Juridiska föreningen i Lund. Föreningens styrelse består av e. o. hovrättsnotarien E. Uddenberg, ordf., e. o. hovrättsnotarien E. Anderberg, v. ordf., jur. kand. P. Örtengren, sekr., jur. stud. B. Broberg, skattm. och jur. stud. I. Öhman, klubbm.

 

    Andreas Bjerre †. Född d. 21 mars 1879 avlade Bjerre fil. kand. examen 1900 och juris kandidatexamen 1904 samt disputerade för juris doktorsgraden 1910 genom en skarpsinnig avhandling över Rättsstridighetsreqvisitet vid förtalsförbrytelserna. Han utnämndes till professor i straffrätt vid Dorpats universitet år 1919. Sedan Bjerre på grund av sjuklighet avgått från professorsämbetet med utgången av vårterminen 1925, avled han i Tyringe d. 22 nov. samma år.
    Bjerres betydelse ligger avgjort på det kriminalpsykologiska området, därhan både på grund av psykologisk skarpblick och långvariga direkta studier å centralfängelset på Långholmen kunde lämna efter sig högst märkliga resultat. Såväl hans redan 1907 utgivna lilla skrift "Till tjuvnadsbrottets psykologi", som den större "Till mordets psykologi," utgiven under förra året, har väckt den största uppmärksamhet, den senare både i in- och utlandet. Det är att beklaga, att Bjerre genom sin tidiga bortgång blev hindrad fullfölja det fortsatta arbete å detta för strafflagstiftningen så betydelsefulla område, till vilket han såväl på grund av naturanlag som genom särskild utbildning var framför de flesta skickad. Söker man karakterisera arten av Bjerres undersökningar, torde ej något mera expressivt kunna sägas, än att han genom personlig samvaro med förbrytare sökt tränga fram till den innerst bestämmande psykofysiska konstitution, som de själva icke förstå och som därför icke kan utforskas vare sig ur yttre biografiska fakta eller direkt ur deras egna meddelanden om sig själva. Detta uppslag till verkligt vetenskaplig undersökning, till ett inträngande i kärnan bakom skalet bör icke kunna dö.

Axel Hägerström.

 

    Henrik Almstrand †. Advokaten i Göteborg Henrik Almstrand avled i Stockholm d. 24 nov. 1925. Född i Almundsryd, Kronob. län, d. 1 mars 1869, avlade A. mogenhetsex. i Växjö 1889 och jur. utr. kand. ex. i Uppsala 1897. Efter tingstjänstgöring verkade han som advokat och affärsjurist i Göteborg från 1899. År 1900 blev han ledamot av Sveriges advokatsamfund och var medlem av dess styrelse. Ledamot av processkommissionen sedan 1912, studerade han under olika år rättegångsväsendet i England, Tyskland, Österrike och Norge.
    Med Almstrands bortgång mitt i mannaålderns kraft har vårt rättsliv gjort en kännbar och betydande förlust. Det har berövats en rikt utrustad, egenartad och självständig jurist, med starka och omfattande intressen och verksamhetslust. Smärtsam är förlusten ock för en stor krets av vänner. Med många bland dem knöts bandet redan under studentåren i Uppsala, där hans gedigna och särpräglade personlighet på sin tid gjorde sig starkt gällande;

 

NOTISER. 103talrika andra har han under en mångsidig verksamhet senare förvärvat. Alla sörja de en högt respekterad och varmt avhållen trofast vän.
    Henrik Almstrand kunde vid första beröring göra intryck av något enkelt och osammansatt. Var och en som kom honom närmare, gjorde i stället bekantskap med en rikt facetterad natur, som icke var utan sina förvånande motsättningar: han var säker och anspråkslös, robust och vek, primitivt ursprunglig och med fint kultursinne, ej främmande för raffinemang. Med sina motsatser var han icke desto mindre en man, som i all sin individuella utprägling utmärktes av en klok måtta och lugn objektiv prövning i omdömet: det var till och med ett dominerande drag i hans väsen.
    Advokatens väg, som Henrik Almstrand beträdde såsom jurist, var icke den han tidigare tänkt sig. Han hade avsett att göra sina grundliga studier —med svensk rättshistoria som det centrala ämnet — fruktbärande i vetenskaplig produktion. Den planen uppgavs, men genom livet bevarade han ett starkt intresse för att se rättsföreteelserna i ett vidare sammanhang och med djupare perspektiv bakåt och framåt än de löpande uppgifterna föranledde. Han var och förblev därvid realisten. Den småländska bondpojken satt djupt i honom; hans sätt att tänka juridiskt hade något besläktat med den reala juridiska begåvning, som burit upp våra gammalsvenska lagar och än i dag kan förvåna hos intelligenta allmogemän genom den kongeniala uppfattningen av rättsinstituten i deras levande funktion. Det var något uppfriskande och lärorikt vid en juridisk diskussion med Henrik Almstrand att se hur hans tanke gick sina egna ginvägar till målet, liksom han kunde först förbrylla, men sedan väcka eftertanke med sina oväntade och fyndiga inkast. Han såg i mångt och mycket tingen på sitt vis. Men det var inga bizarrerier; därtill hade han en alltför god grund att stå på, och han hade sett sig omkring både inom- och utomlands med kloka och kritiska, men för nya intryck mottagliga blickar.
    Tidigt arbetade sig Almstrand fram till ställningen som en av Göteborgs och hela landets mest ansedda advokater, och redan ur denna synpunkt var det icke ägnat att förvåna att han år 1912 insattes i processkommissionen närmast såsom representant för de erfarenheter och synpunkter, som från advokatverksamheten borde tillföras kommissionen. Men det är uppenbart, att han därmed påtog sig en börda, som för en man med hans yrke och verksamhetsort måste vara högst betungande, och desto mera är det ägnat att väcka erkänsla och respekt för hans osjälviska intresse, att han alltsedan ända till sitt frånfälle fortfarit att bära denna börda. För en utomstående kan det naturligtvis icke komma i fråga att söka värdesätta hans insats i arbetet på vårt rättegångsväsens förnyelse. Att han emellertid tagit sin uppgift på allvar och under grundliga studier tillkämpat sig en genomtänkt och fast personlig syn på huvudproblemen, därom ha bl. a. ett flertal framträdanden i den offentliga diskussionen nogsamt burit vittne.
    Henrik Almstrands livliga intresse för samhällslivet och allmänna kulturfrågor framträdde redan under studentåren; han var flera år ordförande och en ledande kraft inom föreningen Verdandi. Den politiska och sociala grundåskådning, som häri tog sig uttryck, bevarade han alltjämt. Han var även politiskt verksam inom det liberala lägret i sin hemstad Göteborg, men framförallt intog han en framskjuten plats inom dess kommunala liv. Även i sin syn på de praktiska samhällsfrågorna hade han sitt huvud för sig, men tillika

 

104 NOTISER.ett gott handlag att samarbeta med oliktänkande. Fryntlig och vänsäll i uppträdandet, klok och insiktsfull i sina omdömen, vann han ock allmänt förtroende och vänskap.
    Sveriges advokatstånd har med hans frånfälle förlorat en av sina mest betydande och mest uppburna representanter.

Nils Alexanderson.