De icke rättsbildade domsagobiträdena. Sedan de av justitieministern d. 27 nov. 1925 tillkallade sakkunniga för utredning av de icke rättsbildade domsagobiträdenas avlöningsförhållanden (se Sv. J. T. 1926 s. 93) d. 16 jan. 1926 avgivit betänkande i ämnet, har K. M:t i prop. nr 167 inhämtat yttrande av innevarande års riksdag över vissa av justitieministern förordade grunder för frågans provisoriska lösning. Biträdena skulle fortfarande äga anställning hos häradshövdingarna, men föreskrift skulle meddelas om viss minimiavlöning till stadigvarande anställda biträden, nämligen efter första löneklassen i det allmänna civila avlöningsreglementet (SFS 1925 : 270) i olika ortsgrupper varierande emellan 1,500 kr. och 1,896 kr., varjämte skulle utgå dyrtidstillägg enligt för nyreglerade verk gällande grunder. Ett stadigvarande biträde skulle få en årlig semester på minst 20 dagar. Vid sjukdom skulle biträdet under tillhopa högst 25 dagar bibehållas vid löneförmånerna efter avdrag av en tredjedel. För beredande av pension åt biträdena skulle häradshövdingen ombesörja biträdes pensionsförsäkring enligt den i allmänna pensionsförsäkringslagen omförmälda på frivilliga avgifter grundade försäkringen. För ändamålet skulle häradshövdingen årligen inbetala 100 kr. för varje biträde. En tredjedel av detta belopp skulle dock av häradshövdingen få avdragas på biträdets lön. Föreskrifterna i fråga skulle dock endast avse biträde, som haft anställning minst 1 år.
I fråga om sättet för genomförande av den provisoriska anordningen gick förslaget ut på att häradshövdings rätt att efter d. 1 juli 1926 tillgodonjuta stadgad förhöjning av expeditionslösen skulle bliva beroende på huruvida han underkastade sig ifrågavarande bestämmelser beträffande de vid domsagas kanslianställda icke rättsbildade biträdena. Skulle häradshövdingen anmäla, att han ej ville begagna sig av förhöjningen av expeditionslösen, skulle denna redovisas till statsverket.
Vid frågans behandling i riksdagen antog andra kammaren ett av statsutskottet avgivet utlåtande, innefattande att riksdagen ej hade någon erinran mot de ifrågasatta bestämmelserna. Första kammaren däremot anslöt sig till en i statsutskottet avgiven reservation, enligt vilken riksdagen skulle förklara att riksdagen ej haft något att erinra emot det i propositionen framlagda förslaget i vad det avsåge beredande av pension och kostnadsfri sjukledighet åt de icke rättsbildade domsagobiträdena, men att ett ingripande från statens sida i övriga i förslaget angivna hänseenden i frågans nuvarande läge icke borde äga rum.
Riksdagen har i skrivelse till K. M:t nr 327 anmält, att sammanjämkning av de olika beslut vari kamrarna stannat icke ansetts kunna ske och att ärendet icke vore av beskaffenhet att kunna avgöras medelst gemensam omröstning.