkor, hemställt, att då höjning av pensionsunderlaget vore för häradshövdingarne synnerligen viktigt, proposition måtte, oberoende av frågan om ny lönereglering för häradshövdingarne,

avlåtas till nästkommande års riksdag om höjning av pensionsunderlaget förhäradshövding till 6,996 kr., i sammanhang varmed föreningen framhållit önskvärdheten därav att, då den pension, som utgår till redan avgångna häradshövdingar, icke förslår till bestridande av deras levnadskostnader under nuvarande prisläge — särskilt om nu utgående dyrtidstillägg till pensionstagare indrages eller avknappas — med en höjning av pensionsunderlaget för häradshövding måtte förknippas en höjning av pensionen till nuvarande pensionstagare och till häradshövdingar, som komma att avgå innan en höjning av pensionsunderlaget kan träda i kraft. Flere häradshövdingar hava underden s. k. kristiden haft ytterst otillräckliga inkomster, vilka icke förslagit till deras levnadsuppehälle än mindre till avsättande av besparingar, och hava antingen alls icke eller endast under en kortare tid kommit i åtnjutande av partiell löneförbättring. I skrivelse d. 19 nov. 1923 hava 17 pensionerade häradshövdingar anhållit, att K. M:t behagade till nästkommande års riksdag avlåta proposition att därest pensionsunderlaget för avgående häradshövding höjes, därmed måtte förknippas en höjning av pensionen för redan avgångna häradshövdingar till samma belopp, som fastställes för avgående häradshövding.
    Såvitt jag kunnat erfara utgöra de pensionerade häradshövdingarne 22, därav 17 med pension av 5,000 kr. och 5 med en pension av 5,600 kr. Enligt min uträkning skulle, därest de nu levande pensionerade f. d. häradshövdingarne erhölle lika stor pension och dyrtidstillägg som hovrättsråd och revisionssekreterare, den ökade kostnaden för statsverket, med nu gällande prisindex och bestämmelser, uppgå till omkring 24,000 kr. första året och därefter minskas genom dödsfall och enligt statistiska centralbyråns dödsfalls- och livslängdstabeller upphöra inom tio år.
    Västerås i december 1923.

Claes Uggla.